Emma kom och hälsade på från fredag till lördag och då får vi ju alltid tokiga idéer om vad vi ska göra ! Vi satt på lördagsmorgonen och kollade på TV4 morgonnyheter när det kom ett reportage från Julita Gård i Södermanland, där det anordnades en traditionell "Äppelhelg." I bild visades en fantastisk sort av äpplen...BARNäpplen ! Så små och fina ! Ett sånt träd kände jag ganska omgående att jag behövde, för att glädja mina framtida barnbarn. Sagt och gjort...vi hoppade i paltorna och rusade ut till bilen för att köra dom ca 11 milen dit. Julita Gård är ett ställe med genbank för ett stort antal olika växter, med andra ord, där finns mycket att se om man är intresserad av sånt ! Besök där rekommenderas å det varmaste ! Vi traskade omkring där alldeles för länge men vi fick tag i det lilla näpna trädet och sen blev det bråttom att köra till Biskops-Arnö där Emma skulle lämnas av före en viss tid.

Snabbt hem, av med paltorna, snabb dusch, på med feststassen och iväg till Carina och Olle, Chininas kennel, där det var fest ! Underbar god mat och trevliga goa hundvänner bjöds det på där och när vi till slut snubblade in genom dörren här hemma, nyktra givetvis, tittade hundarna på oss med konstiga miner och Siv sa "- Har ni bestämt er...ska ni bo här eller åker ni igen ?" Fy vad dåligt samvete vi fick då ! Hundarna hade visserligen fått grisöron att smaska på när vi åkte bort, men dom hade varit ensamma hemma många timmar..."-flera hundra timmar faktiskt !" sa Samanta och jag påpekade att det inte riktigt var med sanningen överensstämmande.

Idag ringde Rosie och bjöd på skogspicnic/svampplockningstur. Härligt ! Många svampar hittades såklart men jag fick känslan av att det var själva picnicen som var det primära....mycket riktigt, Rosie avslöjade sig snart. "- Blä va jobbigt och tråkigt att plocka svamp ! Jag vill fika !"  Vädret var fantastiskt och vi hade några härliga timmar i naturen. Vi hann såklart klappa på vår lilla häst och pyssla om honom och hans mamma som flyttat hem till Pier och Rosie. Han är så underbar ! Han verkar ha ett härligt temperament och såklart ett extraordinärt utseende med sin extremt ljusa fuxfärg och vita man och svans. Nästan linfux faktiskt !

Imorgon sticker vi till Romme travbana och kollar in hur proffsen gör och för alla pengar som vi vinner ska vi handla saker till vår lilla häst....där finns nämligen en stoooor hästbutik ! Han behöver ju massor av saker...grimma, hovkrats, regntäcke, benlindor, grimskaft, tömmar...bla..bla...bla...bla

Neeeej jag tror inte vi BEHÖVER köpa ALLT imorgon....behöver och behöver förresten...jag VILL !

Fredag...lite krispigt kallt i luften när jag släppte ut hundarna imorse. Det var meningen att vi skulle åka till en Griffonträff imorgon, anordnad av Griffonklubben, men som vanligt har det kört ihop sig med andra aktiviteter. Vi ses en annan gång !

Rosie ringde mig igår och vi pratade om vår lilla häst. Rosie hade haft Gerth-Ove hästuppfödare på besök och talat om att vi minsann vill byta namn på den lilla stjärnan. Gerth-Ove hade inget emot det men påstod att det var det vackraste namnet av alla i årskullen..ok...! Så Rosie och jag har suttit och spånat om namn, inte lätt när det helst ska börja med bokstaven U och definitivt inte vara på utrikiska. Egentligen spelar det ju ingen roll vad han heter...bara han springer fort som attan ! På söndag ska vi ut i skogarna kring Rosies gård och plocka svamp, det är ju rena meditationen så DÅ kan vi säkert slå våra kloka huvuden ihop  och komma på ett namn. 

Hundarna blev ju inte så värst imponerade över att en häst, ja iaf en HALV häst, numera hör till familjen.

"- Häst ??" sa Samanta och såg sig omkring. Giffe pekade åt hästhagen till som ligger här bredvid..."såna där !" sa han. Kickan blev förskräckt, "en sån där stooor !?"  Samanta påpekade genast att den inte var sååå himla stor...det var ju bara en HALV häst ! Siv och dom andra griffontanterna fick skrattanfall och Giffe-Piffe bara stönade.

