Så var det dags för årets utställningspremiär, ja för oss iaf ! Jag anmälde aldrig till "Lilla Sthlm" eftersom jag inbillade mig att Samanta skulle ha ett trauma efter hennes eländiga mående på "Stora Sthlm"....   Jaaa man vet ju aldrig...iaf så där var vi inte utan vi gjorde entre i Västerås nu i helgen. Fem stycken Cirnecos var anmälda och alla var tikar. Samanta fick certifikat, hennes tredje, och Ewas underbara veterantik Alicia, blev BIR ! Grattis än en gång    !

Med sig hem fick Samanta en blå-gul rosett och den skulle genast hängas upp bland hennes tidigare, på väggen. Men först hann hon vifta lite med den under näsan på Tim och Pixi..."- Haha ! Jag har vunnit BestInShow !" sa hon och Pixi tittade storögt på det fiiina priset. "- Det kan du fetglömma att vi ska tro på !" sa Giffe och berättade snabbt för dom andra att om man vinner BIS, ja då kommer man hem sent från utställningen. Det är ju själva hela finalen, sa han och tittade argt på Samanta.

Samanta brydde sig inte ett dugg och fortsatte berätta om vilka umbäranden den stackars domaren haft som fått åka genom ett askmoln, för att kunna komma och döma på utställningen ! "-Ojoj!", sa Tim och undrade vad ett "askmoln" var för något. Jag förklarade för alla som ville lyssna, inte Samanta, att det p.g.a just ovan nämnda moln, blivit domarändringar så "vår nya" domare var svensk och kanske inte hade behövt resa sååå himla långt... Samanta var och är fortfarande säker på att domaren hade viskat : BestInShow , i hennes öra...och hon är glad för det. Tids nog lär hon sig också utställandets hårda skola !   

En som är lite nyfiken på det hela är Santos...vi tränar och tränar...stå på bord, låta någon klämma och känna och titta på tänderna. I sommar hoppas vi kunna ta med lille Herr Spindelben på nån utställning. Carina kom på att vi också skulle ta med honom till en Lure Coursingträning, för att se vad han tycker om det...det ska bli riktigt spännande.

Idag har Sara varit här och vi har kunnat sitta på trappan och fika och ha ytterdörren öppen mest hela dagen, så hundarna kan komma och gå som dom vill..härligt ! En stor, långbent groda satt i dammen och tittade på oss när vi gick förbi och i rabatterna blommar massor av små vårlökar av olika sorter, så nog är våren äntligen här !  Bakom stallet hade vi en snöhög om ca 3 meter, av snö nedskottat från taket bl.a, och den var jag helt säker på skulle ligga kvar mycket länge....men idag när jag kollade fanns det kanske en 20 cm hög kvar av den ! Hurra ! Vintern är besegrad..i år igen !    

Samanta i Västerås. Bakom syns hennes syster Fia.

Imorse gällde det att komma ihåg att INTE ta två piller av en sort som jag annars tar morgon och kväll...jag hade nämligen planerat in en tripp till stadens Lasarett för provtagning. Hade redan fått etiketterna till provrören med posten så det var bara att få det gjort. Samanta och Pixi funderade på hur det hela skulle gå till...och när jag förklarade så propsade dom på att få följa med och "ta hand om" mig. "-Sticka hål i armen !! Fasligt hemskt !" sa Samanta och rös. - Visst får ni följa med men ni får INTE gå in i själva sjukhuset ! sa jag och dom två nippertipporna tittade på varandra..."-Varför inte ?" undrade Pixi storögt. "-Kolla bara på dina lortiga fötter !" sa Samanta.  - Ja det är inte bara därför men hundar är inte tillåtna, sa jag och dom nöjde sig med att följa med och vänta i bilen.

10 minuter senare var jag klar och vi åkte vidare till Granngården...hönsens foder var på upphällningen. Dit fick dom båda hundungarna följa med in ! Pixi gick som vanligt mest på bakbenen och vinkade till alla hon såg, hon charmade flera stycken som inte kunde motstå hennes inviter, utan kom fram och kramades lite ! Samanta lite mer Prinsesslikt, inte verka alltför intresserad och med bara en liten avmätt svansviftning.    

