Igår var en stor dag. Vi åkte till Arlanda och mötte Emma som äntligen kom hem efter 5 månader i Indien. Organisationen "Framtidsjorden" fick låna min härliga dotter, och nu har jag äntligen fått henne tillbaka ! Och se...med ens återvände livsandarna och inspirationen för att skriva i bloggen, kom tillbaka. Älskade unge...VÄLKOMMEN HEM !

Känner jag Emma rätt, med sin stora empati för andra människor...med sin enorma vilja att hjälpa andra...ja då är hon snart på väg någonstans igen. Tänk om många, många fler av alla oss som finns på denna planet, kunde vara som hon. Då skulle allas vår tillvaro vara så mycket lättare... Jag får stå ut och dela med mig av henne.

Jag vill ju såklart att om hon kan göra skillnad för EN enda människa här på jorden...ja då är det värt det !

Sara har varit en stor tröst under den här tiden av längtan och väntan. Hon ringer mig varje dag i stort sett och frågar hur jag mår. Vi pratar mycket och ofta om vårt favoritämne, hundar ! Åh vad jag skulle vilja bygga ett hus åt henne här intill...då skulle vi bo nära varandra och kunna "utveckla" hunderiet MER ! Kunde jag bara vinna en kasse med miljoner så skulle jag ge henne en saftig "lön" och vi skulle leva livets glada dagar !  Isak, mammas pojke, lever sitt eget liv...klarar sig så bra med plugg och jobb. Behöver såklart ibland en extra slant till sin lilla bils bensintank men det klarar vi. Hans arbetsgivare talar så väl om honom och jag är så glad för att han tar livets viktiga saker på allvar.  Han skulle få en stoooor sudd ur kassen med stålar och jag vet vad han skulle köpa först..en stor, flashig bil ! Han är ju trots allt en kille som fyller 20 i år !

  *********************************************

Dagarna sen jag sist skrev i bloggen, har ju såklart gått för hundarna också. Det tog tid innan jag bestämde mig för vem av småtjejerna jag skulle behålla. Men min första intuition och tanke stod trots allt kvar. Det blir Pixi som stannar och Sunny flyttar nästa vecka, då hennes nya matte har semester, till ett bra hem med tidigare hunderfarenhet. Perfekt ! Samanta har varit på vift unanför vårt staket...på egen hand ! Jag hade inte tänkt på att när det blev skare, ja då kunde hundarna plötsligt gå UPPE PÅ snödrivorna och vips var det 120 cm höga staketet bara 20 cm högt. Bara att ta ett långt kliv över till snövallen på andra sidan.

När jag upptäckte att hon var borta stannade mitt hjärta och blodet frös till is. Jag erkänner villigt att jag älskar alla mina hundar innerligt men Samanta...ja hon är inte "bara" en hund...hon är ett väsen, ett MÅSTE i mitt liv ! Jag hann ropa efter henne 100 ggr och drog på mig jackan för att sticka iväg med bilen och leta. Ove sprang åt andra hållet, mot skogen, dit vi hoppades och faktiskt trodde att hon skulle gå först, om hon fick välja. Jag hann bara ut på trappan när en bil svängde in framför grinden...jag såg Samanta kika fram mellan framsätena när Ove sprang och mötte dom och mina tårar började trilla. "- Aha...jag tror jag har hittat rätt matte !" sa den hjältemodiga mannen, när han klev ur sin bil. Jag kunde bara nicka..Ove tog Samanta i famnen och medans männen talades vid om hur, var och varför Samanta kommit knallande längs vägen, tittade Samanta med en intensiv blick på mig där jag stod på trappan med gråten. Jag hörde att hon ropade "- Men mamma ! Jag har ju kommit hem nu ! Jag var inte långt borta !"

Älskade hund ! Mannen fick ett stort tack och jag beställde genast en stjärna i himmlen åt honom ! Vilken tur att just han, med självupplevd vana av rymmarhundar, kom körandes just då. Det värsta i hela historien är att han hittade henne strax innan en gård ca 1 km bort, där dom har en stor, elak rottweilertik, som bitit flera andra hundar som råkar passera på vägen utanför...

Allt kunde ha slutat i katastrof....  

