Äntligen har jag fått a**let ur vagnen och fingrarna ur spargrisen och köpt mig en ny mobiltelefon ! Jag har under det senaste århundradet bara använt ungarnas avlagda. Idag i "mobilaffären" hickade den unga snygga mannen som var försäljare, till i rena förskräckelsen vid åsynen av min telefon. "- Jaa, eh..den här har varit med ett tag ! " sa han lite försynt och pillrade ut SIM-kortet."- Tänk, såna här säljs inte i Sverige alls längre !" Nähä, sa jag dumt och såg hur han, snyggingen, mer och mer började se ut som om han gjort ett viktigt historiskt och arkeologiskt fynd.

Ge mig en bra telefon, sa jag frikostigt och han lyckades såklart sälja mig en "eko-phone"...en telefon gjord av återvunnet material. Manualen är "inbyggd" i mobilen, för att spara papper, fiffigt va ?  Det finns säkert massor av fiffigheter i den som återstår att upptäcka...om jag känner mig själv rätt kommer jag bara hitta och utnyttja nån promille av allt...haha  teknikGaby , my middlename !

Kennelpojken bestämde sig idag för att steka pannkakor. Hundflocken blev eld och lågor. Tänk att alla hundar jag känner fullkomligt älskar pannkisar ! Tim däremot har aldrig förut, iallafall inte sen han flyttade hit, ätit pannkisar. Han gick omkring och vädrade i luften..."- mmm, det luktar kaka !" sa han och slickade sig runt munnen. "- Det ÄR kaka !" sa Samanta entusiastiskt och satte tassarna på diskbänkskanten. "- Men vad är PANN för något ??" undrade den lilla hattifnatten. "- Åh va du e duuuum !" sa Samanta irriterat, "de e ju för att man har dom på pannan !" Alla hundarna fnittrade ikapp och Giffe stönade och undrade om Samanta NÅGONSIN sett NÅGON gå omkring med en pannkaka på huvudet ?! "- Vaddå på huvudet ? På pannan ! På stekpannan !" säger den lilla Etnasessan snusförnuftigt och alla slutar fnissa. Samanta du kan ju, ropade jag och Samanta tittade på oss som om vi hade blivit lilaprickiga allihop. "- Äntligen börjar något att fastna på den också", konstaterade GiffeKungen och jag var beredd att hålla med ! Samanta är i en period nu i livet där hon är lite känslig för ditt och datt, hon funderar och klurar mycket och jag försöker ge henne en gnutta extra av min tid. Vi går ut ensamma, utan dom andra, och strosar i skogen och hon får sträcka ut och springa över gärdena. Jag ser att hon älskar det, hon springer supersnabbt bara för att det är så roligt. Sen gör vi enkla, mycket enkla, små sakletarövningar i skogen och jag både vet och ser på henne att det är bra för dom små grå i Etnahjärnan, att jobba lite. Jag älskar alla mina hundar ack så innerligt, men jag förstår inte hur jag kunnat leva SÅ himla länge..UTAN en Cirneco dell`Etna i mitt liv !

Till slut vill jag delge er alla en text som kommit till mig, via mail idag...lite drastiskt kanske, men tänkvärt..

 Absolut bästa förslag till regeringen!

SÄTT DE GAMLA I FÄNGELSE.

Töm fängelserna och långvårdsavdelningarna.
Låt åldringarna bo i fängelserna, där får dom tillsyn och omvårdnad hela dygnet, raster, utflykter, terapi och betalt jobb...
Dom serveras näringsrik kost, som kostar tio gånger mer än den mat våra skolbarn får i skolan...
Det finns TV på rummet, sex-rum och framför allt är allting gratis..
Inget dras från pensionen...

LÅT FÅNGARNA I STÄLLET INTA LÅNGVÅRDSPLATSERNA!

Kl. 16.00 dras persiennerna ned för natten.
Dom får bo två eller fyra personer i varje rum...
Inga gemensamhetsutrymmen, indragen efterrätt...
Vill dom ha kaffe får dom betala det med egna medel...
Hyran dras på deras blivande pension...
Vid rymning fördubblas strafftiden...
På detta vis kommer Sverige att inom kort halvera antalet fångar...
FÖR VEM VILL GÖRA NÅGOT BROTTSLIGT OCH RISKERA EN SÅDAN BEHANDLING?

