Nyss hemkommna från stallet , satte vi oss ner och begrundade vad vi gett oss in på. Tre trötta, hungriga halvblodsston lastades av hos våra vänner där stallet stod ströat och klart. Alla hästar skrek efter varandra och det blev inte lugnt förrän dessa tre stod inne med varsin hög med hö och vatten i boxarna och den stora hästbussen hade åkt igen. Stackarna, vad dom ska undra vad som är på gång... Imorgon bitti blir det till att gå upp i tid och köra till stallet och fodra och mocka åt dom och framförallt...trösta dom och försöka se till att dom har det bra och känner sig trygga. Hästar, dessa stora, stolta djur...ofattbart att nån vill göra dom illa !

Men vi ska göra vårt bästa för dom den tid vi får ha dom "under våra vingar"...nåde den som försöker nåt annat..

Inatt var någon inne i stallet igen, men ingen häst verkar skadad. Just nu är en buss med plats för dom resterande hästarna, på väg för att hämta dom därifrån. Vänner och bekanta har klämt ihop egna och andras hästar och hittat boxplatser till dom. Tyvärr blir  flocken lite splittrad nu men det är ju en tillfällig lösning för hästarnas bästa !

Kennelpojken och jag fick ansvaret för tre. Vårat eget stall är ju numera omgjort till verkstad, men vi visste om att goda vänner har ett tomt stall med plats för tre, vilken tur ! Vi ska strax åka iväg och förbereda deras ankomst, ströa boxarna, hämta hem hö och fixa en liten rasthage. Arma djur...mitt hjärta blöder för dom.

                                 *****************
*******************************

Här hemma är ju Samanta helt förvissad om att hon är något utöver det extra...hurså, undrar du kanske ? Jo se det ligger i en Etnas natur att känna att hon är något utöver det lilla extra ! Hon räknar sina rosetter och berättar för lilla Tim om det pressuppbådet som blev när hon vann i Växjö. Om hur alla reste sig och applåderade och kastade guldfärgad confetti på henne. Om att hon fick en JÄTTEstor leverpastejbit av farbror domaren, som egentligen han skulle delat ut en liten bit av till ALLA 20.000 hundar som var där, men att just hon var värd att få hela själv !

Tim tittar storögt på och Giffe sitter bakom och skakar på huvudet. "- Men Samanta ! Nu tar du väl ändå i !" säger jag och förklarar att vi hade sån tur att "pressuppbådet" var snälla tant Siv, vår granne, som råkade finnas på plats just då och kunde ta dom fina bilderna ! Samanta hävdar att det måste varit fler...det blixtrade ju jättemycket !

Tim blev jättesugen på leverpastej så han fick smaka..."- De va gott...riktigt gott !" sa han. Jag lovade honom mer av det goda EFTER hundutställningen på söndag. "- Jaaa va kul ! Då har jag 10 rosetter !" ropade Samanta självsäkert. Hon kan räkna bra, den lilla Etnasessan..."- Ja vi får väl se ! Man ska inte ropa hej förrän man är över ån !" sa jag och Tim funderade..."varför kan inte jag få 10 rosetter ?"  Lilla Tim, det kan du väl...du kanske får din första på söndag ! Kanske jag måste sticka in till partaj-affären och köpa lite confetti...? Tim skulle bli sååå glad då !

            http://www.shv.org/index.html

Fick nyss ett samtal....en kompis bror har fått två ston uppskurna och torterade i sina könsdelar !! Stallet finns i Katrineholm ! VARNING till alla hästägare i trakterna ! Polisen har givetvis kontaktats och hittat spår. Nu flyttas resterande hästar därifrån så fort som möjligt och tills dess ska vi vakta dom dygnet runt !!

Det ena stoet avled av sina skador.....

Vad är det för lågt stående varelser som gör något sånt här !? Hoppas vi får tag på dom innan polisen gör det...

Dom här hästarna finns i ett helt annat stall.

Jag kan ju börja med att säga att jag rekommenderar inte en tripp till Växsjö under den här årstiden, och allra helst INTE om man hade tänkt bo på vandrarhemmet i Evedal en natt....när vi kom dit vid 18-tiden i lördags fick vi nyckeln till ett hus med flera rum i. Vi öppnade och släpade in alla våra hundar och saker och sen dog vi nästan när vi upptäckte att det INTE fanns nån värme alls, överhuvudtaget, i det stora gamla tvåvåningshuset ! Och ute hade det varit minusgrader hela dagen !! Ytterligare gäster anlände senare och möttes av den lilla gnutta värme vi lyckats få fram genom att skruva på dom minimala elementen. Samtliga i huset sov med kläder och dubbla täcken på, om man så säger...DÅLIGT ! På söndag morgon hade vi så bråttom att vi betalade och lämnade nyckeln UTAN att ens klaga en gnutta, hmm ! Tills en av våra andra "inneboende" kom fram på utställningen och undrade om vi också sluppit betala ? Va ?! "- Ja jag sa till ! Skandal att det ska vara så ! Men jag slapp betala, det var inte mer än rätt !" sa den trevlige göteborgaren. Rosie ska maila och iaf klaga över deras miss med värmen, sen om vi får pengar tillbaka återstår att se...