**************************************************

Idag skiner solen, bara några grader kallt och visst känns det att våren trevar sig fram ! Jag såg i stockholm igår att vi fortfarande har mycket mera snö kvar så jag funderar på att gå ut med gasolbrännaren och 1000 kannor hetvatten...kan ju inte bli sämre iaf !

Häromdagen hade vi fiiiint besök ! Samantas uppfödare/ min vän Carina kom på besök med lilla IGvalpen Toffee och lite större Etnavalpen Zäta i släptåg. Alla hade jättekul ! Santos blev dökär i Toffee och Samanta lekte vilda lekar med lillsyrran sin. Pixi och Sunny blev lite vimsiga där ett tag innan dom fattade att det var TVÅ Italienare och TVÅ Etnor i huset plötsligt...och plötsligt blev allt bus dubbelt så roligt ! När jag och Carina till slut slog oss ner i soffan somnade alla utom Zäta runt omkring oss. Zäta tjatade lite att hon var trött men hittade verkligen INGENSTANS att sova "- De e fullt överallt !" sa hon missmodigt till slut men då tog Carina upp henne och vecklade ihop henne i sitt knä och hon somnade direkt. Vilken raring !  

När dom hade åkt såg jag att Samanta fått en rispa på ryggen...när hon blev varse det ville hon ha plåster, förband och gärna lite medicin också..."Aj mamma ! De gör så fasligt ont !" klagade hon. Giffe sa att vi nog måste åka till djurakuten och det tyckte Samanta var en bra idé. "Det blir det inget av med...hallå de e ju bara en liten rispa juu !" sa Kennelpojken och jag höll med. Småtjejerna såg lite besvikna ut, dom har kommit på att det är lite kul att åka bil...ja iaf brukar det bli roligt EFTER bilturen...som när dom var på stan och fick gå tvärs över Stortorget. Det blev nästan folksamling...ALLA ville klappa dom söta små valparna !    

Igår var vi på ett möte i bygdegården om att eventuellt en Vindkraftpark ska byggas nära där vi bor. Jag som inte visste något om vindkraft googlade lite och hittade mest skrämselpropaganda om det...så jag blev orolig och lite rädd. Hm var det verkligen något vi kunde acceptera att bo "granne" med ? Jag var tveksam...men efter mötet blev jag säker på att det INTE kommer att störa oss.

Först när vi kom in på mötet blev jag helt paff över hur många som var där...mötet var riktat till dom som bor allra närmast den sk. säkerhetsgränsen och det gör definitivt inte alla dom som var där ! När presentatören från företaget Eolus AB påpekade det, skruvade folk på sig men ingen lämnade mötet. Tre män från kommunen var där , bl.a en energiexpert. Lokaltidningen givetvis ja och så några grottmänniskor som redan i början av mötet deklarerade att : " Vi ska överklaga ALLT ! Hela tiden !" ! Dom ville minsann inte se några vindkraftverk...herregud dom bor flera MIL härifrån !!    En företrädde Svenskt Landskapsskydd. Han påstod bl.a att Sverige inte importerar "skitig" el och att  vindkraft var ett påhitt som verkligen inte behövdes här i landet..! Man blir ju alldeles matt ! Vilken sten har såna människor bott under de senaste åren ?! Jag passade på att fråga energiexperten om påståendet var sant..? Det var det ju naturligtvis inte, sa han och talade om flera olika felaktigheter som den representanten för Svenska landskapsskydd hade hunnit häva ur sig. Jag tänkte på att en viss person i styrande ställning i Sverige, en gång i tiden påstått att internet bara var ett tillfälligt påhitt...så dumt.    

Jag var ju lite bekymrad över eventuella skuggor, men det visade sig att rotorn kan ställas in så att om det blir besvärlig skuggbildning någon tid på dagen, beroende på var solen står,  kan man slippa den rörliga skuggan iaf. Skuggor behöver man bara tåla max 8 timmar per ÅR, enligt gällande bestämmelser. Det klarar vi. Inget var ännu bestämt, alla tillstånd måste sökas, remisser till Luftfartsverket, Vattenfall  m.m.  Sen ska sodarutrustning ut på slätten för att mäta vindarna i minst 12 månader. Geologiska undersökningar...ja ni ser, det är långt till att själva kraftverken står här och snurrar ! För att inte tala om gänget med mossgubbar, som hittills inte lyckats stänga ett enda vindkraftverk, ska överklaga alltihopa också ! Men det var trevligt att se att kommunen representerades av män i 40- års åldern, moderna människor..!

