Valparna har nu hunnit bli 8 dygn gamla. Som små tjocka korvar kavar dom runt i hundsängen som dom tillbringar sin första tid i, och deras mamma håller ett vakande öga på dom. Tim och Samanta sitter utanför dörren till sovrummet och lyssnar efter "livstecken"...valparna har ju, enligt dom, missat sitt första stora äventyr...huliganerna skulle ju ta med dom ut i skogen på en promenad..Vi hade ju besök så alltsammans glömdes bort ( som tur var..! ) och nu planeras det för fullt vad som ska hända på lördag ! Eftersom jag råkade säga högt att dom nog har ögon till helgen tycker Samanta och Tim att det kan vara dags för sevärdheter. Jag förklarar att dom små ögonen inte kan se så mycket när dom är "nya" och att öronen inte heller ännu öppnat sig. "- Konstigt..hur ska vi då ropa på dom ?" undrar Tim men Samanta tyckte att det var bara att ha koppel på dom, ju ! Smart, sa Giffe och såg trött ut. Jag deklarerade högt att det inte skulle bli någon valputflykt...inte än på flera månader iaf ! Så dom små huliganerna, nej förresten RARINGARNA, återgick till att lyssna efter dom små kusinerna. När det är läggdags smyger Samanta in, andäktigt, och kurar ner sig i min säng med öronen på skaft och tycker det är olidligt spännande. "-Tänk om en valp skulle hoppa ur sin säng och vilja leka med mig ?!" sa hon med förtjusning igår kväll när vi skulle sova. "- Schhh, ingen risk..sov nu !" sa jag bara och hon gjorde som hon brukade, sov som en liten boll i mitt knäveck. Och bredvid sängen sover dom små Griffonänglarna så ovetandes om vad som väntar dom..!