Idag var vi på utställning igen...denna gång i Sandviken. Inte så långt från där vi bor. Det regnade inte men en tjock jacka var skön att ha på sig. Giffe-piffe-kungen skuttade ur buren och var på ett strålande humör ! Kickan däremot hade varit lite åksjuk så hon var lite svårflörtad men kom till slut på att godis vankades om man stod och gick "rätt" ! Samanta var med som en liten mascot och det funkade ! Giffe blev BIR för den tjusiga Italienska mannen som dömde ! Hurra, hurra  ! Samanta kollade som vanligt om det fanns några skojiga typer att leka med. En och annan hittade hon men som vanligt stod dom och gapade när hon började skutta runt, hoppandes jämnfota ! En dam som vi mötte kastade sig Samanta över och ropade "- HEEEEEJ ! Dig har jag inte sett på länge ju !" Den snälla, och tursamt nog djurvänliga damen tog sig tid att prata med Samanta och lyckan var total.

 Sen kom vi hem, efter att först kört hem Sara till Gävle, och alla smaskade i sig mat, ja t.o.m Giffe som vanligtvis INTE kastar i sig mat ! Sen hade lilla Kråkan-kattkusin uppfunnit en ny lek som han roat sig själv och Tim med under dagen. "Katten syns inte......" hette den och innebar att katten var inuti ett tomt, ja såklart, cornflakespaket. Runt omkring spanade alla hundarna. Intensivt stirrande och tasspetande både inifrån och utifrån lådan blev det ! Den enda som vågade ta i med hårdhandskarna mot lådan och dess mysko innehåll, var Tim. Han hoppade på den, grävde på och runt den, försökte krypa in och till slut skälla och morra argt för att skrämma katt-kusin därifrån. Men icke....den katten är totalt orädd och/eller osmart och stannade kvar i sin lilla gömma. Vi konstaterade efter en hel kvälls skratt åt knasbollarna, att vi nog inte behöver åka till Elgiganten och sukta efter en sån där stooooor TV.....mycket bättre program på köksgolvet !

Septembermånen kastar sitt bleka sken över trädgården ikväll och hundarna ser spöken överallt i buskarna. Det har regnat hela dagen men dagen livades upp av kärt besök av goa vänner. Vi lämnade över lite priser som ska vara på Riesenschnauzerklubbens inoff. på söndag till Lisbet och Janne, Kennel Explosiv. Lisbet är en klippa när det gäller ALLA frågor om träning av hundar. Hon har varit aktiv med sina PoS Riesen sen urminnes tider och på senare år även med Dvärgar. Jag återkommer alltid till henne med frågor av allehanda slag när det gäller hundarna...parning, valpning...ja allt !Jag har sett henne ta i hundar som varit hemliga och misstänksamma och efter en stund dyrkas hon som en gudinna, av dom ! Cecar Milan, släng dig i väggen !

                                                  
**********

Senare på dagen dök Rosie och Pier, Midnight´s kennel, upp och jag kunde överlämna en present som en liten extra tacksam tanke för att dom var hundvakt åt halva vår hundflock i somras. Vi hann också planera för utställningarna i höst. Rosie är en människa som sprider glädje omkring sig !

Hundarna älskar henne och hon har alltid en hand över för att stryka en hund eller katt över ryggen. Också full av erfarenhet av de flesta djur, då det ingår i hennes arbete och för att det finns djur av väldigt många arter hemma hos henne och Pier. Jag har t.ex aldrig sett en sån lydig gris som Rosies Ulla ! Och då ska ni veta att Ulla är stoooor...som en Folkabuss ungefär....och Rosie är liten. Underbara, härliga människor !

                                               ***********

Sist men definitivt inte minst vill jag berätta om Siv, Kennel Boromir. Hon bor här strax intill, 1 km ungefär, i ett litet hemtrevligt hus fullt av Lundehundar och en Bullterrier. Hon älskar sina hundar högt och är mycket noga med hur dom mår och vad dom kan tänkas behöva för stunden. Dom har en enorm kontakt och hon har verkligen förstått urhundarnas speciella väsen. När vi pratar om Lundehundarna känner jag igen mycket av Samantas klurigheter och Siv skrattar igenkännande ! Lundehundar står absolut numera på min lista över favoritraser ! Har ni sett deras blick ? Titta noga nästa gång ni har turen att få se en...fantastiska !

                                                 ***********

Tim har lyckats doppa skägget i en färgburk ! Han nådde precis över kanten när han skulle lukta lite nyfiket. Precis så att skägget blev doppat ! Dom andra hundarna, ja allra helst Samanta, skrattade så mycket att dom låg och höll sig om magen. "- Moooahahaha ...va löjlig han ser ut ! " skrek dom allihop och Tim tittade på mig och undrade vad som hänt. - Kom lilla Tim ska jag torka skägget, sa jag, och Tim som är en duktig liten valp kom emot mig...det var bara det att han efter 5 steg fick syn på kattungen Kråkan under en stol...."- Kattkusin !!" skek han glatt och rusade in och tog nacksving på katten. Kattkusin är svart i vanliga fall....numera med ett litet vitt krås i nacken. Och Tim hade i stort lyckats bli av med all extra skäggfärg. Samanta och gänget hade redan skrattat sig medvetslösa och jag fick fånga in Kattkusin för att få bort det värsta.

- Imorgon ställer jag färgburken på en stol ! sa jag högt för mig själv, men innan meningen var sagd till punkt, hade Tim doppat skägget IGEN ....!

Men då var Kattkusin utom synhåll och ingen av dom andra hundarna skrattade längre... jag hörde bara mammorna sucka: "- Jobbiga unge...!"