Ojoj vilken fest ! Idag är jag såå trött och ledsen. Ledsen för att Emma åkte vidare till Sthlm imorse och för att vi nog inte hinner ses mer innan hon åker på fredag morgon. Hon kommer ju inte tillbaka förrän det våras här in Sweden. Jag är ganska självisk, jag vet...min modiga lilla flicka far ut i världen med sitt stora hjärta, för att hjälpa människor som inte har det lika bra som vi själva. Lilla vän...mitt hjärta finns alltid vid din sida !

Min syster hade en liten anteckningsbok och en underbar idé med sig igår ! Alla vi som var här skrev några rader var i boken, precis bara vad vi kände i hjärtat just då, och sen fick Emma boken " att bläddra i vid hemlängtan"!  Hon började försiktigt att läsa lite i den men en tår syntes i ögonvrån och hon bestämde sig sen för att spara på boken !

När Sara och Henrik var här i lördags talade vi om vilka dråpliga saker som utspelar sig ibland på deras respektive arbetsplatser, äldreboende och sjukhus.  Sara sa att hon skulle kunna skriva en bok om allt tokigt och roligt hon får uppleva med gamlingarna som bor "hos henne" ! Sara har alltid varit något av en liten "vårdare" när hon var liten. Alla ev. djur som blev sjuka/skadade, tog hon hand om och matade. Det är kanske just därför hon passar jättebra i sitt arbete med att ta hand om gamla. Missförstå mig rätt nu ! Hon talar om dom och till med en öm ton i rösten och står upp för saker som känns fel eller orättvist på arbetsplatsen. Alltid beredd att försvara den svagare ! Och med enormt mycket empati och respekt för allt levande !

 Jag vill hoppas och jag vill tro att mina barn fått sin empati, respekt och tro på människan, i bagaget med från sitt barndomshem .... då kan jag, när min sista stund är kommen, känna att det var DET som var meningen med livet ! Jag är så otroligt stolt över dom ! Så modig blev aldrig jag...!

Det har varit ännu en frostnatt här och hundarna vill inte längre vara ute så länge på morgonkissningen. Vänta bara hundarna...snart går vi i ide allihop. Just nu regnar det utanför mitt fönster och vi ska strax börja planera för dagens festligheter. Hela tjocka släkten väntas hit för Emmas "lycklig-resa-lycka-till i Indien" fest ! Mormor har gjort några av sina berömda smörgåstårtor och lilla "svärdottern" min, Bella har gjort tre fantastiska tårtor ! Hon är såå duktig ! Hon brukar överraska oss med goda bakverk så dom ser vi verkligen fram emot. Jag ska skynda mig att fotografera tårtorna INNAN släkten sätter tänderna i dom..! Griffonerna och Samanta är uppspelta över att det ska hända nåt. Siv och Chimmy har inspekterat och sagt till om städning lite här och där. Tim och Kattkusin tycker det är jättekul att torka golv...ja dom använder ungefär samma metod som Pippi Långstrump...alltså passar på att åka skridskor samtidigt ! Samanta fnattar hit och dit på Etnors vis, och anmärker på dammtussar här eller där, och ingenting blir väl egentligen riktigt gjort. Giffe ligger i sin stol och övervakar det hela. "- Städfnatt..." fnyser han bara. Kickan känner sig lite allmänt klen så inte heller hon deltar i förberedelserna.

Kennelpojken har bestämt att just IDAG ska han och Morfar elda kvistar...smart drag försökte jag säga. ALLT ja verkligen allt, inklusive våra gäster kommer att ha en air av brandrök med sig hem till Stockholm. Kanske inte så uppskattat...jag måste gå ut och hejda dom innan brasan blir alltför stor....suck...dom av den rasen, dom där från Mars...har liiite svårt med framförhållning. 

