Ett litet, jag menar, kort läkarbesök idag trodde jag, i min enfald, skulle lätta upp mitt låga humör men så blev det nu inte. Varför ? Jo just för att mötet var så kort... Jag skulle så gärna träffa en sån läkare igen som jag hade turen att få träffa flera gånger sommaren 2008. Han tog sig tid att lyssna...flyttade sig så han satt strax intill och lät mig prata ur hjärtat. Intresserat och uppmärksamt lyssnade han, kom med kommentarer och frågor givetvis och ibland med lite roliga infall utan att förringa det jag pratade om. Tiden gick och han tittade inte på klockan en enda gång. Två timmar ( ! ) satt vi en gång och pratade, en man som verkligen var på rätt plats/ rätt jobb.  Han var en s.k inhyrd läkare av kommunen och kostade antagligen multum för kommunen, men som sagt en fantastisk läkare. Så himla viktigt att "hitta rätt" när man är patient.

                    **************************************************

Lilla Paris har bytt namn...hon kallas numera för "Sunny". Hon heter ju Jetzig High Noon och då blev det ju liksom självklart att hon skulle kallas Sunny från nu ! Samanta har klagat på att "hennes" fågelgäng har minskat i antal. Siv bannade henne för att hon "säkert hade ätit upp flera stycken !" men Samanta försäkrade att hon inte smakat på en enda pippi. Jag förklarade att den enkla anledningen till bekymret var att rönnbären tagit slut ! Vi har fem stora rönnar här i trädgården och det var den minsta (Lägsta) av dom som Samanta spanat i. Också den som står närmast huset, säkert därför fåglarna tog den sist i sin jakt på vintermat. Griffontanterna tyckte det var bra att fåglarna stuckit..."- det har varit ett himla rännande på den där Etnan på sista tiden..!" Samanta såg ledsen ut men sken upp när jag lovade att hon skulle få gå med ut och kolla in hönsen. Småflickorna, Pixi och  Sunny, har mycket att fundera över. Som dom Griffoner dom är frågar dom många töntiga frågor och är väldigt nyfikna, och då har ju vi andra mycket att fnissa åt ! Sen har dom sina egna små personligheter och Pixi tycker t.ex det är jätteÄCKLIGT med bajs...ja sitt eget alltså ! När hon blir av nöden tvungen att gå, ja då försöker hon gå så långt bort ifrån det där äckliga som kommer ut under svansen, att det slutar med att hon står och bajsar med framtassarna upp på väggen ! Hur knäppt som helst ! Aldrig har vi sett på maken ! Pixi är annars en väldigt smart hund, tittar på TV och är väldigt uppmärksam. En dag såg jag henne smyga, och det gör hon med superprecision, efter sin syster. Jätte l-å-n-g-s-a-m-t...tills hon fick syn på sin framtass som rörde sig mitt i ett steg. Hon sträckte den långt framför sig, rörde på den lite fram och tillbaka som för att kolla in sitt nya nagellack ! Gud vilken syn det var ! Önskar jag hade kunnat filma det !

Sunny är inte lika smart som sin syster men inte korkad för det ! Mycket kelig och skäller ilsket på en om man inte ser att hon vill komma upp...söt som en pralin !

Imorgon tar jag en tur till Skåne. Min kära vän Lisbeth ska åka och para en hund och frågade om jag ville följa med och hålla henne sällskap + att vi skulle få tillfälle att verkligen PRATA med varandra, utan sällskap av Kennelpojkar ! Ok, sa jag...kan vara skönt att få se nåt annat några dagar. Skåne i vinterskrud...säkert lika vackert som om sommaren ...!

Denna morgon föll snön från himlen och både hundar och jag hajade till i dörröppningen. "-Nej ! Inte mera nu !" sa vi alla i kör och lilla Santos Spindelben huttrade till  i sin lilla mysdress.  Men alla skuttade , nåja, ut iallafall och Samanta stack som vanligt iväg för att kolla in rönnträden. Hon har ju tagit som sin uppgift att räkna Starar och Koltrastar som hänger här i trädgården. Jag står i fönstret bakom Porslinsblommans långa rankor, och kollar i smyg. Hon smyger fram o spanar intresserat på dom små fjäderfäna , stelnar som en Pointer och jag ser bara en darrning i bakbenen. Plötsligt får fåglarna syn på henne och flyger ca 30m till den jättestora Coloradogranen. Samanta springer efter i raketfart, hukar sig under den stora granens djupa, långa grenar och sen smyger hon igen. Tills fåglarna får syn på henne igen och flyger tillbaka till rönnen, och sen.....ja ni fattar ! Jag låter Samanta hållas...jag ser ju att hon "jobbar" med både knopp och kropp !

