Så...då var veckans tråkiga blogginlägg avklarat..sånt är livet men det går ju inte att hänga läpp för det även om jag är väldigt långsint. Det finns viktigare saker. John Lennon sa t.ex : "Livet är det som händer medan du gör upp andra planer."

Jag överlever säkert.

             ***********************************

Mina små Griffonungar ser nog till att jag har fullt upp, ja på dagtid iaf ! Dom är jätteduktiga med att sova på natten. Somnar i sin hage vid 21.30 tiden och vaknar igen vid 7 tiden på morgonen, JÄTTEkissnödiga ! Dom vill helst inte kissa i hagen så det gäller att släppa ut dom fort. Deras bebishage står vid fotändan av min säng och dom har sovit där sen dom föddes. Tidigare sov ju såklart deras mamma också där med dom, men hon begärde förflyttning för flera veckor sen...Resten av dagen är dom sen med oss andra utom vid lunch, då dom sover middag i hagen nån timme eller två. Jag har ställt ut 7 olika sovplatser/korgar/bäddar till hundarna runt om i huset, så det finns gott om platser att krypa ner i och sova en stund för en liten valp. Dom vuxna ligger ofta i möblerna ( tillåtet !) när det bor odrägliga valpar i huset men lika ofta ligger flera stycken huller om buller i korgarna och sover !

  Igår snöade det massor igen och nu på morgonen ser jag att det fortsätter. Det har kommit otroliga mängder igen och småhundarna tycker det är jobbigt. Dom kan inte gå ut där det är oskottat, då drunknar dom ! Samanta, iklädd täckjacka, har hittills skuttat runt i drivorna men igår såg jag henne ta ett hopp långt ut i allt det vita bara för att upptäcka att det nådde henne upp till halsen ungefär ! Hon frustade som en ardenner och började ta långa, höga steg för att komma därifrån. Tim hoppade och ropade att han skulle komma och rädda henne men Samanta var brydd av stundens allvar och kämpade hårt för att komma till räddningen: en stor snöhög som Kennelpojken arbetat hårt med för att få ihop under vintern !   

Där hamnade alltså Samanta och stod och ropade : "- Jag e på en öde ö !" Tim sprang runt för att hitta en lösning för att komma dit så det blev till att jag fick sticka ut näsan i snöstormen och skotta fram en evakueringsgata till ön. Sen lekte dom där varje gång dom gick ut ! Samanta gjorde som förut, vadade i snön men Tim sprang runt och hade välkomstkommité varje gång !

Alla dom andra hundarna gjorde väl varsin visit på den öde ön men tyckte den verkade tråkig och gick hem istället.

Trots att det fortsätter att snöa idag måste jag ge mig ut i "kaoset" med bilen och fixa lite papper åt Emma. Viktiga papper måste kopieras och postas till hennes Master-ansökan. Bäst jag tar den stora bilen...

Jag fattar inte hur en del människor tänker...jag menar dom som bara tänker på sig själva. Som bara ser till sina egna intressen oavsett vad människorna i omgivningen kan tänkas ha för behov och önskemål. Alltför ofta möter man dom, och ibland dyker dom upp i bekantskapskretsen, utan förvarning. Dom har hållit sig väl "maskerade" och sen när det verkligen "gäller" kommer deras stora egon fram och förstör. Dom är på alla sätt bättre, eller för den delen också sämre, än du själv. Sjukare, fattigare, smartare, duktigare ( läs: kroppsarbetande )Dom anser sig ha större rätt till saker, kritiserar dina andra vänner och är bara glada om just dom får bestämma allt från att välja matställe till vilken färg du ska ha på strumporna ! Ja det låter knäppt, jag vet, men jag har träffat många såna människor. Det värsta är ändå när dom förringar min sjukdom...jag VET att den inte syns, som ett för kort ben eller en krokig arm, men den FINNS ! Väl dokumenterad sen många år. Ändå får jag höra allehanda tips om hur jag ska använda min medicin...sluta helt, ta bara lite, ta dubbel dos (!) Sen konstaterar dom att jag har vissa "symptom" som INTE stämmer med sjukdomen...alltså har jag fel diagnos !    Jag blir helt matt..!

