Sådär ja..nu ska jag förskona er alla från skriverier om bilar, egentligen verkligen inte ett av mina favoritämnen. Men när vi nu åkt runt ock kollat in bilar har jag ju blivit tvungen att tänka efter och jämföra lite. För min egen del, kan det gärna vara en bil med liiiite extra drag av lyx och flärd..."började" ju vuxenlivet på åttiotalet, kanske därav smaken för glitter och glamour...iaf påstår mina kära barn det ! Ha !    

Igår kväll satt jag hemma hos Rosie i hennes nyinredda pysselrum. Gerth-Ove Karlsson och hans rara Marie var med också. Det är ju dom härliga människorna som har fött upp vår lilla travhäst, Unix Tabac. Rosie har inrett pysselrummet med en skön dagbädd och TV i ena hörnet och ett praktiskt arbetsbord i andra änden av rummet. Dom kombinerade stalldräng-kennelpojke-alltiallo männen kollade trav på TVn och datorn och vi andra knåpade ihop några jul och födelsedagskort. Mycket snyggt blev det ! Klockan hade hunnit bli en bra bit över midnatt innan jag startade bilen och körde därifrån i dimman. Jag satt där och körde i godan ro och lyssnade på härlig rockmusik på CDn, när jag plötsligt i strålkastarnas sken, såg en grå skepnad i ett skogsbryn. Jag släppte på gasen men såg ingenting mer men det lilla jag hann se fick mig att direkt tänka : VARG !  Jag körde ganska långsamt medan jag funderade på det...hmm...skulle jag ha en sån himla tur att jag iaf fått se bakdelen av en varg i det fria ?! Hurra ! Jag funderade länge och gör så ännu på vad det annars skulle kunnat vara....ljustgrå, lång svans, hundliknande ? Kanske bara var en lös hund helt enkelt ? Kanske bara ett rådjur ? Mörkret och dimman i ljuset från en bils lysen kan ju spela en spratt ibland. Men varg finns ju i trakterna... Jag får helt enkelt spana extra noga next time !

Hundarnas pälsar växer som oönskad hårväxt och jag som alltid brukar hålla Griffonerna i ganska presentabelt skick, har helt fallit ur gängorna. Det blir inte så skojigt när jag slutat trimma på ALLIHOP ungefär samtidigt. Hårberget bara växer mig över huvudet och det är verkligen dags att ta itu med trimmandet. Siv blev försten ut...hon var så smått påbörjad och är lättrimmad så det gick ju snabbt. Sen när jag började snegla på dom andra hade ju Siv redan väst i mungipan åt dom att sticka och gömma sig. Samanta satt skadeglatt bredvid mig och undrade vad jag tyckte om hennes päls.."- E den lagom för Stora Stockholm ?" sa hon näbbigt och jag strök henne över den släta, blanka pälsen. "- Den är verkligen fin !" sa jag. Helt perfekt ! Nöjd återgick hon till sitt sovande och jag lyckades få tag i Chimmy...hon ser sååå lidande ut så vi trimmade en stund, sen fick hon gå. Jag slog på TV och skyllde på att det var nåt jag bara "inte får missa" och kennelpojken flinade när jag landade i soffan med alla hundar på mig. Så...då är allt lugna gatan igen...till hundarnas glädje och mitt samvetes förtret.