Meningen är ju att den ska springa snabbt och vinna springtävlingar sa han ,klok som han är, och hoppades  att dom andra skulle fatta. Kickan fattade..."Då kan Samanta vara med ! Hon springer jättefort !" Samanta hoppade upp och ner och skrek "- Jaaaa jag kan vara med !" Giffe tyckte att nu fick det vara nog med trams, han skulle förklara allt senare, efter sin kontrollrunda här på gården. Dom andra hängde på och jag satt kvar på trädgårdsbordets kant och förundrades över hur lätt man kan förlora sig i hundarnas små samtal. Vilken fantasi ! sa jag högt och Ove som just kom förbi med en skottkärra full av trädgårds"skräp" tittade på mig och sa helt lugnt :

" Hos dig eller hos hundarna ?"

Eftersom det redan hunnit bli torsdag när jag skriver det här får jag väl berätta om det som hände igår....fast det känns som alldeles nyss, hmm...

Vi besökte Gerth-Ove Karlsson och hans hästar på stuteri Tabac för att tillsammans med vår vän Rosie, välja ut vår lilla kallblodstravare ! Vi spenderade åtskilliga timmar där, tittade och funderade och babblade hästar och trav. Superkul !  Tillsammans med Rosie och med goda råd från hennes vän Gerth-Ove bestämdes till slut att ett litet hingstföl skulle bli vår !  Han ska ägas av Rosie och oss tillsammans och bo i hennes lilla mysiga stall, tillsammans med två andra kallblodstravare .  En som är lycklig nu är Ove....han har haft travhästar tidigare men det är över 10 år sen sist. Hans glädje och förväntan över den här lilla hästen är så stor och det är honom väl förunnat ! Ove är egentligen en riktig hästkarl och travet ligger honom varmt om hjärtat. Det ska verkligen bli roligt att se vad det blir av den här lilla krabaten ! Fortsättning följer.....

Griffonerna har som vanligt hållit sig lugna och "tama" idag medan Samanta ägnat sig åt trädgårdsjobb igen. Jag hade lagt ut en säck med rosjord för en senkommen tanke på att plantera en klängros som jag nästan glömt bort.

Så igår em när vi skulle gå till bilen för att åka till fölet fick jag se vad den lilla Etnasessan gjort...hon hade slitit bort hela ovansida av säcken, rivit den till confetti och bearbetat jorden inuti med en massa kraft och eneri, vad det verkade. Senare när vi kom hem igen frågade jag Samanta om jordsäcken. Hon berättade för dom andra hundarna om hur bra det var för jorden att den luckrades upp. Giffe påpekade att det väl ändå gällde jord som redan ligger i rabatten. Samanta började berätta hur dom gjorde med jorden i rabatterna i hennes ras hemland, men alla slutade lyssna och gick och la sig igen. Stackars Samanta, inte lätt att bara vara en hundunge men ändå vilja veta/kunna allt ! Idag ska jag berätta för dom att nu hör en häst till familjen också...och sen ska jag plantera den där rosen i det som finns kvar av den fina jorden...! Åh vad fint det ska bli ! Bara den får växa där ifred för den lilla trädgårdsdesignern som också bor här...hmmm..!

   Den här dagen började med bara +5 grader...hu, snart är det vinter !  Kickan och Samanta dök in i skåpet där alla hundsaker finns när jag glömde stänga det, och rotade runt bland skålar, godispåsar, tuggisar och hittade till slut vad dom verkade leta efter: en kasse med hundKLÄDER ! Jag har en go vän som är en hejare vid symaskinen, hon har sytt en hel kollektion till sina egna hundar och utav henne har vi fått låna lite plagg för att få ideér till vinterkläder åt Samanta. Nåväl, Samanta och Kickan tyckte väl att det började bli dags för sånt. Dom ville prova ALLA och dom med paljetter eller nitar på blev snabbt favoriter. Dom trippade runt i hallen och speglade sig och allihop fnittrade ! Dom hade väl hållit på än om jag inte hejdat dom och låst in designerplaggen i skåpet igen.