Jag har sagt det förut här i bloggen....jag orkar inte trösta och tycka synd om såna. Dom får gå till nån annan.. Jag gör mitt bästa för att sprida skratt och ljus omkring mig när jag mår bra och visst finns jag för nån som behöver tröst...så gott jag förmår, men också jag har fullt upp av egna behov som jag behöver få tillgodosedda av människor som känner till 100% av min livssituation och som GER och ger och ger. Och tro mig, dom finns ! Jag ger tillbaka 111% när jag mår bra, men det räcker inte för en del. Det finns alltid den som mår "mycket sämre" än nån annan...

Herre gud det är inte så mycket jag begär...bara lite hjälp att klara av livet.

Lisbeth och jag hade en trevlig helg på resa genom landet. Vi som känt varandra i närmare 30 år kunde prata gamla minnen och vi skrattade så vi hade ont i magen åt allt dråpligt vi har varit med om ! Även minnen av sorg och elände kunde vi bena ut och det kändes bra... Tiken blev parad och nu är det bara att vänta och se om det blir önskat resultat...ett gäng snygga valpar !

Blivande mamma, Ockra är en snygg och mycket trevlig representant för sin ras P/S Riesenschnauzer. Så behaglig att ha att göra med. Ägare är Eva på Kennel Mottled´s

www.mottled.se   * Vi håller tummarna och önskar lycka till !*

Hundarna hade ordnat med fyrverkerier och röda mattan när jag kom hem på söndagkvällen...nåja dom skulle ha gjort det om dom bara hade blivit skjutsade till affären, påstod dom. Kennelpojken tyckte inte att det behövdes några extravaganser "bara" för att jag skulle komma hem...hmm. Tur att det är några små själar som avgudar en...! Småtjejerna Pixi och Sunny ropade att jag skulle kolla hur stora dom hunnit bli på ALLA dom jättemånga dagarna som jag varit borta...O ja , sa jag, vilka långa ben ni har fått !? Dom små tittade på varandras ben och sen på Samantas. "- Nästa lika långa som Samantas !" sa Pixi med där var jag tvungen att neka...nej det får vi verkligen hoppas att det inte blir så....ever ! Jag hade med mig en ny leksak, som jag faktiskt hittade på en parkeringsplats...någon liten busunge hade antagligen argsint kastat ut sin gosis genom bilfönstret ! Valparna tog den och lekte en stund, sen lekte Samanta med den en stund och sen återgick dom små huliganerna till att riva en papperrulle i småbitar ! Nice ! Världens bästa hundleksak ...toarullar !

Vi trodde, ja vi hoppades iaf att vi skulle få se en skymt av våren på vår resa söderut, men vi hittade den inte...det var lika kallt och snöigt där som här...

Ett litet, jag menar, kort läkarbesök idag trodde jag, i min enfald, skulle lätta upp mitt låga humör men så blev det nu inte. Varför ? Jo just för att mötet var så kort... Jag skulle så gärna träffa en sån läkare igen som jag hade turen att få träffa flera gånger sommaren 2008. Han tog sig tid att lyssna...flyttade sig så han satt strax intill och lät mig prata ur hjärtat. Intresserat och uppmärksamt lyssnade han, kom med kommentarer och frågor givetvis och ibland med lite roliga infall utan att förringa det jag pratade om. Tiden gick och han tittade inte på klockan en enda gång. Två timmar ( ! ) satt vi en gång och pratade, en man som verkligen var på rätt plats/ rätt jobb.  Han var en s.k inhyrd läkare av kommunen och kostade antagligen multum för kommunen, men som sagt en fantastisk läkare. Så himla viktigt att "hitta rätt" när man är patient.