Så nu kan jag återgå till att tycka att vindsnurrorna i kollosalformat är vackra ! 

Här hos oss vill ett företag bygga vindkraftverk. Fyra stycken, 150 m höga. Jag som är barnsligt förtjust i vindsnurror ryckte på axlarna och sa att "dom e ju fina...och vindkraft e ju bra för miljön !". Vindkraftbolaget Eolus Vind AB ska hålla ett informationsmöte med oss som bor nära, i nästa vecka, och jag såg till att anmäla oss båda till evenemanget i bygdegården. Allt frid o fröjd, tänkte jag och hade väl egentligen inga frågor kring det hela...förrän ikväll. Kennelpojken kom in med ett blad som låg i postlådan.."Till våra grannar som bor och arbetar i en radie av 3 km från de planerade vindkraftverken ", stod det. Jag började läsa...och insåg att jag vet ingenting om vindkraft ! Men på bladet fanns en massa länktips som jag genast googlade på...och jag blev mer och mer rädd och förskräckt ! Slagskuggor, blinkande ljus, buller, av-isning, havererade propellrar, sänkt fastighetsvärde......  

Plötsligt inser jag att jag vill inte ha ett sånt vindkraftverk till granne, ännu mindre 4 st. Lika höga som Kaknästornet och med en propellerradie om 90 meter ! Att sen många tycker att dom är fula och förstör landskapsbilden...tja, som sagt jag tycker dom är fina ! Men kolla bara in filmen om skuggorna som kan bildas...det kan ju skrämma livet ur både folk och fä ! Att det sen kan slungas stora isbitar från dom snurrande vingarna, eller rentav DELAR av propellern, låter ju inte heller särskilt trevligt...allt sånt har jag bara inte tänkt på !    Så det ska bli mycket intressant att gå på mötet på onsdag och kanske få en del av dom tusen frågor som nu finns, besvarade.

            ***************************************

Nu när det äntligen införskaffats en snöslunga till hushållet, har hundarna fått massor av små gångar, som en jättestor labyrint, i trädgården. Jag tar hela flocken med mig och går runt, runt...ja det är ju mest för valparnas skull förstås, dom tycker det är jättespännande ! Dom andra knallhattarna följer också med på rad och tycker att det är riktigt intressanta utflykter vi gör i trädgården...jag menar, det ser ju helt annorlunda UT iaf, med ett tjockt snötäcke överallt...!

Lite trimning av dom små har jag också hunnit med, till deras förtret. "-Aj mamma du luggas juuu !" skriker dom och dom andra "trimhundarna" ställer inte upp och hjälper till när mamma är på trimhumör...då gäller det att hålla sig undan ! Samanta däremot sitter gärna och tittar på...kanske lite skadeglad...jag hör henne fnissa lite i smyg...  

Imorgon ska vi ta en tur till Askersund..ja inte för att den platsen bjuder på så mycket sevärdheter utan för att möta vännen Mia där. Hon är på besök i närheten och vi ska träffas och "byta" hundar med varann ! Samanta har redan deklarerat att hon minsann ska följa med, hon VET nämligen att det brukar vara utställning i Askersund och är ganska säker på att det är just imorgon...!

Snön har ju bara fortsatt att falla från himlen och alldeles nära vårt hus, inom synhåll vill säga har vi en "kurva" som ser ut ungefär så här : Z . Varje vinter med snö brukar bilar fastna i just dom där tvära vecken, och eftersom Upplandsslätten har sitt högsäte här, driver vägarna igen på nolltid om det finns BÅDE snö och blåst. Igår var det storm...med vågrätt snöfall... ajaj det dröjde inte länge förrän vi hade 5 bilar ståendes utanför husknuten. Kennelpojken hade strax innan bestämt sig för att åka och hämta hundmat, på min avrådan, men han kom ganska snabbt hem igen..."-Ingen idé !" sa han. "-Snövallarna var halvmeterhöga !" Det var det andra som inte observerat så därför stod dom nu fast i snödrivorna. Plogbilen kom till slut och hjälpte till med att både få bilar ur diket och snön bort från vägen. Medans dom jobbade med det föreslog Kennelpojken att jag skulle gå ut och erbjuda dom varmt kaffe till ockerpris...jag kontrade med att han skulle göra ett korttrick eller en liten pantomim samtidigt, men det ville han inte så det blev varken kaffe eller underhållning för dom stackars bilisterna...och om man ser det så, så kanske dom rentav hade tur i oturen..!     