Väl hemma igen ville alla hundar lukta på plåstret i armvecket och Samanta och Pixi berättade om hur "blodfattig" och klen jag sett ut när jag kom tillbaka från provtagningen...  

Det snöade lite här tidigare idag men det låg inte kvar, tack och lov, och just nu regnar det. Hundarna stannade på trappan och undrade om dom inte kunde få gå ut på baksidan istället..? Varför ? undrade jag och Tim sa att det kanske var bättre väder där ? Ok, prova sa jag och vi gick tvärs igenom huset ....och faktiskt, enligt hundarna, så VAR det lite bättre väder på den sidan ! Glada i hågen gick dom ut, allihop och är där än...!

  Ja inte blir det mycket bloggande nuförtiden..! Hm, jag har väl liksom inte mått så bra ...tillbringade ett kort tag på sjukhuset, men där ville jag inte stanna alltför länge..hu ! Nu har jag nya piller i min låda, så nu hoppas vi att "allt" ska vända igen.

Jag har blivit grundligt utskälld av en av dom s.k "vännerna" mina. Jag fanns nämligen inte på plats, jour givetvis, och svarade i mobilen på hennes frågor vid en valpning. 1. Jag svarar ALDRIG på frågor som rör veterinärernas område, vill INTE ta det ansvaret. 2. När jag är borta, eller har något annat att göra, ja då ger jag faen i att mobilen ringer ! Ja ni som har läst min blogg har ju hört det förut... Jag har verkligen ingen skyldighet att vara ihopväxt med min mobil UTIFALLATT nån skulle vilja fråga om något, trams ! Och att sen få en hel tunna skit för det...jaja, det säger väl bara mer om henne än om mig, eller ?

Nu när det våras återkommer ett gäng tävlingscyklister till att passera utanför vårt staket flera ggr i veckan. Det borde inte vara tillåtet, tycker hundarna...Samanta , som den urhund hon är, ser dom på långt håll och rusar som en gasell och springer sen skällandes efter dom så långt hon kan. Griffonerna hänger med givetvis men måste nästa vara på plats för att hinna springa med och skälla en liten bit. Pixi skriker "-Ta dom, syrran !" och Tim, som är snabbast av dom skäggiga, försöker hjälpa till och ta fast en av dom. Vilka fåntrattar !

Jag har lagt intresseanmälan på en ny hund...hihi, en hemlis än så länge men nåt alldeles extra och lite galet är det !    Den kommer att passa in alldeles perfekt här i flocken, det är jag helt säker på !

Giffe-Kungen säger att det räcker med hundar i huset, men när han fick höra att det givetvis är en söt liten flicka som isf flyttar in, ja då ändrade han sig och såg belåten ut. Ett stort harem är väl vad alla hanar önskar sig ?!  Samanta och Pixi kollade nyfiket in bilder på underverkets mamma, och tyckte det skulle bli kul med en "ny" liten syster...dom har redan glömt vassa valptänder i benen..ajaj !   

Idag åkte jag till en kär vän som jag känt i 30 år. Vi tittade på hundar, givetvis, och hennes familj med barn och barnbarn var där. Allihopa, sköna människor med stora hjärtan. Vi hade båda lite planer på framtidens hundliv och det var skönt att få prata bort en stund. När jag kom hem hade Kennelpojken och hundarna "städat" i rabatterna. Ja inte ALLA, det är ett himla jobb men just i den där det INTE skulle städas....jag hade andra planer för just det stället. Men vet du vad...jag sa inget...jag vet precis hur det känns att få skäll alldeles i onödan..

Puss, min älskade make ! Vilken tur att Du finns    !