                    **************************************************

Lilla Paris har bytt namn...hon kallas numera för "Sunny". Hon heter ju Jetzig High Noon och då blev det ju liksom självklart att hon skulle kallas Sunny från nu ! Samanta har klagat på att "hennes" fågelgäng har minskat i antal. Siv bannade henne för att hon "säkert hade ätit upp flera stycken !" men Samanta försäkrade att hon inte smakat på en enda pippi. Jag förklarade att den enkla anledningen till bekymret var att rönnbären tagit slut ! Vi har fem stora rönnar här i trädgården och det var den minsta (Lägsta) av dom som Samanta spanat i. Också den som står närmast huset, säkert därför fåglarna tog den sist i sin jakt på vintermat. Griffontanterna tyckte det var bra att fåglarna stuckit..."- det har varit ett himla rännande på den där Etnan på sista tiden..!" Samanta såg ledsen ut men sken upp när jag lovade att hon skulle få gå med ut och kolla in hönsen. Småflickorna, Pixi och  Sunny, har mycket att fundera över. Som dom Griffoner dom är frågar dom många töntiga frågor och är väldigt nyfikna, och då har ju vi andra mycket att fnissa åt ! Sen har dom sina egna små personligheter och Pixi tycker t.ex det är jätteÄCKLIGT med bajs...ja sitt eget alltså ! När hon blir av nöden tvungen att gå, ja då försöker hon gå så långt bort ifrån det där äckliga som kommer ut under svansen, att det slutar med att hon står och bajsar med framtassarna upp på väggen ! Hur knäppt som helst ! Aldrig har vi sett på maken ! Pixi är annars en väldigt smart hund, tittar på TV och är väldigt uppmärksam. En dag såg jag henne smyga, och det gör hon med superprecision, efter sin syster. Jätte l-å-n-g-s-a-m-t...tills hon fick syn på sin framtass som rörde sig mitt i ett steg. Hon sträckte den långt framför sig, rörde på den lite fram och tillbaka som för att kolla in sitt nya nagellack ! Gud vilken syn det var ! Önskar jag hade kunnat filma det !

Sunny är inte lika smart som sin syster men inte korkad för det ! Mycket kelig och skäller ilsket på en om man inte ser att hon vill komma upp...söt som en pralin !

Imorgon tar jag en tur till Skåne. Min kära vän Lisbeth ska åka och para en hund och frågade om jag ville följa med och hålla henne sällskap + att vi skulle få tillfälle att verkligen PRATA med varandra, utan sällskap av Kennelpojkar ! Ok, sa jag...kan vara skönt att få se nåt annat några dagar. Skåne i vinterskrud...säkert lika vackert som om sommaren ...!

Denna morgon föll snön från himlen och både hundar och jag hajade till i dörröppningen. "-Nej ! Inte mera nu !" sa vi alla i kör och lilla Santos Spindelben huttrade till  i sin lilla mysdress.  Men alla skuttade , nåja, ut iallafall och Samanta stack som vanligt iväg för att kolla in rönnträden. Hon har ju tagit som sin uppgift att räkna Starar och Koltrastar som hänger här i trädgården. Jag står i fönstret bakom Porslinsblommans långa rankor, och kollar i smyg. Hon smyger fram o spanar intresserat på dom små fjäderfäna , stelnar som en Pointer och jag ser bara en darrning i bakbenen. Plötsligt får fåglarna syn på henne och flyger ca 30m till den jättestora Coloradogranen. Samanta springer efter i raketfart, hukar sig under den stora granens djupa, långa grenar och sen smyger hon igen. Tills fåglarna får syn på henne igen och flyger tillbaka till rönnen, och sen.....ja ni fattar ! Jag låter Samanta hållas...jag ser ju att hon "jobbar" med både knopp och kropp !

Hennes fågelintresse verkar, än så länge, begränsas till dom vilda arterna. Hon går med mig in i fågelhuset när jag matar, ja allihop gör det förresten, och undulater och parakiter flaxar omkring men hundarna reagerar knappt. Vi matar getterna med hö och alla hundarna står i kö för att mötas nos mot "nos" ( på en get ??) med get-tanterna i stallet. Men idag när det var dags för inspektion av hönshuset, då slank Samanta med mig IN till hönsen. Dom kacklade lite oroligt men jag såg i ögonvrån att det inte var nån höna som såg frestande ut i hennes ögon. Hon stack iväg ut igen när jag kom på det : En död mus !! "-Samanta kom tillbaka !!" skrek jag och den lilla Etnasessan vände och kom tillbaks. Jag såg att hon hade nåt i munnen. "- Äckligt ! skrek jag alldeles förskräckt över att hon lockades av att äta sånt ! Det har jag aldrig sett förut, bara Griffoner äter ju sånt !     "- Äckligt ??!" sa Samanta och spottade ut...ett ägg ! Hon fullkomligt älskar ägg men har aldrig fått tillfälle till att plocka ett själv. Jag tog ägget, vi skyndade oss in och sen fick hon njuta av ägget, utan skal, knäckt i en skål. Va bra...till våren ska jag lära henne plocka ägg ur värpredena, hönsen  brukar ju inte lägga ägg på golvet ! En tillfälle som Samanta inte kunde missa bara !