Hennes fågelintresse verkar, än så länge, begränsas till dom vilda arterna. Hon går med mig in i fågelhuset när jag matar, ja allihop gör det förresten, och undulater och parakiter flaxar omkring men hundarna reagerar knappt. Vi matar getterna med hö och alla hundarna står i kö för att mötas nos mot "nos" ( på en get ??) med get-tanterna i stallet. Men idag när det var dags för inspektion av hönshuset, då slank Samanta med mig IN till hönsen. Dom kacklade lite oroligt men jag såg i ögonvrån att det inte var nån höna som såg frestande ut i hennes ögon. Hon stack iväg ut igen när jag kom på det : En död mus !! "-Samanta kom tillbaka !!" skrek jag och den lilla Etnasessan vände och kom tillbaks. Jag såg att hon hade nåt i munnen. "- Äckligt ! skrek jag alldeles förskräckt över att hon lockades av att äta sånt ! Det har jag aldrig sett förut, bara Griffoner äter ju sånt !     "- Äckligt ??!" sa Samanta och spottade ut...ett ägg ! Hon fullkomligt älskar ägg men har aldrig fått tillfälle till att plocka ett själv. Jag tog ägget, vi skyndade oss in och sen fick hon njuta av ägget, utan skal, knäckt i en skål. Va bra...till våren ska jag lära henne plocka ägg ur värpredena, hönsen  brukar ju inte lägga ägg på golvet ! En tillfälle som Samanta inte kunde missa bara !

Valparna får en äggula att dela på varje morgon i matren och det uppskattas. Men att mata Griffoner med råa ägg är ett kletigt göra...gissa om skäggen blir "fina" !

För dig som är intresserad kan jag berätta att hönsen är av raserna Sussex och Gul Orpington....suveräna värpare året runt !    

  Det här ser vi fram emot ! Vi har redan bokat hotellrum !

Mina "franska nerver" har sansat sig lite nu...inte lika ångestladdat att leva just nu. Jag sover väl kanske inte så många fler timmar men mötet på AF i fredags har ändå haft en lugnande inverkan på mig. Handläggaren där är en mycket engagerad och förstående ung kvinna. Känns ganska ok.

 *****************************************

Hundarna här hemma har såklart märkt av mitt sinnelag. Det är fantastisk vilka känslovarelser dom faktiskt är ! Samanta har en näst intill magisk känsla för när jag behöver en nospuff eller ett huvud i knät...hon smyger sakta fram och lutar sig mot mina ben och att ha kroppskontakt är viktigt för henne. Griffoner är också hundar som gillar kroppskontakt...dom sitter överallt på en ! Dom är små lustiga clowner som gör sitt bästa för att liva upp en ledsen matte ! Så roliga och underhållande hundar att ha i sitt liv...!    

Idag har vi haft huset fullt av folk och hundar. Snälla Jimmy som var här och kollade den "trasiga" spisen, som ju inte var trasig egentligen utan bara hade ett fel på sladden till väggen. Sen konstaterade han att vi hade "alldeles för mycket ström" i våra vägguttag ! Jag fick hickanfall, va ?? Kan man ha det ?? Ja tydligen !   Så nu måste Vattefall få sig ett samtal om att "ni kanske kan skruva ner liiite ??"

Sen kom Alexandra och Daniel för att hämta ved till sitt nyinköpta hus. Med dom var ju lilla Fanny, ja hon med dom rosa skorna, 2 år gammal med skinn på näsan ! Hon bäddade om i hundsängarna i huset och för säkerhets skull provlåg hon alla bäddar också ! Griffonerna tyckte det var helfestligt men Santos och Samanta var lite mer suspekta till vad det kunde vara för en minimänniska som domderade med dom.. Fanny har Jack Russellterrier hemma så hon är van att "tämja" hundar !

