Imorgon, strax efter kl. 9, lyfter planet från Arlanda med min lilla Emma ombord...Vi har träffats ikväll hemma hos mormor i Sthlm. Narav, Emmas sambo var givetvis också där. Vi pratade om ditt och datt och skojade om vad hon skulle köpa med sig hem från Indien. Eftersom det börjar våras när hon kommer hem i mars föreslog jag lite blomfrön, Ove tyckte det skulle vara kul att få en Kobra, ja orm alltså, med tillhörande ormtjusarflöjt ( ??? )...nej precis, ingen fattar nåt ! Mormor ville ha en turistifierad kylskåpsmagnet till sin samling om...tja 211 st kanske ?!

Narav sa inte så mycket, hans bruna ögon var så vemodiga. Till slut var det dags att säga adjö...herregud, hur säger man det till sitt BARN som man inte ska få träffa på ett halvår ? Hur kan jag förklara hur mycket hon betyder och hur stor min saknad blir ? Narav försökte trösta..."- Det blir ett stort äventyr, en livserfarenhet. Min mamma har saknat mig i 12 år nu !" Jag bestämde mig då för att det är såklart det rätta sättet att se på det hela, inte vara så självisk som jag är. Men stackars Naravs mamma...undrar vad hon tänker och längtar efter sin son. Vi arma mammor har det inte lätt ! 

Hejdå Emma...vår stolta, modiga dotter på väg ut i världen ! Vi älskar Dig, saknar Dig och längtar redan hett efter den dagen Du kommer hem igen !