Aldrig mer McDonalds, eller hur ?! 

Hösten är verkligen här nu. Samanta hade sitt nya fina täcke på idag när vi gick en promenad och hon var mycket nöjd med det. Det köpte jag på rea på ÖB i somras, vindtätt och fodrat med teddy. Helt ok. Det kan blåsa rejält här över gärden och åkrar, vinden får ordentlig fart och det biter långt in på skelettet..hu så hemskt. Det är nu man ska packa och dra till sin lilla bungalow i Spanien...om jag nu hade en. Nä det blir till att genomlida ännu en vinter. Hösten är annars skön och vacker, tycker jag. Om det bara inte blåste så j*kla kallt ! Vi hade telefonkontakt med veterinären idag, som vi lovat. Tim har fortfarande ont i svansen, han lyfter den bara obetydligt mer idag. Vi kom överens om att avvakta över helgen och faktiskt är det lite bättre nu ikväll ! Vi hoppas på det bästa. Samanta kan inte fatta varför Tim ser så ledsen ut. "- Tim ! Va glad !" tjoar hon och skuttar runt honom. "- Jag e ju glad !" ropar han, och Samanta fattar ingenting. "- Men varför viftar du inte på din svans då ?" undrar hon och Kickan var snabb med att tala om att det var för att en viss Etnahuligan TRAMPAT på den, så det så ! Stopp och belägg det var ALLAS fel, fick jag klargöra till Samantas försvar. Alla sprang på Tim, jag såg det själv. I eftermiddags var Samanta och jag på besök hos en trevlig dam som bor ganska nära oss. Vi hade fått tips om att hon syr hundkläder, bl.a, med extra-ordinär finess. Jag ringde och hon sa att eftersom hon inte hade en aaaaning om hur en Etna såg ut, skulle vi komma till henne omedelbums och kolla in collektionen ! Sagt och gjort, vi åkte dit, hon förtjusades av Samanta, tog lite mått och sen valde vi ett urtjusigt fleecetyg som matchade den lilla Divan perfekt ! Redan i nästa vecka ska vi få hämta en liten overall. Nu är det ju inte meningen att hon ska gå omkring med kläder på sig, nej långt därifrån. Den är tänkt att hålla henne varm i t.ex en kall bil eller i en bur på en kall utställningsplats. Att gå in i ringen och visa upp en huttrande hund, nej det går ju inte ! Samanta själv sneglade på ett tyg i ljusgrönt och rosa med små kängurur på, faktiskt jättegulligt, och sen drömde hon sig bort till en BIS-final någonstans när hon såg acessoarerna med guld och rosa paljetter. Jag hörde hur hon suckade och jag lovade att hon en dag ska få nåt sånt med mycket glitter på ! När vi kom hem skvallrade hon ju såklart för dom andra och ALLA, utom Giffe, ville åka till den där trendiga hundshopen och ekipera sig. Men ni är ju Griffoner ! Ni har ju massor med varm päls, tyckte jag men misstänker att det nog var det där glittriga dom var intresserade av. Ja det är klart, varsin liten paljettväst kanske dom kunde få...till fest...eller kanske inte. Griffoner i kläder =   !

Imorgon blir en hästdag igen. Trav på Romme i Borlänge ! Kallblodslöp kl 14 så det är bara att bylta på sig kläder och åka dit med en 50-lapp i högsta hugg..sist hade vi ju tur och samma häst startar imorgon med toppkusk i vagnen...jojo kanske hundarna verkligen kan få önska sig vad dom vill i hundshopen senare i veckan.. Tim kanske skulle kunna ha en svansvärmare i härligt fleecetyg med paljetter på. Tim, du blir coolaste Griffonen i stan !

"- Va e cool ?" sa den lilla hattifnatten och fick som vanligt mitt hjärta att svämma över.

