Här finns bilder, en del sanslöst vackra, på Etnor...dom vackraste hundar som finns !

Samanta fortsatte idag att babbla om sina prisrosetter, till allas förtvivlan. Alla utom Tim som har ett kort litet minne och fortfarande vill höra alla historier om hur hon lyckades vinna. Giffe-Kungen klagade och sa att nu hade hon börjat skarva historierna också....rejält. Kickan, Siv, Chimmy och jag ställde oss bakom dörren och tjuvlyssnade...Samanta : "Och när jag var i Sundsvall...bla bla bla.." Tim: " Åååå, näe, hurra, va bra, fin.." Vi stod och fnissade bakom dörren, haha Samanta...vilken liten Diva ! Vi skyndade oss att sätta oss i soffan och låtsas som ingenting när Tim kom in i rummet med en rosett i munnen. Jag hoppade upp ur soffan..Hallå ! Stopp där ! VAR har du fått tag i den där ?! Tim påstod att Samanta gett den till honom för att hon var så trött på just den gamla rosetten. Jag gissade mer på att han fått den för att den hängde i raden längst ner och därför var en av dom som Samanta kunde nå från golvet. Samanta själv hade kurat ner sig i en nybäddad hundkorg i pysselrummet. Vilken liten lurifax ! Jag strök handen över rosettens band och hängde upp den igen. Samanta hade rätt i att den var gammal, så gammal att den definitivt INTE kunde vara hennes. Jag mindes exakt stunden då jag fick den i min hand...det står "Vinnare Hund - 89" på den....vilka härliga minnen ! Men den äldsta jag har, som jag vårdat ömt i alla år, den som gav mersmak, den är från 1974. Härliga tider !

Igår försökte jag fota mina minst sociala husdjur...inte lätt. Nog för att dom kan posera, men kameran min är inte så avancerad att jag får till nån bra bild...Jag tog kanske 111 bilder igår, nja 110 kanske, men lyckades inte riktigt. Just den här individen är också en väldigt energisk en. Kvickt som attan kutar han iväg och det gäller att inte reta honom ( tror det är en han ) för då sprayar han skydds/försvarsvätska på en ! Inget för småbarn m.a.o .  Dom har iaf fantastiska gula ögon med svart pupill och stora röda Angelina-läppar !  Även vingarna, som inte syns här, är otroligt vackra i rött-svart-vitt. Hans brorsa rymde för mig i somras, Kennelpojken och jag letade ÖVERALLT där han senast sågs men vi hittade honom aldrig. När gäster tittar i terrariet och förundras över insekterna, brukar jag höra mig själv säga :" En har rymt ! Den är väl här någonstans !"  Gästerna tittar sig nervöst omkring och börjar sen kolla in sina kläder..."Sitter den på MIG ?!" Då hjälper det inte att jag säger att försvarsvätskan dom sprayar bara är lite giftig, obehaget går över ganska snart.....! Hahahahaha !    Alla gästerna slåss sen om att sitta LÄNGST bort fån platsen där Pinne-brorsan senast siktades....Bara så ni vet...jag har mitt lasso redo under diskbänken...utifall han skulle komma smygandes..!

Tror jag ska ha en samling...en samling med underbara, rara, begåvade 4-åringar ! Kolla bara på den här tjejen, vilken liten stjärna !