En liten Blåmes bestämde sig idag för att ta en genväg...genom vårat hus. Han förstod inte att det var glasrutor emellan och hamnade med huvudet före, som en liten störtad raket, i en snöhög under fönstret på altanen.  Trots att vi med allehanda medel försökt få fåglarna att fatta att det inte är sååå himla lämpligt att flyga genom fönstrena, händer det då och då iaf. Antagligen ser dom tvärs igenom till ett annat fönster och satsar för fullt.    En del flyger genast iväg igen medans andra får lov att vila ut från hjärnskakning och flyga iväg efter en stund igen. Den lilla kraken som vi fick omhänderta idag fick sig en ordentlig knock, nästan så jag trodde att han dog, och hundarna var mycket intresserade av det lilla tickande livet i min hand. Samanta provade att blåsa på honom och när det inte funkade tryckte hon näsan mot hans lilla rygg i ett försök att starta hjärt-lungräddning. Pixi och Sunny nosade men tyckte inte den lilla fågeln var särskilt intressant..Siv däremot, supermamman, tyckte att jag gott och väl kunde lägga den på hennes mage så skulle hon kurera det lilla livet. Giffe suckade och påminde Siv om att fåglar INTE kan dia, dom har ju näbb ! Santos frågade om han inte kunde få äta upp den som den var, med hull och...fjädrar, men då protesterade dom andra ! "- Äckligt !" ropade Chimmy och kröp ner i sin soffhörna igen för att eventuellt slippa se eländet. Efter en liten stund kvicknade herr Blåmes till, tittade på mig lite uppfodrande och sa "- Släpp ut mig !"

Jag öppnade handen utanför altandörren och han flög upp i en av björkarna, alldeles pigg igen, och jag blev påmind om att fylla på mat åt vildfåglarna.

Se det var dagens drama här ute på landet..ett litet liv räddades och alla vi fick varsin stjärna i himlen !    

Tänk igår kväll var det -20 grader utanför mitt fönster och imorse "bara" - 10 !  Undrar om man ska se det som ett vårtecken.. Jo det gör vi, det blir roligare så !

Idag när jag var ute med hundarna funderade jag på hur blött och framför allt hur lerigt det kommer bli när all denna snö ska smälta bort..."vår" lilla bäck som rinner strax intill husknuten svämmade över en gång av allt smältvatten som blev. Inte så kul...bäcken, som i folkmun heter Lillån, kan normalt rymma en kanot kanske, på sina ställen, men just den vårdagen hade Viking Line kunnat bygga terminal och haft sina stora båtar uppradade på bredden här ! Sen en annan gång för många år sen kom det ett alldeles extra hemskt åskväder en sommardag...massor av ställen i angränsande län och här i Lillån, blev översvämmade. Det kom så otroligt mycket regn att det började rinna över, upp ur golvbrunnarna !    

Jag satt i trappan och talade med Mor min i telefon och hon frågade hur mycket vatten som kommit in, och jag fick använda Tjorvens replik från Saltkråkan : "Nu rinner det över tröskeln..!" Det var inte roligt...men vattnet pumpades ut och vi hann lyfta undan det mest ömtåliga från golvet.

I år har jag träffat massor av människor som sagt :"Hurra för snön ! Det var länge sen man fick se snö !" Jag bara undrar hur kort minne folk har ? HALLÅ förra vintern var också snörik ! Jag har bildbevis ! Men ok det kanske är ett sunt sätt att förtränga saker, vad vet jag.   