Idag har Emma mailat och lagt ut mera bilder på sin blogg. Igår slog det mig att hon varit borta en vecka och jag kom på mig själv med att försöka räkna efter hur många veckor det var kvar innan jag får krama henne igen..äh jag slutade räkna vid 12...det är ju sååå långt dit. Men här hemma gäller det att ta itu med det "vanliga" livet. Sara ska snart flytta från Gävle till Tierp. Lilla vännen, hon har så långa resor till jobbet i Uppsala men nu blir det bättre ! Hon knotar på och klagar inte. Mammas lillflicka ! När hon var liten/yngre var hon alltid så snäll. Hennes fastrar/gudmödrar undrade hur en unge kunde vara så glad jämt ! Hon bara log ! Sov på nätterna, åt sin mat, hjälpte till hemma. När det var läggdags tejpade hon alltid för ögonen ( Ja lite crazy ! ) för att inte vakna för tidigt !  Om hon fortfarande tejpar över ögonen vet jag faktiskt inte, men hon är fortfarande en flicka med ett hjärta av guld. Ställer alltid upp och tycker inget konstigt hennes mamma ber om, är för besvärligt. Älskade lilla Sara, jag tackar alla gudomligheter för att jag har dig i mitt liv ! Love you !

Nu är det dags för en sömntablett..eller ska jag ta en Rom&Cola istället ?! Det senare är ju klart godare.. Så får det bli ! Skål och gonatt !

Här följer en länk till hundshopen :http://www.dogtrix.se/butiken.htm

Här finns bilder, en del sanslöst vackra, på Etnor...dom vackraste hundar som finns !

Samanta fortsatte idag att babbla om sina prisrosetter, till allas förtvivlan. Alla utom Tim som har ett kort litet minne och fortfarande vill höra alla historier om hur hon lyckades vinna. Giffe-Kungen klagade och sa att nu hade hon börjat skarva historierna också....rejält. Kickan, Siv, Chimmy och jag ställde oss bakom dörren och tjuvlyssnade...Samanta : "Och när jag var i Sundsvall...bla bla bla.." Tim: " Åååå, näe, hurra, va bra, fin.." Vi stod och fnissade bakom dörren, haha Samanta...vilken liten Diva ! Vi skyndade oss att sätta oss i soffan och låtsas som ingenting när Tim kom in i rummet med en rosett i munnen. Jag hoppade upp ur soffan..Hallå ! Stopp där ! VAR har du fått tag i den där ?! Tim påstod att Samanta gett den till honom för att hon var så trött på just den gamla rosetten. Jag gissade mer på att han fått den för att den hängde i raden längst ner och därför var en av dom som Samanta kunde nå från golvet. Samanta själv hade kurat ner sig i en nybäddad hundkorg i pysselrummet. Vilken liten lurifax ! Jag strök handen över rosettens band och hängde upp den igen. Samanta hade rätt i att den var gammal, så gammal att den definitivt INTE kunde vara hennes. Jag mindes exakt stunden då jag fick den i min hand...det står "Vinnare Hund - 89" på den....vilka härliga minnen ! Men den äldsta jag har, som jag vårdat ömt i alla år, den som gav mersmak, den är från 1974. Härliga tider !

Igår försökte jag fota mina minst sociala husdjur...inte lätt. Nog för att dom kan posera, men kameran min är inte så avancerad att jag får till nån bra bild...Jag tog kanske 111 bilder igår, nja 110 kanske, men lyckades inte riktigt. Just den här individen är också en väldigt energisk en. Kvickt som attan kutar han iväg och det gäller att inte reta honom ( tror det är en han ) för då sprayar han skydds/försvarsvätska på en ! Inget för småbarn m.a.o .  Dom har iaf fantastiska gula ögon med svart pupill och stora röda Angelina-läppar !  Även vingarna, som inte syns här, är otroligt vackra i rött-svart-vitt. Hans brorsa rymde för mig i somras, Kennelpojken och jag letade ÖVERALLT där han senast sågs men vi hittade honom aldrig. När gäster tittar i terrariet och förundras över insekterna, brukar jag höra mig själv säga :" En har rymt ! Den är väl här någonstans !"  Gästerna tittar sig nervöst omkring och börjar sen kolla in sina kläder..."Sitter den på MIG ?!" Då hjälper det inte att jag säger att försvarsvätskan dom sprayar bara är lite giftig, obehaget går över ganska snart.....! Hahahahaha !    Alla gästerna slåss sen om att sitta LÄNGST bort fån platsen där Pinne-brorsan senast siktades....Bara så ni vet...jag har mitt lasso redo under diskbänken...utifall han skulle komma smygandes..!