När vi hämtade Emma på Biskops-Arnö häromdagen passade vi på att titta på Sveriges "näst" äldsta träd som står där. En Ek är det givetvis, den är enorm i sitt omfång ! Tänk om den kunde tala ! När jag berättade om den för hundarna tyckte Samanta såklart att jag skulle tagit med den hem och planterat den här i trädgården. Kickan påpekade genast att "då hade ju Samanta bara dragit upp den igen !" Tim frågade :"- Vad e en ek ?" Jag förde över fotografierna till datorn och visade alla som var intresserade, och det var alla, hur Eken såg ut. Samanta tittade på bilderna...noga..."- jag ser ingen !" sa hon irriterat. Giffe pekade..."- däääär står Husse och Emma !" Både Tim och Samanta tog en närmare titt. Samanta : "- Ja där bredvid väggen ! Men var e den himla busken då ?!" Tim höll med, VAR är den ? Giffe flyttade pekklon till resten av fotot. "- Dääääär ! Det där är Eken !" Samanta tittade på Tim och sa "- Fy bubblan vad dom luras ! Ska vi sticka ut och gräva ett hål ?" Tim tyckte det var en jättebra idé, och dom hade sån tur att kennelpojken precis var på ingång så dom kunde slinka ut genom ytterdörren samtidigt. Jag klappade Giffe på huvudet och sa åt honom att inte bry sig....det vet du väl hur vi brukar säga : små saker roar små hjärnor !

Fick den här bilden, tillsammans med några andra roliga, i ett mail idag ! Skulle kunna tro att det det var en pik..!

Men vi talar faktiskt med varandra, hundarna och jag !           Tack Carina !

Jag vaknade tidigt av att Giffe petade på mig och sa att det var en skum typ ute på gården...till slut hörde alla hundar det och det blev ett väldans oväsen när alla skällde i mun på varandra .."mamma, mamma vakna !"  Jag såg en mörk skugga gå förbi under sovrumsfönstret och sen hördes det välbekanta hasandet...nej det var inte någon ande denna gång, det var "slamsugarnisse" ! Vilket himla omysigt jobb han har. Jag menar, åka runt till folks trädgårdar och tömma deras bajstankar, bläää ! Undrar vad han står och funderar på medans den stora bilen suger rent i tankarna....tänker han på vad han ska äta till middag....om han borde peta naglarna eller om han ska ut med polarna på fredagkväll...måste fråga honom next time ! Inte för att det egentligen intresserar mig, jag är bara så nyfiken på en massa konstiga saker !

Inatt regnade det ruskigt mycket. När jag skulle ta skottkärran imorse var det säkert 5 cm med vatten i den !

Jag har fixat och donat i fågelhuset och gjort iordning i duvornas vinterbostad. Duvor är ju härdiga så dom är inte på något sätt inspärrade på vintern det är bara det att deras sommarstuga är betydligt enklare byggd än den dom sover i på vinternätterna. I år har jag dessutom bestämt att ett gäng av dom får fortsätta att bo i hönshuset. Dom är ju ganska många...vill/kan inte räkna dom ännu, måste passa på när alla är hemma och äter...tänk om Kennelpojken listar ut HUR många dom egentligen är...jo då blir han nog sugen på smörstekt duvbröst...ja jag vet, han har lite konstiga ideér. När hundarna hittar på dumheter brukar han säga till dom att han ska bjuda vännerna på grillfest....med asiatisk knorr, dvs han ska grilla hund ! Hundarna bara skrattar och undrar hur det ska smaka, fåntrattarna, men om dom får se honom slakta duvor..ojoj, då får jag nog annonsera efter en ny Kennelpojke.

Lilla Kickan är lite deprimerad.  Hon vet nog inte riktigt varför...hon går efter mig och tittar på mig och suckar

så tungt. "- Mamma får jag sitta hos dig ?" säger hon med svag röst. Så idag har vi myst under en filt hon och jag. Ätit fil med havrekuddar till lunch och gnagt på ett äpple. Hon säger att hon känner sig så konstig och Samanta och Tim har försökt utröna hennes tillstånd. Tim föreslog att hon kanske hade ätit för många getbajskulor ? Samanta trodde mer på att hon ätit för mycket godis. Tillsammans förökte dom blåsa på magen och efter en stund sa Kickan att hon mådde bättre. "- Ja va kul ! Kan vi leka nu ?" ropade Tim och alla tre travade iväg ut genom dörren. Siv som är en klok hund, nästan lika klok som en människa, blinkade åt mig och jag fick lite mysrys...jag tror som du Siv... jag hoppas iallafall.