För min och min ljuvliga Samantas del var utställningen en hit ! Vi fick en BIR ( Bäst i rasen ) och en certifikatrosett med oss hem ! Toppen ! Samanta blir bara duktigare och vackrare och vi fick strålande lovord av den rumänske domaren: "She will win a lot, belive me !" sa han och jag tackade på utrikiska och försökte hålla tårarna tillbaka...

På söndagen var det Piggy & Dennis tur att ställas ut. Det tog en stund för oss alla att tina upp efter den hemska natten och domaren som dömde såg inte alls alla dom fördelar han sett med just dessa två hundar på en tidigare utställning....ja det gick ju inte som Rosie vill, om man säger så ! Tråkigt.

Vi var ju tidigt på plats så vi hade försett oss med mackor och kaffe och slog oss ner vid bordet närmast vårat läger. Där satt redan en ensam man som vi kom i samspråk med. Det visade sig att han från England och var just på utställningen för att döma, ja helt andra raser än vi har. Vi tyckte det var lite konstigt att en inbjuden domare fick sitta ensam med sin kopp te och invänta nioslaget när hans uppdrag skulle börja, men han blev jätteglad åt vårt sällskap och vi pratade om våra hundar, hans hundar, om WorldDogShow, den som nyss var och den som komma skall i Danmark, och han berättade att han "alltid" brukar åka till "StoraSthlm" och kolla även om han inte dömer. Han tyckte att vi hade så välorganiserat här i Sverige och fantastiskt trevliga människor !" Se bara på er som håller mig sällskap såhär !" sa han och vi sa "Of course !" Men när vi berättade att vi båda hade besökt England, UTAN att visit a dogshow, bjöd han raskt in oss till sitt hem ! Fantastiskt trevlig gentleman ! Rosie, som satt bredvid honom, blev han ganska så betuttad i...."Näe, inte alls !" sa Rosie men emailadresser utväxlades och han såg fram emot vårt besök !   Ja jag fattar...helst ville han väl att Rosie skulle följa med direkt, men så blev det nu ju inte...

Sammantaget : för mig och Samanta en toppenhelg och för Rosie....ja en toppenhelg också fast på ett annat sätt  Jag menar, hon hade ju ett oerhört trevligt sällskap i bilen till och från ett iskallt Växjö !

Ok, ok...jag har gett Facebook en ny chans ! Faktum är att jag la ut lite mera bilder imorse. Men jag tänker inte delta i tävlingen "Vem har mest kompisar" och ni får mig aldrig till att spela spel eller liknande där....så de så !

Idag skiner solen, efter flera dagars mörker. Härligt att vakna med solens strålar rakt in i sovrummet. Just där solens strålar träffade sängen hade Samanta lagt sig till rätta. Hon tyckte inte alls att det var nödvändigt att kliva ur sängen men med lite lock och pock från Kennelpojkens lena stämma, lät hon sig övertalas och tassade ut genom ytterdörren. Då hade ju Griffongänget redan rusat ut och var på gång med den allmänna inspektionen av ägorna. Lilla Kickan tar det lugnt...hon säger att hon känner sig "gravt-vid" och det tog ett tag innan vi fattade. Det är Siv och Chimmy som berättat för henne hur just det tillståndet känns, därför vet hon ....hon har ju inte tidigare varit "gravt-vid"...! Hon löpte alldeles för mycket tidigare än "planerat"....löpet var inte som vanligt....och parningen var inte heller som en vanlig parning men banne mig, det ser ut som om det lyckades iallafall !  Så nu hoppas vi på småpuppisar ! Samanta och Tim tittar på hennes mage, som hon gärna visar upp, och funderar på hur det ska kunna finnas småkompisar där inne, och Samanta berättar historier om hur skoj HON hade det i SIN mammas mage när hon lekte med sin syster Fia. Tim lyssnar med uppspärrade ögon och funderar på HUR stor Samantas mamma egentligen är...om Samanta OCH hennes syster fick plats ! "- Och så har jag tre bröder också, men dom fick inte vara med och leka !" säger Samanta och ser hur detta faktum övergår Tims förstånd...! GiffeKungen skrattar och säger att " ja den där Samanta...hennes mamma måtte varit stor som en häst !"  "- HÄST !? skriker Tim förfärat..."dom e ju jättestora !! Mamma e de så ??"  Jag tar Tim i min famn, pekar på Samanta och berättar att hennes mamma är ungefär så stor som Samanta är nu...kanske lite mindre t.o.m, men att valparna bara var såhär små, och måttar mellan tummen och pekfingret. Tim blir alldeles tyst. Han funderar. "- Aha jag vet ! Som en bajskorv ungefär !" säger han till slut. Men den jämnförelsen uppskattade inte Etnasessan...."- Jag tänker inte leka med dig mer ! Aldrig i livet !" sa hon och kröp upp i soffan och tjurade. Tim hoppade nedanför och retades och då fick jag se att han lyfte svansen ÖVER rygglinjen ! Äntligen ! Hurra Tim, kom ska du få en kaka ! När jag tog fram den gamla plåtburken med "kakor" ( hundkex ) samlades alla hundarna och vi firade att Tims svans nästan är bra igen !