Tror jag ska ha en samling...en samling med underbara, rara, begåvade 4-åringar ! Kolla bara på den här tjejen, vilken liten stjärna !

Alla hundarna i huset är ganska så less på Samanta vid det här laget. Vi har nämligen gjort iordning en egen bit av en vägg där hennes rosetter ska hänga. Där hänger det i dagsläget 7 st och Samanta påpekar det för alla ungefär 18 ggr i timmen ! Tim är den enda som fortfarande hänger med på hennes guidningar av "prisrosettväggen". Samanta berättar i detalj om vilka umbäranden som föranledde varenda rosett, och Tim säger "åååh" och "bra" alltid nu och då och Samanta ser så nöjd ut. Siv funderar på hur länge vi ska behöva lyssna på den där mallgrodan och hennes skryt, men jag försäkrar dom om att Samanta är som hon är...hon hittar snart på nåt nytt att intressera sig för ! Låt henne hållas, det är hennel väl förunnat, säger jag. Hon var såå duktig på utställningen ! Giffe-Piffe bara muttrar och undrade hur det skulle se ut om HAN, Kungen, skulle hålla på likadant..."- jag har ju typ 100 rosetter !" Piffe, min vän...vi vet alla att du är bäst, sa jag och han somnade om i sin fåtölj så nöjd och belåten med livet !

Tim har varit hos veterinären idag. Igår kväll när vi skulle titta till fåglarna, kom Tim springande först av alla. Resten av flocken hann ikapp honom ganska snabbt och ALLIHOPA sprang rakt över den lilla plutten, som rullade flera varv och blev alldeles lerig. Tim sa AJ! och Kennelpojken tog honom på armen och där hängde han en stund. Senare upptäckte jag att svansen var så ledsen. Jag pratade med Tim och funderade på om han trots allt hade ont

någonstans. Han ömmade vid svansroten och vi slog en snabb signal till vår gudomliga veterinär som inte trodde det var nån större fara, men att vi kunde komma och kolla iaf idag. Mycket riktigt...det är en liten svullnad men inget är brutet eller ur led, som jag först trodde. Tim får till fredag på sig att börja lyfta lite mer på svansen, och under tiden ska jag försöka hålla ifrån honom från alltför vilda lekar = mission impossible !

Jag har pratat med Emma i telefon och det var härligt ! Att höra hennes glada röst från en bullrig, ja riktigt högljudd, tågstation någonstans i Indien, det var otroligt !! Allt var ok men intrycken av alla människor som levde sina liv på gator och trottoarer, som var gamla och kanske sjuka, DET har tagit hårt på henne. Hon och hennes kamrater där, Josefin och Josefine, hade insett att dom kan inte hjälpa ALLA hur gärna dom än vill. Ett dilemma för dom godhjärtade ungdomarna ! "Josefinerna" är två underbara unga kvinnor som också är med i Indien för samma uppdrag. Jag antar att även deras föräldrar är oroliga men också otroligt stolta över sina modiga döttrar och tackar gud för att dom har varandra där, utifall det blir bekymmer med något ! Emma har skrivit i sin reseblogg och jag kommer att sitta där och uppdatera..hmm...ja jag vet, hönsmamma !

Nu ska jag hindra hundarna från sina lekar som jag härifrån hör, blir vildare och vildare och sen ska Kickan och jag mysa i soffan och värma oss från den ruggiga promenaden i duggregnet. Kickan känner sig ju lite klen nuförtiden...

Kolla bara in den här fantastiska lilla flickan !

4-åringar är så härliga ! Så spontana och orädda med stora självförtroenden ! Vilka ungar !