Vi fick en rapport från Gävle också. Saras Tervueren Bessi hade stulit en portion fläskfilé och kantarellsås från bordet och när Sara ertappade henne pekade hon på Tim ! Stackars lilla Tim....precis som hemma ! När Samanta stulit nåt och vi letar som tokar, säger hon alltid "- De va Tim !" Sen brukar vi ju hitta det vi letar efter i Samantas egna lilla hörn i trädgården. Där gräver hon mysiga gropar att sova i och så har hon en sakgömma där...Idag när jag gick runt och plockade blommor till en bukett, passade jag på att gå dit och titta...där fanns 7 (sju!) tomma toarullar, en stövel, ett nyckelband, Kossan, en sån där repleksak och en PHLOXPLANTA !!  När jag tog upp den och ojade mig över ifall rötterna på den skulle överleva, hörde jag Samanta vända på klacken bakom mig och försvinna. Den lilla rackarungen VET precis vad som retar gallfeber på mamsingen !  Jag tog plantan till växthuset och den fick en kruka med jord och en ordentlig rotblöta. Jag har ingen aaaaning om var hon dragit upp den så jag får leta upp en ledig plätt senare. Alla andra små älsklingar satt untanför och väntade, alla utom den lilla marodören själv. Till slut hade vi ju pysslat färdigt med blommor och blader och gick in igen. På soffan, med huvudet på en kudde och en fleecefilt omkring sig låg Samanta och sov. Hon plirade lite oförstående på mig och dom andra hundarna hoppade upp i soffan och försökte få upp henne. När jag satte mig i soffan kom hon upp och la tassarna om min hals och jag kunde bara säga "- Älskade, underbara hund....jag kan köpa nya plantor...om och om och om igen..."

Solen har nästan gått ner bakom vår stora tall när jag sitter här vid min NYA DATOR och skriver det här ! Oj  vilken skillnad man märker när man jämför den gamla med den här sprillans nya ! Allt går snabbare, skärmen är widescreen och en massa fiffiga extragrejor finns som är helt nya för mig. Lilla Sara "hittade" datorn till ett bra pris, köpte den och kom sen hit med Henrik och installerade allt och hjälpte mig att föra över alla bilder och annat nyttigt. Tack raring ! Det blev ett litet hål på sparkontot men det var ju faktiskt en efterlängtad sak som jag sparat länge till. Gladast av alla idag det är jag !

Ove och Sara hann även ta en tur i svampskogen och kom såklart hem med en massa svamp ! Sara fick med sig det mesta hem..! Eftersom våra planer om en till Etnaimport i huset, gick åt skogen har jag funderat och grunnat på hur jag ska göra. Vill ju hemskt gärna ha en till ! Jag fick ett erbjudande om en tik som jag är mycket sugen på. Samtidigt vill jag spara en valp efter Samanta i framtiden...hmm...jag får nog fundera vidare ett tag till.

Idag när Sara åkte hem tog hon med sig Tim hem för ett litet äventyr i storstaden, nåja...Gävle city iallafall,  och hundarna undrade vad som var på gång. När det stod klart att det var Tim som skulle resa bort, blev det blandade miner i flocken. Kattkusin blev ledsen, Samanta hoppade upp och ner och skrattade, Siv och Chimmy ojade sig och undrade hur DET skulle gå "- Herregud han har ju knappt sett en bil ju !" Kickan blev avundsjuk, "-Jag är ju faktiskt en cityhund ! JAG borde åka.."  Och Giffe ruskade på huvudet och muttrade att "ungen behöver lära sig." Tim själv satt på Saras arm och lyssnade med skräckblandad förtjusning...till slut bestämde han sig för att anamma Samantas förtjusning. "-Jaaaa, va kul de ska bli !" ropade han och missade naturligtvis att Samanta var så lycklig just för att hon skulle få slippa den jobbiga, efterhängsna ungen ett par dagar...Stackars lilla Tim, livets hårda skola har precis börjat... 

Den här soliga sensommardagen packade jag och Samanta in oss i bilen för att hälsa på i huset där hon föddes. Samanta var liiite upprörd över att vi skulle åka den röda bilen, den utan burar ! Den med baksäte...bara ! "- Hallå Mamma de e faktiskt farligt !" klagade hon och kunde inte komma på riktigt HUR hon skulle sitta. Hon trixade och donade och satte sig till slut på GOLVET ! Ja det gick ju det med..

 På Chininas kennel finns det tre Etnaflickor, lillasyster Fia, mamma Saga och en avlägsen släkting, Sicilly. Samanta kallar henne "moster" och jag är djurvän nog att inte ta ur henne den villfarelsen, utan tänker "- Va gör väl de om hundra år !" Det blev livat kan jag lova när vi kom...Rottweilern Gizza, som är som en stor bumbibjörn, satte sig på mina fötter som vanligt, för att vara säker på att få lite uppmärksamhet, hon också. Etnorna hade racelopp på gräsmattan, ivrigt påhejade av ett gäng smågluttar, Chihuahuor ! Drottningmodern själv, Saga, talade om att hon minsann var dräktig och INTE alls tänkte flänga omkring som en annan vildhund. Hon la sig i trädgårdssoffan på altanen med frambenen i kors och övervakade allsmäktigt vad som hände. Inne i valprummet bodde det två rara änglar...Tiny och Tofee. Pyttesmå Italienska vinthundsvalpar, så osannolikt söta ! När vi fikade satt dom två Etnasessorna och skvallrade och fnissade. Dom är så olika fast dom är systrar !