Imorse skuttade vi upp som vanligt strax efter 7 och dom dagliga rutinerna med hundar som ska ut, genomfördes på ett proffsigt sätt av Kennelpojken ! Alla kom ut i "rätt blandning"...Giffe ska gå först och lilla Santos Spindelben måste hållas tillbaka lite för att inte bli översprungen av skäggiga gänget....annar blir det pip och grin och Santos klagar över sina burdusa rumskamrater. Samanta ligger som vanligt kvar i sängen och masar sig ut sisådär en kvart senare. Sist av alla går Siv ut, sådär mellan kl 12-13 ! Hon har en egen rosa kudde (bredvid min) som hon behagfullt kurar ner sig i och ämnar inte lätta därifrån i onödan inte...Jag drog på mig paltorna och gick ut i köket för att fixa kaffe o tevatten. Då fick jag se ett hos oss återkommande vårtecken som jag trots det varje år lyckas förtränga...svartmyror ! Svartmyror på köksbänken, diskbänken, golvet, på terrariet, i diskhon...som givetvis var full av disk...(diskmaskin är onödig lyx !) Jag beordrade Kennelpojken ner i källaren för att hämta GIFT ! Han kom upp med en ledsen min och rapporterade att det var slut...  

Jaha det var bara att utrusta sig med MrMuscle spray och en rulle papper och påbörja massmordet..jag har ingenting emot myror, nej då...men INTE INNE I MITT HUS !

Hundarna kom in igen och jag visade Pixi dom små svarta rackarna som sprang på golvet..festligt, tyckte hon och började sin egen lilla masslakt. Samanta hjälpte till men inte genom att ÄTA dom utan bara trampa på dom...2 stycken ungefär, sen påstod Samanta att dom pyttesmå kräken skrek HJÄLP och ville springa hem till mammorna. Pixi lyssnade medans hon med stor skicklighet snodde runt med tungan i sitt eget skägg för att få tag på myr-rymlingar som försökte smita.

Giffe kom och trampade på några också och talade om för alla som ville veta att myror minsann inte kunde prata. "-De e bara hundar och människor som kan det !" sa han och Santos nickade. Jag höll med men nu hade Samantas tankar vandrat iväg på annat håll..."-Måste vi ha begravning nu ?" undrade hon. Griffontanterna fick skrattfnatt och sa i kör att det var väl verkligen inte nödvändigt ! Inte alls, tyckte jag och efter frukost packade jag in hundarna i min lilla blåa bil, och vi susade iväg till Västerås där vi såklart inhandlade 3 burkar med myrgift.

På väg hem satt Pixi och såg lite fundersam ut...Samanta la en tass på hennes huvud och konstaterade att hon kanske var lite sjuk. Pixi, som inte brukar bli åksjuk, sa att det kändes konstigt i magen....det kryllade liksom...!

Samanta fattade direkt...Pixi hade ju minst 138 myror i sin mage !

"-Fyyy va äckligt !" sa Samanta med avsmak och tog sin tass från Pixi.

"-Himla myrsmaskare !" utbrast hon och det var precis vad Pixi fått heta resten av dagen...

Längtar efter sommaren !

Åh vad trist det är...timmarna går såå långsamt när hela huset sover och jag ensam sitter kvar...jag försöker se på TV, försöker blogga lite   , önskar jag kunde sticka eller virka...då kanske det skulle bli mycket användbara saker gjorda.

Alla hundarna sover så gott och Kennelpojken har aldrig varit en nattuggla så han sover sen många timmar. Bara jag...och kanske "nån" annan är här...små, små tecken syns och känns....men jag blir inte rädd eller orolig. Tvärtom, det känns tryggt.

Häromdagen fick jag en bit fiiin Parmesanost av en kompis. En sån där dyr sort som man aldrig köper...sanslöst god att bara skära bitar av o mumsa på. Samanta kände den speciella doften och ville smaka. Det fick hon såklart, men Kennelpojken protesterade :- Hon ska inte ha nåt, hon åt inte upp sin mat ! Och allra helst inte sån dyr, fin godis ! ropade han när han hörde att vi smaskade. När Samanta förstod att osten var Italiensk ropade hon genast på Santos...-Kom får du smaka hemlandsmat ! Sen smaskade dom och påstod sig få härliga minnen från barndomens Italien. När jag påpekade att visserligen härstammade respektive ras från Italien men att just dom två knallhattarna sedan flera generationers släktled tillbaka levt och fötts upp i NORDEN, fattade dom ingenting. Santos kollade på Samanta och talade om att han nog ändå tyckte hon såg ut som en Etnasessa och då såg hon så nöjd ut. Pixi kom inrusande och ville också smaka men Samanta sa åt henne att det var alldeles för lyxigt för en sån obildad lantis ! -Ok, sa Pixi och brydde sig inte vidare i den saken. Typiskt Griffoner, så snälla och okomplicerade !