Pixi och hennes syster Sunny tycker det är spännande att vara ute. Första gången dom gick ut i snö tyckte Sunny att det var väldigt vitt överallt, och gick rakt in i en snödriva...Samanta kraxade "- Haha, såg du inte snöväggen, va ?!" Sunny undrade bara vad snö var för nåt konstigt men Tim berättade att det var ungefär som regn...eller kanske inte ? Pixi är en modig liten Griffonunge som sätter efter Samanta i full galopp bara för att upptäcka att Samanta skuttat över snövallen och blivit osynlig. "- Hjälp..?" ropar Pixi och Samanta kommer genast rusande för att rädda henne. Lustigt nog har Samanta och just Pixi ett litet speciellt släktskap, sådär hundar emellan. Pixi tycker nog Samanta är cool och vill göra allt som hon gör och den kloka Etnasessan vissar villigt sina trix. Som hur man ska komma upp i möblerna t.ex Den lilla Griffonungen klättrar och svingar sig som en apunge och Samanta låter henne ta spjärn på sig själv, så att hon kommer upp, illbattingar !

Annars kör vi med att inga valpar får vara i möblerna, självklart, dom kan göra sig mycket illa om dom trillar ner..

Sara var här igår och hämtade hem Bessi. Med sig tog hon lilla Tim som fullkomligt avgudar Sara ! Alla andra var lite avundsjuka  för att Tim skulle få åka till stan IGEN, men jag tröstade dom med att nu närmaste tiden måste vi göra lite turer till staden, om inte annat så för att låta Pixi och Sunny få se att det faktiskt finns en värld där ute, långt bortom snödrivorna...

Så...då var veckans tråkiga blogginlägg avklarat..sånt är livet men det går ju inte att hänga läpp för det även om jag är väldigt långsint. Det finns viktigare saker. John Lennon sa t.ex : "Livet är det som händer medan du gör upp andra planer."

Jag överlever säkert.

             ***********************************

Mina små Griffonungar ser nog till att jag har fullt upp, ja på dagtid iaf ! Dom är jätteduktiga med att sova på natten. Somnar i sin hage vid 21.30 tiden och vaknar igen vid 7 tiden på morgonen, JÄTTEkissnödiga ! Dom vill helst inte kissa i hagen så det gäller att släppa ut dom fort. Deras bebishage står vid fotändan av min säng och dom har sovit där sen dom föddes. Tidigare sov ju såklart deras mamma också där med dom, men hon begärde förflyttning för flera veckor sen...Resten av dagen är dom sen med oss andra utom vid lunch, då dom sover middag i hagen nån timme eller två. Jag har ställt ut 7 olika sovplatser/korgar/bäddar till hundarna runt om i huset, så det finns gott om platser att krypa ner i och sova en stund för en liten valp. Dom vuxna ligger ofta i möblerna ( tillåtet !) när det bor odrägliga valpar i huset men lika ofta ligger flera stycken huller om buller i korgarna och sover !

  Igår snöade det massor igen och nu på morgonen ser jag att det fortsätter. Det har kommit otroliga mängder igen och småhundarna tycker det är jobbigt. Dom kan inte gå ut där det är oskottat, då drunknar dom ! Samanta, iklädd täckjacka, har hittills skuttat runt i drivorna men igår såg jag henne ta ett hopp långt ut i allt det vita bara för att upptäcka att det nådde henne upp till halsen ungefär ! Hon frustade som en ardenner och började ta långa, höga steg för att komma därifrån. Tim hoppade och ropade att han skulle komma och rädda henne men Samanta var brydd av stundens allvar och kämpade hårt för att komma till räddningen: en stor snöhög som Kennelpojken arbetat hårt med för att få ihop under vintern !   

Där hamnade alltså Samanta och stod och ropade : "- Jag e på en öde ö !" Tim sprang runt för att hitta en lösning för att komma dit så det blev till att jag fick sticka ut näsan i snöstormen och skotta fram en evakueringsgata till ön. Sen lekte dom där varje gång dom gick ut ! Samanta gjorde som förut, vadade i snön men Tim sprang runt och hade välkomstkommité varje gång !

Alla dom andra hundarna gjorde väl varsin visit på den öde ön men tyckte den verkade tråkig och gick hem istället.

