Tidigt imorse packade vi in oss i bilen för att åka till Svenska vinthundklubbens utställning i Hågelby, Sthlm. Det var jag och Samanta och Kennelpojken satt vid ratten. Vi märkte ju rätt omgående att dom våta vägarna från kvällen innan frusit till is under natten, så Kennelpojken fick givetvis bannor för att han inte ännu bytt till vintersulor på bilen. "- Jag hann inte !" sa han och jag och Samanta himlade med ögonen...nä du var ju upptagen med att fika med trevliga vänner som kom på besök, anmärkte jag och Samanta sa att det åtagandet hade han helt kunnat överlåta åt Mamma...helt enligt min mening !  Nåväl, vi kände oss trygga med att vi hade startat i mycket god tid hemifrån, eftersom vi inte var helt säkra på var utställningsplatsen låg och Samanta skulle in redan som hund nr 6...ja och bedömningen började ju som vanligt kl 09.00 Det var ju ingen trafik ute kl.7.30 och plötsligt såg jag på håll nåt mycket märkligt...vid vägkanten, alltså E20, mitt ute i ingenstans, stod en mansgestalt i vitt. I samma sekund som jag skulle påminna Kennelpojken om att det kunde vara halt...SLÄPPER bilen greppet om vägen. Vi höll definitivt ingen hög fart men bilen "dansade" fram på vägen utan kontroll. Jag hinner tänka att " sladdar vi av nu så kör vi över den stackars mannen !" I ögonvrån ser jag gestalten lyfta ena armen och jag ser att han är klädd i något vitt, kaftanliknande. Bilen får grepp om vägen och vi andas ut. Allt tog bara några sekunder. När jag hämtat andan frågar jag Ove " såg du han vid vägkanten ?!"  Jo det hade han gjort...en vitklädd man.  Mysko...vi diskuterade vad han kan ha gjort därute vid den tiden. Det fanns ju inga hus, ingen bil, INGENTING där han stod. Bara ändlösa gärden och åkrar. Lite längre fram på vägen, men i motsatt körriktning, hade det hänt en olycka...både polis och brandbil var på plats, otäckt..Vi tog det väldigt lugnt resten av vägen, om man så säger...

Väl på utställningen, dit vi kom inrusande typ. 08.59 gick det ju strålande ! Samanta var lite bångstyrig igen med sitt koppel, fast vi övat, men gav med sig och visade sig fint. Hon fick certifikat och blev Bäst i Rasen,  BIR ! Wow ! På sin första officiella utställning ! Tre andra Etnor var anmälda, två var där. Hurra vad vi var glada !  I finalen om Best In Show-junior placerade sig Samanta som 4:a ! Den finska domaren var imponerad över att hon "bara" var 10 månader. I den slutliga BIS finalen blev hon oplacerad men vi var naturligtvis mer än nöjda ! I finalerna visade hon sig exemplariskt, hon är så fin min lilla Etnasessa !

På väg hem igen studerade jag så noga jag kunde platsen där jag sett den mystiska mansgestalten. Kennelpojken funderade också på saken men trodde nog att det bara var "nån" som var ute och gick...Hallå !? Mitt ute i nowhere !? På morgonen !? I kylan !?  Iklädd KAFTAN ?! Skulle inte tro det...när jag presenterade MIN teori om vad vi sett, drog både Kennelpojken och Samanta efter andan...jag tror vi såg en skyddsängel...