Enligt Samanta gick det till såhär: Det kom ett bud från Hovet med vagn av guld, dragen av två vita hästar, vars passagerare, en "hovleverantör", överlämnade ett paljettsmyckat kuvert på ett guldfat där man på ett handgjort papper från yttre Mongoliet kunde läsa att Samanta blivit nr 3 på listan över vinstrikaste Cirneco dell´Etna i Sverige 2009.....

Hmm, vi andra tittade på varandra då vi varken märkt av vare sig vita hästar, guldförgylld vagn eller paljettkuvert..."- Jo men så var det !" hävdade Samanta och OK, vi fick väl tro på det då....  ! Men hur som helst, nyheten var ju strålande och extra kul var det ju att vår Giffe-Piffe-Kung slutade som nr 2 på listan över vintrikaste Griffon Bruxellois 2009 ! TVÅ anledningar att fira ! Giffes ryska uppfödare är så stolt och glad över hans bedrift och det är ju vi med såklart !  Samanta tror inte riktigt på att 3 betyder snäppet UNDER 2, utan tycker att hennes bedrift är mer värd än Giffes. Dom andra Griffonerna står såklart på Giffes sida och bara fnyser åt Samantas prat...utom Tim...han älskar Samanta och tror på ALLT hon säger ! Samanta dillar i han allt möjligt och han bara suger i sig det med en kärleksfull blick...men så är dom ju, hanarna...lättlurade och lättroade !   Gäller dom flesta arter tror jag, allra helst Homo Sapiens.

Idag har Isak, mammas lilla pojk, fyllt 20 år, men han tar inte så allvarligt på det. Han kommer iaf hem en sväng imorgon för tårta och presenter ! Och imorgon börjar mitt stora äventyr...jag ska spela teater igen ! Jag är med i en scenografigrupp över ett sommarteaterspel som ska gå av stapeln här i bygden i augusti. Jag var med på ett "möte" och "hjälpte till" med att läsa några rader ur manus....och gjorde det tydligen med sån bravur att jag blev tillfrågad om att spela en roll också ! Oj vad snopen men framförallt GLAD jag blev ! Har inte gjort något i teatersammanhang på många, många år men nu ska jag igång igen, tydligen ! Det ska bli sååå himla kul ! Jag älskar det ! Repetitionerna börjar redan imorgon...

På Biskops-Arnö folkhögskola, där Emma går, hade dom idag en Festival Global. Vi tog den amerikanska gamla bilen dit och parkerade lite undangömt för vi vet ju att såna bilar inte ses med blida ögon av dom miljömedvetna människorna där på ön....men den tanken slog oss inte förrän vi var halvvägs på väg, ja så det blev till att parkera lååångt borta..! Vi hade iaf en toppendag ! Några släktingar och goda vänner var också där så vi gick på föreläsningar och musikkonsert och åt smarrig veganmat på ekofiket ! Vilka duktiga unga kvinnor det finns ! Jag var bl.a på nåt som hette "Fitt-Cirkel"...ja inte alls nån TV1000 film utan en påläst och kunnig tjej som berättade om kvinnors fertilitet och om alternativa preventivmetoder bl.a....ja inget som egentligen är aktuellt för min egen del, "host", men intressant. Hon skulle studera vidare i ämnet i Canada och den flickan kommer att gå långt, tro mig !  Några unga musiker spelade egenkomponerad musik och det var mkt bra. Långa applåder fick dom av en entusiastisk publik !

Sen hem igen till flocken där Samanta börjat skriva på en protestlista om att hon från nu vill ha en av mina guldpaljettkuddar i sin egen säng...det var bara det att hon kunde inte stava till "paljett"....där stod bara "p-kudde". Och jag tog en funderare om hon och Santos kokat ihop nåt fuffens och menade precis vad där stod...? Men nä..en Prydnadskudde av annan sort än paljetter åkte ner i hennes säng och där ligger hon nu och sover så gott. Får väl åka och köpa lite fler glittriga kuddar till Etnasessan, nån annan dag...