Trots att det fortsätter att snöa idag måste jag ge mig ut i "kaoset" med bilen och fixa lite papper åt Emma. Viktiga papper måste kopieras och postas till hennes Master-ansökan. Bäst jag tar den stora bilen...

Jag fattar inte hur en del människor tänker...jag menar dom som bara tänker på sig själva. Som bara ser till sina egna intressen oavsett vad människorna i omgivningen kan tänkas ha för behov och önskemål. Alltför ofta möter man dom, och ibland dyker dom upp i bekantskapskretsen, utan förvarning. Dom har hållit sig väl "maskerade" och sen när det verkligen "gäller" kommer deras stora egon fram och förstör. Dom är på alla sätt bättre, eller för den delen också sämre, än du själv. Sjukare, fattigare, smartare, duktigare ( läs: kroppsarbetande )Dom anser sig ha större rätt till saker, kritiserar dina andra vänner och är bara glada om just dom får bestämma allt från att välja matställe till vilken färg du ska ha på strumporna ! Ja det låter knäppt, jag vet, men jag har träffat många såna människor. Det värsta är ändå när dom förringar min sjukdom...jag VET att den inte syns, som ett för kort ben eller en krokig arm, men den FINNS ! Väl dokumenterad sen många år. Ändå får jag höra allehanda tips om hur jag ska använda min medicin...sluta helt, ta bara lite, ta dubbel dos (!) Sen konstaterar dom att jag har vissa "symptom" som INTE stämmer med sjukdomen...alltså har jag fel diagnos !    Jag blir helt matt..!

Jag har sagt det förut här i bloggen....jag orkar inte trösta och tycka synd om såna. Dom får gå till nån annan.. Jag gör mitt bästa för att sprida skratt och ljus omkring mig när jag mår bra och visst finns jag för nån som behöver tröst...så gott jag förmår, men också jag har fullt upp av egna behov som jag behöver få tillgodosedda av människor som känner till 100% av min livssituation och som GER och ger och ger. Och tro mig, dom finns ! Jag ger tillbaka 111% när jag mår bra, men det räcker inte för en del. Det finns alltid den som mår "mycket sämre" än nån annan...

Herre gud det är inte så mycket jag begär...bara lite hjälp att klara av livet.

Lisbeth och jag hade en trevlig helg på resa genom landet. Vi som känt varandra i närmare 30 år kunde prata gamla minnen och vi skrattade så vi hade ont i magen åt allt dråpligt vi har varit med om ! Även minnen av sorg och elände kunde vi bena ut och det kändes bra... Tiken blev parad och nu är det bara att vänta och se om det blir önskat resultat...ett gäng snygga valpar !

Blivande mamma, Ockra är en snygg och mycket trevlig representant för sin ras P/S Riesenschnauzer. Så behaglig att ha att göra med. Ägare är Eva på Kennel Mottled´s

www.mottled.se   * Vi håller tummarna och önskar lycka till !*

Hundarna hade ordnat med fyrverkerier och röda mattan när jag kom hem på söndagkvällen...nåja dom skulle ha gjort det om dom bara hade blivit skjutsade till affären, påstod dom. Kennelpojken tyckte inte att det behövdes några extravaganser "bara" för att jag skulle komma hem...hmm. Tur att det är några små själar som avgudar en...! Småtjejerna Pixi och Sunny ropade att jag skulle kolla hur stora dom hunnit bli på ALLA dom jättemånga dagarna som jag varit borta...O ja , sa jag, vilka långa ben ni har fått !? Dom små tittade på varandras ben och sen på Samantas. "- Nästa lika långa som Samantas !" sa Pixi med där var jag tvungen att neka...nej det får vi verkligen hoppas att det inte blir så....ever ! Jag hade med mig en ny leksak, som jag faktiskt hittade på en parkeringsplats...någon liten busunge hade antagligen argsint kastat ut sin gosis genom bilfönstret ! Valparna tog den och lekte en stund, sen lekte Samanta med den en stund och sen återgick dom små huliganerna till att riva en papperrulle i småbitar ! Nice ! Världens bästa hundleksak ...toarullar !

Vi trodde, ja vi hoppades iaf att vi skulle få se en skymt av våren på vår resa söderut, men vi hittade den inte...det var lika kallt och snöigt där som här...