Tänk så konstiga saker som kan göra en lycklig ! Som att t.ex få den nya spisen på sin plats och installerad, klar för användning ! Nu när jag precis börjat bli van med den gamla spisens små egenheter ! I alla fall så slipper jag nu irritera mig på att hällen blivit så lååångsam och om man ville använda ugnen...ja då var det endast grillningsläget som kunde användas ! En annan sak som gjorde mig lycklig, nåja glad iaf, var när jag letade efter nya kvistar/grenar att inreda inomhusvoljärerna med, jag hittade nämligen döfina vackert barkade, av getterna i deras hage ! Helt perfekta var dom ! Så imorgon blir det fågeljakt för att rädda dom små fjäderfäna från vinterns isiga kramar.

Tim var lite brydd imorse när han skulle knata ut i det isiga, frostiga gräset. Han tog långa steg och lyssnade på hur det lät. Samanta skuttade förbi och tjoade åt honom att "nu e de vinter !" Siv och Chimmy tassade försiktigt ut och hukade sig bara ytterst lite för att inte riskera att doppa hela bakpartiet i det frusna gräset. Sen sprang dom snabbt upp på trappan igen ! Efter bara en liten stund ville alla in igen, alla utom Samanta. "-Men lilla gumman, fryser du inte då ?" undrade jag.  "- Hemma i mitt hemland, där alla Etnor bor, DÄR är Etnorna slädhundar som drar sina människor i små korgar kors och tvärs i snöstormen !" sa hon tvärsäkert. Jaha...tänker du nu inte på eskimåernas polarspetsar ?

"- Eskimåer ? Ja just det...så var det dom hette !" sa Samanta och vände om för att springa en extra sväng över den snöiga tundran...hmm ! Tim satt innanför dörren på kennelpojkens ena toffel, och undrade vad "snö" var för något. Snart, mycket snart ska du få lära dig också det, lilla pluttunge sa jag och gick in och satte på tevatten. 

Fem sekunder senare krafsade det på dörren. Giffe skulle absolut vara med och öppna. "- Ha ha jag tyckte att jag hörde en eskimåhund prata förut men jag kan inte se någon !!" gapskrattade han, den lilla elakingen, när vi gläntade på dörren "- Öppna dörren fort ! Jag fryser ju !" ropade Samanta som huttrande stod på trappan. Hon såg för eländig ut den lilla polarhunden...men det var ju trots allt minusgrader....sådär -1 skulle jag tro...! 

Söndagen tillbringade vi i ett envist regnväder som höll till ovanför Gävle. Nämligen på travbanan där Sleipner, kallblodstravarnas förening, höll en unghästutställning. Detta är alldeles nytt för mig. Att visa hästarna, för hand och bakom vagn, var ju helt självklart men allting hände på en stallbacke, helt oglamouröst ! Visserligen regnade det och alla uppvisare/handlers var tvungna att vara varmt och praktiskt klädda men det var ändå totalt olikt hundutställningar. Bedömningssystemet var poängsättning och det verkade rättvist. Domarna verkade extremt kunniga och noggranna och stämmningen var trots vädret, glatt och familjärt ! En del hästar var lite mer busiga än andra, men alla hade full koll på sina stora raringar så allt gick ändå lugnt till ! Många vackra hästar fick vi ju självklart se, Rosie tävlade med sin Soraya Tabac och Best in Show blev till slut en pampig 2-årig hingst, son till KallblodsKungen Järvsöfaks. Nästa år kommer vi med Unix....spännande värre !  