Valparna får en äggula att dela på varje morgon i matren och det uppskattas. Men att mata Griffoner med råa ägg är ett kletigt göra...gissa om skäggen blir "fina" !

För dig som är intresserad kan jag berätta att hönsen är av raserna Sussex och Gul Orpington....suveräna värpare året runt !    

  Det här ser vi fram emot ! Vi har redan bokat hotellrum !

Mina "franska nerver" har sansat sig lite nu...inte lika ångestladdat att leva just nu. Jag sover väl kanske inte så många fler timmar men mötet på AF i fredags har ändå haft en lugnande inverkan på mig. Handläggaren där är en mycket engagerad och förstående ung kvinna. Känns ganska ok.

 *****************************************

Hundarna här hemma har såklart märkt av mitt sinnelag. Det är fantastisk vilka känslovarelser dom faktiskt är ! Samanta har en näst intill magisk känsla för när jag behöver en nospuff eller ett huvud i knät...hon smyger sakta fram och lutar sig mot mina ben och att ha kroppskontakt är viktigt för henne. Griffoner är också hundar som gillar kroppskontakt...dom sitter överallt på en ! Dom är små lustiga clowner som gör sitt bästa för att liva upp en ledsen matte ! Så roliga och underhållande hundar att ha i sitt liv...!    

Idag har vi haft huset fullt av folk och hundar. Snälla Jimmy som var här och kollade den "trasiga" spisen, som ju inte var trasig egentligen utan bara hade ett fel på sladden till väggen. Sen konstaterade han att vi hade "alldeles för mycket ström" i våra vägguttag ! Jag fick hickanfall, va ?? Kan man ha det ?? Ja tydligen !   Så nu måste Vattefall få sig ett samtal om att "ni kanske kan skruva ner liiite ??"

Sen kom Alexandra och Daniel för att hämta ved till sitt nyinköpta hus. Med dom var ju lilla Fanny, ja hon med dom rosa skorna, 2 år gammal med skinn på näsan ! Hon bäddade om i hundsängarna i huset och för säkerhets skull provlåg hon alla bäddar också ! Griffonerna tyckte det var helfestligt men Santos och Samanta var lite mer suspekta till vad det kunde vara för en minimänniska som domderade med dom.. Fanny har Jack Russellterrier hemma så hon är van att "tämja" hundar !

Till slut satte sig lilla Fanny i soffan och då passade Samanta på att smyga upp, backa till och sätta sig i knät på den lilla ungen som tyckte det blev mycket besvärligt "- Stor hund !" sa hon och motade bort Samanta.    

Igår kväll var vi på födelsedagsparty. Supergod mat och fantastiska tårtor, allt hopknåpat av Alexandra, systerdottern. Sen dansades det till 80-talshit och vi hade såå roligt !   När vi skulle lämna kvarterslokalen som hade hyrts för ändamålet hade ungdomarna redan dragit vidare och vi skulle "ta med" musiken upp till lägenheten. Musiken levererades av Spotify via en pytteliten dator med tillhörande baslåda och högtalare. När vi hade dragit ur alla sladdar fortsatte musiken så syster min tog datorn på axel och hennes svåger följde tätt bakom med låda och högtalare på sin axel.....  vi fick ett skrattanfall när vi insåg att det var ju värsta coola grejen ! Bara det att när vi var unga var det en "bergssprängare" dom coola hade på axeln ! Det var en deja vu i modern tappning !

Tänkte skriva om hur det gick på AF.....hittar inga ord. Ja inte för att det var hemskt på nåt sätt egentligen utan för att det egentligen inte hände någonting.  Jag fick veta att jag kommer att kallas till nån sorts "kurs" i början av februari, så fortsättning följer om nu någon, mot förmodan, skulle vara intresserad.

Så det var det...eller inte kanske ...

Min vän Siv, knl Boromir var här o pratade bort en stund igår kväll. Som vanligt hade hon kameran i högsta hugg och fotograferar gör hon med bravur ! Kolla bara !