Nyss hemkommna från stallet , satte vi oss ner och begrundade vad vi gett oss in på. Tre trötta, hungriga halvblodsston lastades av hos våra vänner där stallet stod ströat och klart. Alla hästar skrek efter varandra och det blev inte lugnt förrän dessa tre stod inne med varsin hög med hö och vatten i boxarna och den stora hästbussen hade åkt igen. Stackarna, vad dom ska undra vad som är på gång... Imorgon bitti blir det till att gå upp i tid och köra till stallet och fodra och mocka åt dom och framförallt...trösta dom och försöka se till att dom har det bra och känner sig trygga. Hästar, dessa stora, stolta djur...ofattbart att nån vill göra dom illa !

Men vi ska göra vårt bästa för dom den tid vi får ha dom "under våra vingar"...nåde den som försöker nåt annat..

Inatt var någon inne i stallet igen, men ingen häst verkar skadad. Just nu är en buss med plats för dom resterande hästarna, på väg för att hämta dom därifrån. Vänner och bekanta har klämt ihop egna och andras hästar och hittat boxplatser till dom. Tyvärr blir  flocken lite splittrad nu men det är ju en tillfällig lösning för hästarnas bästa !

Kennelpojken och jag fick ansvaret för tre. Vårat eget stall är ju numera omgjort till verkstad, men vi visste om att goda vänner har ett tomt stall med plats för tre, vilken tur ! Vi ska strax åka iväg och förbereda deras ankomst, ströa boxarna, hämta hem hö och fixa en liten rasthage. Arma djur...mitt hjärta blöder för dom.

                                 *****************
*******************************

Här hemma är ju Samanta helt förvissad om att hon är något utöver det extra...hurså, undrar du kanske ? Jo se det ligger i en Etnas natur att känna att hon är något utöver det lilla extra ! Hon räknar sina rosetter och berättar för lilla Tim om det pressuppbådet som blev när hon vann i Växjö. Om hur alla reste sig och applåderade och kastade guldfärgad confetti på henne. Om att hon fick en JÄTTEstor leverpastejbit av farbror domaren, som egentligen han skulle delat ut en liten bit av till ALLA 20.000 hundar som var där, men att just hon var värd att få hela själv !

Tim tittar storögt på och Giffe sitter bakom och skakar på huvudet. "- Men Samanta ! Nu tar du väl ändå i !" säger jag och förklarar att vi hade sån tur att "pressuppbådet" var snälla tant Siv, vår granne, som råkade finnas på plats just då och kunde ta dom fina bilderna ! Samanta hävdar att det måste varit fler...det blixtrade ju jättemycket !

Tim blev jättesugen på leverpastej så han fick smaka..."- De va gott...riktigt gott !" sa han. Jag lovade honom mer av det goda EFTER hundutställningen på söndag. "- Jaaa va kul ! Då har jag 10 rosetter !" ropade Samanta självsäkert. Hon kan räkna bra, den lilla Etnasessan..."- Ja vi får väl se ! Man ska inte ropa hej förrän man är över ån !" sa jag och Tim funderade..."varför kan inte jag få 10 rosetter ?"  Lilla Tim, det kan du väl...du kanske får din första på söndag ! Kanske jag måste sticka in till partaj-affären och köpa lite confetti...? Tim skulle bli sååå glad då !