Alla fönstren inne är nu proppfulla av växter som tidigare stått i uterummet eller i växthuset eller på trappan. Jag fick lov att "offra" mitt trimbord som tillfälligt blombord. X-antal krukväxter är ju också "inackorderade" från Emmas lilla hushåll, eftersom hon snart (  ) åker till Indien. Tim och Kattkusin har gladeligen hjälp till med växterna. Jag har gått 111 ggr mellan dom olika ställen och in genom ytterdörren. Allt jag tappat av blad, lecakulor, jordklumpar m.m har dom två "städat" bort. "- Den tar vi !" har dom sagt bakom mig och vips har allt skräp varit borta. Jag funderade en stund på om skräpet hamnade i deras små magar eller..?  När allt var färdigt hörde jag lite knaster bakom klädhängaren. Där, dolda bakom alla kläder, satt dom små Städentusiasterna och knaprade på lecakulor ! I stort sett allt annat jag tappat fanns också där ! Fantastiskt duktiga husdjur man har ! Fram med sopborste och skyffel och sen fick smågluttarna varsin godisbit för att dom hjälp till så duktigt. Dom tittade på varandra, drog en kort brottningmatch och kom sen på att dom skulle "städa mer"....så det sista jag såg av dom ikväll var när svansarna försvann in under soffan....jösses nu har dom att göra till imorgon, minst ! 

Idag har hela fågelhuset städats och sprutats med Virkon för att bli av med alla eventuella objudna gäster som kan tänkas bo i vrårna. Det är snart dags att flytta in voljärfåglarna, nätterna börjar bli väl kalla och vi har haft vår andra frostnatt här. I en holk har en hel kull om 4 pärlbrokade nymfparakiter börjat titta ut och fundera på att lämna sin trygga koja. Dom är så näpna och söta ! Annars har det varit dåligt med ungar i år. Totalt 6 nymfer och 4 undulatungar. Våra avelsdjur börjar bli gamla så det vill till att vi sparar alla ungar om inte hela flocken ska dö ut. Sara har också ett uppdrag.... att skaffa nya invånare till voljärerna !

Samanta och griffonerna var som vanligt med mig på en skogspromenad idag. Samanta törs springa längre och längre bort ifrån mig men kommer alltid direkt när jag ropar. Det är en härlig syn att se henne i skogen ! Hon rör sig som ett litet rådjur, tar långa höga hopp och lyssnar med stora uppmärksamma öron. Tim försöker hänga efter henne men tappar henne ur sikte ganska omgående. Det tar Samanta ingen hänsyn till. Hon lämnar gladeligen Tim ensam i mossan någonstans skrikandes efter mamma....Griffonmammorna brukar komma till undsättning men nu verkar det som om dom har tröttnat. "-Han ska lära sig att hålla reda på oss istället" muttrar dom och jag håller med. När vi kom ut till hönsgården imorse hörde vi hönsen jämra sig...ojoj vad ledsna dom var. Det var en av hönorna, Ulla, som under natten gått sin skapare till mötes. Tim som lärt sig att ha respekt för hönsen var väldigt brydd när jag höll fram den avlidne och sa åt honom att komma och lukta lite. Försiktigt sträckte han sig fram och den lilla korta nosen blev så låååång ! Jag la ifrån mig den stackars hönan och fortsatte med sysslorna...tills jag hörde ett fasligt liv ! "- Sluta Samanta !" hörde jag Griffonerna skrika. Giffe skällde , arg som ett bi. Innan jag hann ut genom hönshusdörren kom Tim inrusande, jätteglad ! "- Mamma vi kan vara glada igen ! Hönan rör på sig !" Jag tog ett skutt över Tim och fick se en lång rad med fjädrar...hmmm, spåren efter en pånyttfödd kanske ?  Jojo under Paradisbusken låg hon, död igen, och Tim funderade över hur det kunde komma sig. "Samanta !" ropade jag med min allra lenaste röst...."Kom till mamma !" Samanta kom skuttande glad i hågen. Jag frågade om det var hon som dragit i hönan... "Näe de va Tim !" sa hon samtidigt som hon spottade fjädrar ur mungipan. "- Han e så olydig ! Du borde uppfostra honom !" hade hon mage att kläcka ur sig ! Jag tog Tim-plutten på armen och sa att jag minsann visste vem som INTE skulle få ett sånt där härligt stort kex att smaska på till Idol ikväll !  Samanta såg nöjd ut...och jag viskade i Tims öra "- Du ska få det största !" Sen fnissade vi och hade för första gången en egen hemlighet !