Glada viftande hundsvansar och en sol som skiner...det kan inte bli en så mycket bättre onsdag ! 

Inte helt perfekt, men hallå, hon har inte hunnit med att öva så många år ännu !

Måste ju kliva ur blöjorna först...! 

Jo såhär är det...jag är ju ganska gammal och har, sen jag först hörde talas om det, inte fattat vitsen med Facebook. Efter mycket tjat bestämde jag mig nyligen för att vara med...där också ! Jag kan bara säga att jag fortfarande funderar över nyttan med Facebook. Kan man inte maila varandra, "som vanligt" eller ännu hellre ringa varandra ? Och alla dom som kommer in och "vill vara vänner"....kan inte dom göra likadant ? Hemsidan ligger ju ute, där står det mesta för ev. kontakt. Om jag t.ex är genuint intresserad av en Griffonuppfödare i bortre Mongoliet, ja då SÖKER jag reda på den ! Jag ser folk som kommer in och har kanske redan över 200 "vänner"....varför vill dom då vara min "vän" ? Jag tror inte NÅGON kan ha 200 vänner på Facebook och ärligen säga att man har kontakt med alla ! Är det inte det själva ordet VÄNNER betyder ? Näe jag blir mer övertygad om att Facebook är en tävling..."VEM har flest vänner" ! Knäppt..Jag tackade JA till en vänförfrågan och vips hade jag ytterligare 11 st som kände att jag var en oumbärlig vän till dom också. Mysko..Jag blir arg på mig själv när jag lät mig dras med...Dom första 20 vännerna på min Facebooksida ÄR verkligen mina vänner/släktingar men som sagt..jag kan ringa dom istället ! Sen spelar folk spel där också och jag får inviter om att vara med. För mig är det totalt främmande. Vi spelade Nintendo med ungarna för närmare 20 år sen. Det var redan då TOTALT intelligensbefriande, totalt meningslöst, och JA JA jag fattar att spelen är mycket mer avancerade nuförtiden, och alla gör ju som dom vill med sin tid, sitt liv. Men det där "Farmville" på Facebook verkar faktiskt vara i samma töntklass som Mario Bros. Få se hur länge jag ids engagera mig i fåniga Facebook. Bättre att blogga då...

 Säkert förlorar jag bloggläsare nu hos eviga Facebookfans men återigen....DET ÄR INGEN TÄVLING !  Förut sa man: Den som har mest grejer när han dör, vinner ! Nu är det mera som: Den som har mest Facebookvänner när han dör, vinner.     Ok nu har jag fått gnälla lite, eller mycket, beror ju på hur långt du läste ! Hahaha !

Ja och om du hänger med än i texten så kommer lite onödigt vetande om att Rosie och jag och 4 hundar, far ner till SKKs utställning i Växjö på fredag ! Härligt kul det ska bli ! Tims svans blir bättre och bättre och tur är väl det..inte snyggt med en hängande Griffonsvans. Nya mobilen funkar också nu ! Och vilken bra kamera den har ! Jag är mycket nöjd. Men ni som känner mig vet ju att jag inte ens alltid har mobilen med mig...jag hatar att "tvingas" vara jour ibland. Så då stänger jag av den och lägger den ifrån mig i ett hörn någonstans. Tills jag längtar efter sällskap igen..."blipp" och jag är anträffbar på nytt ! Himla fiffig apparat, bättre än "burk&snöre" som vi körde med när vi var små...!