Ibland när jag sitter hemma någonstans och ser mitt nuvarande gäng av hundar springa omkring och leka, funderar jag över varför det blev just HUNDAR..?  Jag menar, hundarna har följt mig genom livet och gett mig så mycket glädje. Lite bekymmer och några sorger har jag också blivit tilldelad, men lyckan av att ha dom i min närhet har absolut varit övervägande... Min Mormor hade svaret..jag och Mor min bodde periodvis hos henne när jag var spädbarn, och belive me DET var längesen ! Mormor var en stor hundvän och ägde flera stycken åt gången. Hennes Newfoundlandhane satt alltid vid min barnvagn och vaktade, när jag var ute. INGEN, inte ens min egen Far hade tillåtelse att ta vagnen. Bara Mor och Mormor. Så fort mina händer viftade ovanför kanten slickade den stora, snälla hunden dom och min Mormor sa alltid att det var just DÅ jag "smittades" ! Sen medverkade hon till att jag vid 9 års ålder fick min alldeles egna hund, Tusse, en Västgötaspets. Tusse var mitt liv i 5 år bara, pga sjudom tvingade hon till Regnbågslandet. Men innan dess hade redan min andra hund, Sippan, flyttat in ! Sippan var en underbar Irländsk Setter. Konstigt val av ras kan tyckas men jag bestämde själv och dom "var ju sååå fiiina"! Mkt vacker ras men ack så jobbig ! Detta var ju under 70-talet och jag tror mig veta att rasens temperament har dämpats något under åren fram till nu...! Hon var iaf mkt snäll och med henne väcktes intresset för utställningar. Hon hade ju helengelsk stamtavla så det var säkert något märkvärdigt med den...hm..När jag ser fotografier på henne nu, ja då fattar jag ju givetvis varför hon alltid fick 2:or ! Haha, men roligt hade vi ! Hon var också en av dom hundarna som fick tas bort allför tidigt pga svår epilepsi. Men då hade redan hund nr. 3 flyttat in.....

Och därifrån gick det till att jag sedan dess haft minst 3 hundar åt gången. Underbara hundar av olika raser, för se jag är en HUNDälskare, jag fastnade aldrig vid en speciell ras, jag kan tänka mig NÄSTAN vilken som helst !

Mina barn har fått samma chans att uppleva hundars magi. Dom har genom åren haft "egna" hundar. Mina döttrar har haft två var genom åren, bl.a två Lancashire Heeler ( perfekta "barnhundar" ! ) och Isak fick en liten blandrasvalp av en god vän, när han var bebis. "Putte" följde honom genom livet i 14 år...Nu har Isak en pytteliten Griffon, 2,5 kg, som föddes i vår första kull och som han bara vägrade vara med på att sälja. Även den hunden följer honom som en skugga och han har med honom överallt ! Prinsen heter han !

Sara äger en Tervueren, Bessi, som ofta är här pga Saras arbetstider. Ibland kan hon fixa det med hundvakt i närheten, men som sagt, Bessi är här ganska mycket tills Sara ringer och säger: "Gud vad jag längtar efter min hund !"

Emmas gamla korthårscollie Leo blev tyvärr inte heller så gammal, 12 år, och bodde här för det mesta då Emma pluggade och det inte var tillåtet att ha hund i "korridoren". I nuläget "nöjer" hon sig med 2 katter ! Men hos Emma kan nog ett litet Etnabarn flytta in så småningom...!

Men när jag lägger mig i sängen för att sova eller kanske bara läsa en stund och några hundar hoppar upp och kurar ner sig strax intill, eller när jag går i skogen och ser hundarnas uppspelta ansikten över alla dofter och intryck, ja då vet jag att min Mormor gjorde rätt som lät mig "smittas"....som lät mig bli en av alla dom härliga människor som vigt sitt liv åt hundar, som jag träffat genom åren. Ett så genuint intresse som, trots sjudom och annat elände, ALDRIG försvunnit utan bara fortsatt att berika mitt liv. Och när jag står i en utställningsring med en rosett i min hand...då känner jag att hundar är det BÄSTA jag vet !