Ok, ok...jag har gett Facebook en ny chans ! Faktum är att jag la ut lite mera bilder imorse. Men jag tänker inte delta i tävlingen "Vem har mest kompisar" och ni får mig aldrig till att spela spel eller liknande där....så de så !

Idag skiner solen, efter flera dagars mörker. Härligt att vakna med solens strålar rakt in i sovrummet. Just där solens strålar träffade sängen hade Samanta lagt sig till rätta. Hon tyckte inte alls att det var nödvändigt att kliva ur sängen men med lite lock och pock från Kennelpojkens lena stämma, lät hon sig övertalas och tassade ut genom ytterdörren. Då hade ju Griffongänget redan rusat ut och var på gång med den allmänna inspektionen av ägorna. Lilla Kickan tar det lugnt...hon säger att hon känner sig "gravt-vid" och det tog ett tag innan vi fattade. Det är Siv och Chimmy som berättat för henne hur just det tillståndet känns, därför vet hon ....hon har ju inte tidigare varit "gravt-vid"...! Hon löpte alldeles för mycket tidigare än "planerat"....löpet var inte som vanligt....och parningen var inte heller som en vanlig parning men banne mig, det ser ut som om det lyckades iallafall !  Så nu hoppas vi på småpuppisar ! Samanta och Tim tittar på hennes mage, som hon gärna visar upp, och funderar på hur det ska kunna finnas småkompisar där inne, och Samanta berättar historier om hur skoj HON hade det i SIN mammas mage när hon lekte med sin syster Fia. Tim lyssnar med uppspärrade ögon och funderar på HUR stor Samantas mamma egentligen är...om Samanta OCH hennes syster fick plats ! "- Och så har jag tre bröder också, men dom fick inte vara med och leka !" säger Samanta och ser hur detta faktum övergår Tims förstånd...! GiffeKungen skrattar och säger att " ja den där Samanta...hennes mamma måtte varit stor som en häst !"  "- HÄST !? skriker Tim förfärat..."dom e ju jättestora !! Mamma e de så ??"  Jag tar Tim i min famn, pekar på Samanta och berättar att hennes mamma är ungefär så stor som Samanta är nu...kanske lite mindre t.o.m, men att valparna bara var såhär små, och måttar mellan tummen och pekfingret. Tim blir alldeles tyst. Han funderar. "- Aha jag vet ! Som en bajskorv ungefär !" säger han till slut. Men den jämnförelsen uppskattade inte Etnasessan...."- Jag tänker inte leka med dig mer ! Aldrig i livet !" sa hon och kröp upp i soffan och tjurade. Tim hoppade nedanför och retades och då fick jag se att han lyfte svansen ÖVER rygglinjen ! Äntligen ! Hurra Tim, kom ska du få en kaka ! När jag tog fram den gamla plåtburken med "kakor" ( hundkex ) samlades alla hundarna och vi firade att Tims svans nästan är bra igen !

Glada viftande hundsvansar och en sol som skiner...det kan inte bli en så mycket bättre onsdag !