Alldeles nyss åkte lilla Robin till sitt nya hem. Jag blir alltid lite ledsen och funderar på om dom nya ägarna verkligen kan ta hand om en sån liten juvel...klart dom kan....har aldrig hänt att det varit problem ! Så som vanligt oroar jag mig i onödan, säkert ! Billie finns än så länge kvar...olika omständigheter kan göra så att jag måste sälja även henne...få se hur det blir. På vår Blekingeresan försökte vi titta in på alla loppmarknader längs vägen. Jag brukar fynda svenskt, men framför allt, finskt designglas som jag säljer dyrt på andra ställen ! Jag gjorde en del fynd faktiskt...! Om man kan köpa en sak för 35 kr som går att sälja för ca 500...ja då blir man glad ! Det är spännande att vara sakletare och man lär sig mycket också. Sen läser jag ju på om glasdesign på internet, där finns ju en oändlig skatt för oss vetgiriga.

Idag har det varit lite mulet, svalt och skönt. Samanta och gänget har donat med sina vanliga grejor här i trädgården. Men imorse kom den lilla Etna-sessan med en fågelvinge i munnen. Det var bara att dra på sig tofflorna och ut och leta efter resten. Giffe hittades under en buske mumsandes på en trastfilé. Samanta påstod att dom "bara skulle plocka fina fjädrar och ge till mamma !" men jag trodde henne inte. Äckelpottor ! väste jag och dom gjorde sitt bästa för att spotta ut alla små fjädrar. Sen tog dom varsin pinne istället och sprang iväg längs häcken. Den nya lilla valpen som flyttat hit från Blekinge är en riktig raring ! Han har ännu inget smeknamn men hans orädda sätt och vänligt glada humör får mej att vilja kalla honom Darling, helt enkelt ! Men det går ju inte....tänk vad jobbigt för kennelpojken att springa....-"Darling ! ...Kennelpojken !...Darling !...Kennelpojken !"

Han skulle ju bli alldeles förvirrad, stackarn......!