Idag har hela fågelhuset städats och sprutats med Virkon för att bli av med alla eventuella objudna gäster som kan tänkas bo i vrårna. Det är snart dags att flytta in voljärfåglarna, nätterna börjar bli väl kalla och vi har haft vår andra frostnatt här. I en holk har en hel kull om 4 pärlbrokade nymfparakiter börjat titta ut och fundera på att lämna sin trygga koja. Dom är så näpna och söta ! Annars har det varit dåligt med ungar i år. Totalt 6 nymfer och 4 undulatungar. Våra avelsdjur börjar bli gamla så det vill till att vi sparar alla ungar om inte hela flocken ska dö ut. Sara har också ett uppdrag.... att skaffa nya invånare till voljärerna !

Samanta och griffonerna var som vanligt med mig på en skogspromenad idag. Samanta törs springa längre och längre bort ifrån mig men kommer alltid direkt när jag ropar. Det är en härlig syn att se henne i skogen ! Hon rör sig som ett litet rådjur, tar långa höga hopp och lyssnar med stora uppmärksamma öron. Tim försöker hänga efter henne men tappar henne ur sikte ganska omgående. Det tar Samanta ingen hänsyn till. Hon lämnar gladeligen Tim ensam i mossan någonstans skrikandes efter mamma....Griffonmammorna brukar komma till undsättning men nu verkar det som om dom har tröttnat. "-Han ska lära sig att hålla reda på oss istället" muttrar dom och jag håller med. När vi kom ut till hönsgården imorse hörde vi hönsen jämra sig...ojoj vad ledsna dom var. Det var en av hönorna, Ulla, som under natten gått sin skapare till mötes. Tim som lärt sig att ha respekt för hönsen var väldigt brydd när jag höll fram den avlidne och sa åt honom att komma och lukta lite. Försiktigt sträckte han sig fram och den lilla korta nosen blev så låååång ! Jag la ifrån mig den stackars hönan och fortsatte med sysslorna...tills jag hörde ett fasligt liv ! "- Sluta Samanta !" hörde jag Griffonerna skrika. Giffe skällde , arg som ett bi. Innan jag hann ut genom hönshusdörren kom Tim inrusande, jätteglad ! "- Mamma vi kan vara glada igen ! Hönan rör på sig !" Jag tog ett skutt över Tim och fick se en lång rad med fjädrar...hmmm, spåren efter en pånyttfödd kanske ?  Jojo under Paradisbusken låg hon, död igen, och Tim funderade över hur det kunde komma sig. "Samanta !" ropade jag med min allra lenaste röst...."Kom till mamma !" Samanta kom skuttande glad i hågen. Jag frågade om det var hon som dragit i hönan... "Näe de va Tim !" sa hon samtidigt som hon spottade fjädrar ur mungipan. "- Han e så olydig ! Du borde uppfostra honom !" hade hon mage att kläcka ur sig ! Jag tog Tim-plutten på armen och sa att jag minsann visste vem som INTE skulle få ett sånt där härligt stort kex att smaska på till Idol ikväll !  Samanta såg nöjd ut...och jag viskade i Tims öra "- Du ska få det största !" Sen fnissade vi och hade för första gången en egen hemlighet !