I trädgården har snön smält undan rejält...ingen risk längre att hundarna kliver över staketet ! Mycket "nytt" och mer eller mindre äckligt/roligt hittas av hundarna på dom bara fläckarna. Pixi hittar döda små möss som hon gladeligen tar med sig hem...hon har lärt sig av Tim, han är expert på just små döingar...

Samanta skulle aldrig ta i nåt sånt men Griffonerna är inte så äckelmagade !  

En av våra uppfödda, Tsaren, hämtades hem av sin husse och matte igår. Han brukar vara här när dom reser till Thailand minst en gång om året. En sån snäll och gullig liten hund ! Så högt älskad av sina människor...underbart att se ! Dom har alltid med sig massor av presenter när dom kommer och jag är så glad att vi lärt känna varandra ! Bättre hem kan en hund knappast ha ! Bless you Ewa & Jussi ! 

"Någon" står bakom mig och killar mig i håret...kanske en liten vink om att jag ska förflytta min trötta lekamen till sovrummet...ok, jag provar väl igen...men först måste jag klura ut vad jag ska lura Kennelpojken med senare idag...det är ju 1:a april och han är som dom allra flesta män, ganska lättlurad !   

Senaste nytt från Sunny är att hennes nya familj tycker att det gått över förväntat bra med henne ! Kul ! Men Griffoner är lättsamma, tacksamma hundar. Inga problem är för svåra för dom och allra helst om "mamma" är med...då fixar dom allt. Lilla, söta rara Sunny...vi saknar dig lite ! Här hemma har det målats och fixats....delar av huset börjar bli slitet...det är många år sen det rustades, eller "sanerades" som jag brukar säga. Det sliter på ett hus från 50-talet, ja förresten på alla hus, att ha ett gäng hundar boendes inomhus...och överallt. Vi har inga rum som hundarna inte får vara i. Dom är med oss överallt. Vi har av förklarliga skäl inte massor av pengar, men om man sparar lite då och då så kan man köpa några färgburkar eller lite tapet och fixa till sina domäner. Man får vara lite fiffig och hitta på egna lösningar och återanvända saker så kan det bli riktigt fint ! Tänk bara vad lite färg kan göra !

Själv sitter jag och drömmer mig bort på siter med modern design...och önskar mig en det ena än det andra i födelsedagspresent och Kennelpojken hmm-ar och vet vad det till syvende och sist brukar bli för presenter....nåt levande ! För vad är väl en designmöbel mot en len, liten hundvalp...

Igår kväll slog vi på stort....åkte till den stora staden Västerås och gick på lokal !

"-Det är en liten överraskning för att du är så duktig och går på gymmet !" sa Kennelpojken i bilen på väg dit och det var en trevlig restaurang med god mat, som fick hedras åt ett av våra sällsynta besök...tror faktiskt den röda mattan var utrullad...! På väg dit, från parkeringen, fick jag se nåt på långt håll... Jag skrek "- Ove kolla en Etna !!!" och sen satte jag av som en gasell uppför backen. Jäkla tur där att man går på gym...! Med min fina nya indiska oranga sjal ( ja från Emma !) fladdrande om halsen hörde jag mig själv kraxa fram mellan flåsen :"- HALLÅ, vad är det där ?!" Den unga mannen som höll i snöret hajade till och detsamma gjorde den stackars hunden. I ungefär samma sekund som jag sagt det såg jag vad det var...en underbar, ljuvlig Faraohundstik ! Bara 5 månader, så fiin ! Hon var lite hemlig men jag tror hon blev botad av mitt påhopp för vi gosade en stund och hon gned sitt ansikte mot min Indiska sjal och såg mig i ögonen. Vilken skönhet. Husse hade vett nog att låta oss hållas...han visste nyttan med att en lite osäker hund får träffa människor på stan. Ove bröt förtrollningen med att fråga om jag inte hade en tanke på att DOM kanske hade någon annanstans att gå. Vi sa hejdå och sen åt vi en god middag. Trevligt !