Väl i bilen igen på väg hem trodde jag Samanta skulle somna tvärt, men hon satt i baksätet med en tänkande min och tittade ut genom fönstret. "- Det är väl ok att sitta där Samanta ?" frågade jag och kikade på henne i backspegeln. "- Ok ?! De här e rena lyxen ju !" sa Samanta och tryckte nosen mot rutan. "- Helt perfekt..."

Nu har jag suttit här och försökt föra in youtube klipp i ett inlägg, utan resultat ! Tänkte roa och/eller trösta några lite ledsna själar där ute...

Men till slut hittade jag en bild från i våras i mitt eget album. Ett gäng kennelpojkar ordnar grillfest i lite vågad klädsel...vi kvinnfolk tittade på och suckade...hmmm var det verkligen dom där vi träffade för 25 år sen !? Var är tvättbrädemagarna ??

Sen kollade vi in varandra...och bytte kvickt samtalsämne.

 Boys ! We love you dearly !

Nu är tröskorna i full gång på åkrarna som omger vårt lilla Rosenhill. Det dammar och brummar och traktorer med släp kör skytteltrafik för att tömma tröskorna på det härliga, nyttiga "guldet" ! Sen ska det bakas goa bullar och nyttigt bröd som man kan njuta av med en kopp te i höstmörkret...Hösten ja, många medmänniskor, ja allra helst dom som lider av liknande sjukdomar som jag själv, sjunker djupare ner i depressioner nu när mörkret närmar sig. Långsamt blir livet svårare att uthärda. Inget är roligt längre. Det som förr var lättsamt att ta sig för blir ibland helt oövervinnerligt. Då är det skönt att ha en familj som står en nära, vänner som förstår om man t.ex plötsligt inte svarar i telefonen, och så hundarna förstås. Dom måste alltid ha sitt. Dom behöver alltid kärlek och skötsel. Många gånger är det just ett par förväntansfulla hundögon och en viftande svans, som får en att masa sig upp ur sängen och trots allt börja dagen. Mina barn och jag har en mycket kärleksfull relation, dom är mycket måna om mig och att jag ska ha det bra.  

 Själv hör jag till dom som verkligen avskyr de allra mörkaste månaderna på året men blir som "sjukast" under vårvintern. Märkligt hur våra kroppar och sinnen är skapta !

Eftersom åkrarna är tröskade nu, frågar vi bonden vilka det är ok att klampa omkring på med hundflocken. Helt nya vidder öppnar sig ju plötsligt och hundarna bara älskar det ! Man kan gå annorlunda långpromenader och om vi blir "trötta" i benen,  bara snedda över någonstans ! Vårt hus har åkrar på tre sidor och hage på framsidan.

Idag när vi kommit hem från vår mycket sällsynta utflykt till IKEA, tog vi med hundarna på en sån promenad. Vi hade planerat en helt annan väg hem men ändrade oss i sista stund, och tur var väl det....för vem mötte oss om inte getmamman Anne ! Hundarna ropade "- Hjälp, en kossa e lös !" och bestämde sig för att mota hem henne.

Getmamman Anne som är en modig typ ställde sig bredbent och kennelpojken och jag snubblade iväg efter hundarna. "Nu blir det Getfäktning !"  hann jag tänka när plötsligt hundarna vände och kom tillbaka. "-Mamma den ser arg ut !" skrek dom i kör och jag höll en föreläsning om skillnaden på ko och get, medans jag kopplade hundarna och förmanade dom om hur väldans farligt det är att bråka med ett djur som har horn på huvudet. "- Jag hade vågat!" påstod Samanta och sa att i hennes ras hemland, DÄR sysslar man med tjurfäktning ! Alla tittade storögt på Samanta tills kloka Giffe talade om att det var i SPANIEN man tjurfäktades...."-Etnor kommer från ITALIEN !"

Alla suckade och vi gick hem med både Get och hundar i koppel.

"- Mamma kan du ta fram en karta när vi kommer hem ?" sa Samanta. Visst kan vi kolla på kartan..hurså ?

"- Jag tror Italien är en liten by i Spanien !" sa Samanta bestämt och Giffe och jag fick ett fnissanfall...yes sure !