Till slut satte sig lilla Fanny i soffan och då passade Samanta på att smyga upp, backa till och sätta sig i knät på den lilla ungen som tyckte det blev mycket besvärligt "- Stor hund !" sa hon och motade bort Samanta.    

Igår kväll var vi på födelsedagsparty. Supergod mat och fantastiska tårtor, allt hopknåpat av Alexandra, systerdottern. Sen dansades det till 80-talshit och vi hade såå roligt !   När vi skulle lämna kvarterslokalen som hade hyrts för ändamålet hade ungdomarna redan dragit vidare och vi skulle "ta med" musiken upp till lägenheten. Musiken levererades av Spotify via en pytteliten dator med tillhörande baslåda och högtalare. När vi hade dragit ur alla sladdar fortsatte musiken så syster min tog datorn på axel och hennes svåger följde tätt bakom med låda och högtalare på sin axel.....  vi fick ett skrattanfall när vi insåg att det var ju värsta coola grejen ! Bara det att när vi var unga var det en "bergssprängare" dom coola hade på axeln ! Det var en deja vu i modern tappning !

Tänkte skriva om hur det gick på AF.....hittar inga ord. Ja inte för att det var hemskt på nåt sätt egentligen utan för att det egentligen inte hände någonting.  Jag fick veta att jag kommer att kallas till nån sorts "kurs" i början av februari, så fortsättning följer om nu någon, mot förmodan, skulle vara intresserad.

Så det var det...eller inte kanske ...

Min vän Siv, knl Boromir var här o pratade bort en stund igår kväll. Som vanligt hade hon kameran i högsta hugg och fotograferar gör hon med bravur ! Kolla bara !

Jaha så kom det till slut, brevet från AF. Hjärtat slog fyrdubbla slag och i magen kändes det som om en vulkan fått utbrott, när jag öppnade brevet. "Kallelse till möte på Arbetsförmedlingen angående Arbetslivsintroduktion. Fredag 15/1 kl 9.00" Vidare står det att man ska ta med "läkarutlåtanden och ev andra utredningar av vikt." Jaha tänkte jag, trodde verkligen att dom redan visste och hade läst all dokumentation om alla oss 174 st i kommunen som berörs av det här. Vad är det nu vi måste "bevisa" ? Tror absoult att många isf hade kunnat sållats bort från det här påhittet DIREKT, och sluppit våndas. Men ok..."storebror" tycker av vi haft en alldeles för lång semester, som vi andra kallar sjukskrivning, att nu är det dags att sluta lata sig vare sig man har ett ben eller är trafikskadad eller lider av psykiska sjukdomar eller...eller..

På mitt senaste läkarintyg t.ex står att jag kanske klarar av att arbetsträna men troligtvis inte att arbeta sen ! Whats the point then !?  Det är ju ett dilemma med att vara "sjuk i huvudet "...oftast så SYNS det ju inte. I början när jag äntligen hade fått min diagnos, tyckte jag att det var stämplat överallt på mig men nu när jag pratar öppet om det kan jag möta människor som granskar mig. "Hmmm men hon ser ju glad ut ? Hon ser ut som om hon lever ett bra liv ? Färg i håret, nagellack,  smycken...HUR kan HON vara sjuk ?!"  Dom perioder när livet är i en djup svart grop....då är jag varken glad eller snäll, knappast ens kammad i håret , knappast nyduschad och definitivt utan nagellack....då syns jag inte bland folk. Det är bara min älskade man och mina allra närmaste som haft oturen att se mitt mörka jag. Sen finns det andra människor,mycket, mycket sjukare än jag själv som detta har fått fruktansvärda konsekvenser för....

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6418575.ab

Blä vilken tråkig läsning ..

Nu ska jag iaf styra min lilla blå bil till AF imorgon...vem vet det kanske går riktigt bra. Jag ska verkligen inte låta "dom" få ta över och förstöra min dag !

