Nu är tröskorna i full gång på åkrarna som omger vårt lilla Rosenhill. Det dammar och brummar och traktorer med släp kör skytteltrafik för att tömma tröskorna på det härliga, nyttiga "guldet" ! Sen ska det bakas goa bullar och nyttigt bröd som man kan njuta av med en kopp te i höstmörkret...Hösten ja, många medmänniskor, ja allra helst dom som lider av liknande sjukdomar som jag själv, sjunker djupare ner i depressioner nu när mörkret närmar sig. Långsamt blir livet svårare att uthärda. Inget är roligt längre. Det som förr var lättsamt att ta sig för blir ibland helt oövervinnerligt. Då är det skönt att ha en familj som står en nära, vänner som förstår om man t.ex plötsligt inte svarar i telefonen, och så hundarna förstås. Dom måste alltid ha sitt. Dom behöver alltid kärlek och skötsel. Många gånger är det just ett par förväntansfulla hundögon och en viftande svans, som får en att masa sig upp ur sängen och trots allt börja dagen. Mina barn och jag har en mycket kärleksfull relation, dom är mycket måna om mig och att jag ska ha det bra.  

 Själv hör jag till dom som verkligen avskyr de allra mörkaste månaderna på året men blir som "sjukast" under vårvintern. Märkligt hur våra kroppar och sinnen är skapta !

Eftersom åkrarna är tröskade nu, frågar vi bonden vilka det är ok att klampa omkring på med hundflocken. Helt nya vidder öppnar sig ju plötsligt och hundarna bara älskar det ! Man kan gå annorlunda långpromenader och om vi blir "trötta" i benen,  bara snedda över någonstans ! Vårt hus har åkrar på tre sidor och hage på framsidan.

Idag när vi kommit hem från vår mycket sällsynta utflykt till IKEA, tog vi med hundarna på en sån promenad. Vi hade planerat en helt annan väg hem men ändrade oss i sista stund, och tur var väl det....för vem mötte oss om inte getmamman Anne ! Hundarna ropade "- Hjälp, en kossa e lös !" och bestämde sig för att mota hem henne.

Getmamman Anne som är en modig typ ställde sig bredbent och kennelpojken och jag snubblade iväg efter hundarna. "Nu blir det Getfäktning !"  hann jag tänka när plötsligt hundarna vände och kom tillbaka. "-Mamma den ser arg ut !" skrek dom i kör och jag höll en föreläsning om skillnaden på ko och get, medans jag kopplade hundarna och förmanade dom om hur väldans farligt det är att bråka med ett djur som har horn på huvudet. "- Jag hade vågat!" påstod Samanta och sa att i hennes ras hemland, DÄR sysslar man med tjurfäktning ! Alla tittade storögt på Samanta tills kloka Giffe talade om att det var i SPANIEN man tjurfäktades...."-Etnor kommer från ITALIEN !"

Alla suckade och vi gick hem med både Get och hundar i koppel.

"- Mamma kan du ta fram en karta när vi kommer hem ?" sa Samanta. Visst kan vi kolla på kartan..hurså ?

"- Jag tror Italien är en liten by i Spanien !" sa Samanta bestämt och Giffe och jag fick ett fnissanfall...yes sure !