När vi kom hem sa Samanta genast. "-Mamma, vem har du varit och hälsat på ?!"

Jag ser redan innanför grinden till köket, hur hon vädrar i luften. Hon fick lukta på min sjal och drog djupa andetag...och jag berättade vem doft det var.  Samanta visste precis.."- Jag såg den på utställning i somras !" sa hon men jag fick förklara att det fanns fler än EN Faraohund och att just den jag träffat ännu inte varit på utställning. "-Ok, sa Samanta. Då var den inte sååå fin då !"

Suck, tänkte jag, vilka divalater ! Samanta i ett nötskal ! Just nu, nyligen inkommen från långpromenad, har hon samlat alla mjukisar i en korg och lagt sig själv uppepå....prinsessa på ärten "for sure" !

Klockan är kvart över midnatt och jag sitter ensam kvar vid köksbordet. Emma och Sara har varit här och förgyllt några av mina livstimmar. Som vanligt kan jag inte sova och både ångesten och dess biverkningar härjar med mig inatt. Jag som var så glad och nöjd med att få rå om mina flickor ! Det är så sällan dom kan sammanstråla samtidigt hos sina föräldrar...!

Men ibland är det som om ingenting kan lindra mina plågor...livet är bra märkligt, kanske inte för dig men definitiv för mig ...

Samanta och Pixi har varit lite fundersamma hela eftermiddagen och kvällen. Idag var ju nämligen den dagen då Sunny flyttade till sin alldeles egna familj. Pixi har letat...hon har lyft på varenda filt, kikat under varenda möbel och gått med näsan i marken ute i trädgården, för att på något sätt klura ut vart i hela friden hennes syster tagit vägen. Samanta var lite mer drastisk. Hon ropade efter Sunny och letade UPPE på möblerna. Kanske Sunny satt ovanpå TVn ? Neeeej, kanske hon helt enkelt satt uppe på spisen ? Neeeej inte där heller. Hon försökte trösta lilla Pixi och kastade leksaker framför henne, men Pixi hade ingen lust..."- Jag vill ha min lillasyster !" sa hon tjurigt och Samanta kom på den geniala idén att kolla på Kickans mage ! Det var ju där inne dom små Griffonungarna hade varit ! Sagt och gjort...Kickan sov i godan ro och snarkade högljutt som vanligt, och Samanta och Pixi bänkade sig alldeles intill och stirrade på hennes, ganska så runda (av mat !) mage. Samanta la prövande en tass på magen men då vaknade den trötta hundmamman och jagade iväg dom båda fåntrattarna..."-Vilken fantasi ! Valpar i magen, hmm !" sa hon irriterat. Siv, supermamman, sa att det var ju helt rätt tänkt....sen fick hon nåt längtansfullt i blicken när hon tänkte på små, söta valpar....!

Jag fick förklara än en gång att Sunny faktiskt flyttat hemifrån och inte skulle komma tillbaka mer, och Samanta påmindes om när hon en gång trodde att också hon var "till salu"..."-Pixi ! Du måste rulla dig i bajs ute och äta stenar så du får ont i magen ! Du måste !" ropade Samanta som plötsligt förstod att det kanske skulle komma fler såna där trevliga människor och vilja köpa hundar....Pixi undrade såklart varför...hon ville minsann inte rulla i bajs..! "-Men dumma unge....fattar du inte att du kanske också måste flytta då ?" sa Samanta upprört. Pixi funderade ett tag och sa att Tim minsann hade berättat vad roligt det var att bo i stan och att hon kanske skulle ha sån tur så att hon skulle få bo granne med Sunny ! Samanta suckade uppgivet...."-Men Pixi....jag vill ju behålla dig..."

-Det vill jag med ju ! sa jag. Det kommer inga fler hundköpare nu, ni kan klä på er paljettjackorna och glitterhalsbanden igen ! Samanta och Pixi kramades och pussades och sen blev allt lugna gatan igen...och nu sover dom så sött, kind mot kind, i den stora korgen strax intill där jag sitter...gonatt !