( Tack Birgitta !   )

*******************************************

Igår var valparna till veterinären ( låter som om jag skickade iväg dom dit alldeles själva ...) nej Kennelpojken och jag och Samanta var med ! Samanta skulle få sin ettårs spruta och valparna skulle få chip i nackskinnet och varsin snällspruta. Veterinären måste blandat ihop lite där, vi bad om snällsprutor men dom är lika busiga nu som innan "ingreppet" !  Samanta , som ju är en mycket speciell liten hund, erbjöd sig direkt att vara veterinärassistent. Veterinärska Lisbeth fnissade då Samanta i detalj skulle studera både kanyler, vaccinationsbehållarna och att intygen blev rätt skrivna. Hon hade sin nya fina täckjacka på sig och veterinären sa att hon passade mycket bra i den "- Tycker jag med !" sa Samanta med näsan i vädret. När vi var färdiga tog vi en pratstund med veterinären som delar Oves intresse....hon har massor av travhästar ! Då lessnade dom små Griffonungarna på att sitta i buren och började låta illa....mycket högljudda små vargyl kom det från buren. Jag stod väl tre meter bort och Samanta tittade på mig. "-Kan du säga åt ungarna att sluta skrika ?" sa jag och den gudomliga lilla Etnasessan skyndade sig dit, stod en stund med nosen i dörrgallret, och valparna blev tysta ! Alla fnissade och konstaterade att DET var en mycket duktig hund !    

Vi packade in oss i bilen för hemfärd och jag tänkte att nu måste valparna vara trötta och somna snart. Nej..efter bara en liten stund blev det "fångarnas kör"  och Kennelpojken bad Samanta tysta dom igen. Jag vände mig om för att se vad som hände men Samanta hade kurat ner sig i filten men tassarna för sina stora öron och jag hörde henne klaga "- Fasligt vad dom skriker !!" Då fick jag tyst på dom och strax sov dom allihop...både Nannyn och hennes skyddslingar.

Dagarna är fortfarande långa och näst intill outhärdliga av ovisshet. Inga besked varken från FK eller AF.  Jag sover fortfarande väldigt lite och det gör ju inte saken bättre. Varken kropp eller framförallt själ, får tid eller ro att vila och läka.   

Jag vill bara krypa in i mitt skal och försvinna från omvärlden. Otroligt nog verkar det som en del tar det personligt och frågar om dom gjort något fel...och jag blir bara så trött av att "trösta" andra mitt i mitt egna elände ! Nu har jag slutat med det...dom som bara tänker på sig själva och sitt eget välbefinnande kan räkna bort mig från nu. NU behövs verkliga vänner !    Hoppas ni alla som faller under den kategorien känner er träffade... love you !

**************************************************

Tänk att det föll sig inte bättre än att Santos, den lilla skrangliga Italienaren, flyttade hit alldeles nyligen. Han har ju varit här på "semester" här flera gånger så han passade in här så fint igen. Samanta blev jätteglad åt sin springkompis ! Nu har vi två små tunnhåriga raringar som får ta på sig varsin täckjacka när dom ska gå ut. Den Svenska vinterköldens stenhårda grepp sitter ju fortfarande i och dom små sydeuropeiska hundarna fryser så lätt. Griffonerna är ju tuffa och tåliga men när det närmar sig -20 grader, står också dom på tre ben och längtar in.

Samanta har firat sin första födelsedag med bakelse och presenter såklart ! Hon fick en snygg,röd, dyyyr ( rea: 149kr istf 499kr ! ) täckjacka och en aktivitetsboll.

Bollen är en sån där man ska peta in godis och sen ska hunden rulla omkring den på rätt sätt så att godiset ramlar ut. Vi köpte en lagom stor, hon har ju aldrig sett en sån, och tänkte att hon skulle få något att klura på. Samanta tog bollen, gick och la sig i soffan...petade ut "insatsen" där godiset laddades...och hällde ut godiset !!  Makalös liten hund ! Och vi som trodde hon skulle få en liten utmaning..!   

Som det är just nu blir BÅDA valparna kvar här...åtminstonde för ett bra tag...OM jag inte hittar den perfekta köparen till en av dom. Det måste stämma till 111%. Jag kan helt enkelt inte välja bort en av dom just nu...så då måste ett namnbyte till för Paris del...."Paris"...näe det kan hon inte heta ! Pixi och....tja vi får klura på det !

Visst blir man väl glad !?