Den här dagen började med bara +5 grader...hu, snart är det vinter !  Kickan och Samanta dök in i skåpet där alla hundsaker finns när jag glömde stänga det, och rotade runt bland skålar, godispåsar, tuggisar och hittade till slut vad dom verkade leta efter: en kasse med hundKLÄDER ! Jag har en go vän som är en hejare vid symaskinen, hon har sytt en hel kollektion till sina egna hundar och utav henne har vi fått låna lite plagg för att få ideér till vinterkläder åt Samanta. Nåväl, Samanta och Kickan tyckte väl att det började bli dags för sånt. Dom ville prova ALLA och dom med paljetter eller nitar på blev snabbt favoriter. Dom trippade runt i hallen och speglade sig och allihop fnittrade ! Dom hade väl hållit på än om jag inte hejdat dom och låst in designerplaggen i skåpet igen.

Vi fick en rapport från Gävle också. Saras Tervueren Bessi hade stulit en portion fläskfilé och kantarellsås från bordet och när Sara ertappade henne pekade hon på Tim ! Stackars lilla Tim....precis som hemma ! När Samanta stulit nåt och vi letar som tokar, säger hon alltid "- De va Tim !" Sen brukar vi ju hitta det vi letar efter i Samantas egna lilla hörn i trädgården. Där gräver hon mysiga gropar att sova i och så har hon en sakgömma där...Idag när jag gick runt och plockade blommor till en bukett, passade jag på att gå dit och titta...där fanns 7 (sju!) tomma toarullar, en stövel, ett nyckelband, Kossan, en sån där repleksak och en PHLOXPLANTA !!  När jag tog upp den och ojade mig över ifall rötterna på den skulle överleva, hörde jag Samanta vända på klacken bakom mig och försvinna. Den lilla rackarungen VET precis vad som retar gallfeber på mamsingen !  Jag tog plantan till växthuset och den fick en kruka med jord och en ordentlig rotblöta. Jag har ingen aaaaning om var hon dragit upp den så jag får leta upp en ledig plätt senare. Alla andra små älsklingar satt untanför och väntade, alla utom den lilla marodören själv. Till slut hade vi ju pysslat färdigt med blommor och blader och gick in igen. På soffan, med huvudet på en kudde och en fleecefilt omkring sig låg Samanta och sov. Hon plirade lite oförstående på mig och dom andra hundarna hoppade upp i soffan och försökte få upp henne. När jag satte mig i soffan kom hon upp och la tassarna om min hals och jag kunde bara säga "- Älskade, underbara hund....jag kan köpa nya plantor...om och om och om igen..."

Solen har nästan gått ner bakom vår stora tall när jag sitter här vid min NYA DATOR och skriver det här ! Oj  vilken skillnad man märker när man jämför den gamla med den här sprillans nya ! Allt går snabbare, skärmen är widescreen och en massa fiffiga extragrejor finns som är helt nya för mig. Lilla Sara "hittade" datorn till ett bra pris, köpte den och kom sen hit med Henrik och installerade allt och hjälpte mig att föra över alla bilder och annat nyttigt. Tack raring ! Det blev ett litet hål på sparkontot men det var ju faktiskt en efterlängtad sak som jag sparat länge till. Gladast av alla idag det är jag !

Ove och Sara hann även ta en tur i svampskogen och kom såklart hem med en massa svamp ! Sara fick med sig det mesta hem..! Eftersom våra planer om en till Etnaimport i huset, gick åt skogen har jag funderat och grunnat på hur jag ska göra. Vill ju hemskt gärna ha en till ! Jag fick ett erbjudande om en tik som jag är mycket sugen på. Samtidigt vill jag spara en valp efter Samanta i framtiden...hmm...jag får nog fundera vidare ett tag till.

Idag när Sara åkte hem tog hon med sig Tim hem för ett litet äventyr i storstaden, nåja...Gävle city iallafall,  och hundarna undrade vad som var på gång. När det stod klart att det var Tim som skulle resa bort, blev det blandade miner i flocken. Kattkusin blev ledsen, Samanta hoppade upp och ner och skrattade, Siv och Chimmy ojade sig och undrade hur DET skulle gå "- Herregud han har ju knappt sett en bil ju !" Kickan blev avundsjuk, "-Jag är ju faktiskt en cityhund ! JAG borde åka.."  Och Giffe ruskade på huvudet och muttrade att "ungen behöver lära sig." Tim själv satt på Saras arm och lyssnade med skräckblandad förtjusning...till slut bestämde han sig för att anamma Samantas förtjusning. "-Jaaaa, va kul de ska bli !" ropade han och missade naturligtvis att Samanta var så lycklig just för att hon skulle få slippa den jobbiga, efterhängsna ungen ett par dagar...Stackars lilla Tim, livets hårda skola har precis börjat... 

Den här soliga sensommardagen packade jag och Samanta in oss i bilen för att hälsa på i huset där hon föddes. Samanta var liiite upprörd över att vi skulle åka den röda bilen, den utan burar ! Den med baksäte...bara ! "- Hallå Mamma de e faktiskt farligt !" klagade hon och kunde inte komma på riktigt HUR hon skulle sitta. Hon trixade och donade och satte sig till slut på GOLVET ! Ja det gick ju det med..

 På Chininas kennel finns det tre Etnaflickor, lillasyster Fia, mamma Saga och en avlägsen släkting, Sicilly. Samanta kallar henne "moster" och jag är djurvän nog att inte ta ur henne den villfarelsen, utan tänker "- Va gör väl de om hundra år !" Det blev livat kan jag lova när vi kom...Rottweilern Gizza, som är som en stor bumbibjörn, satte sig på mina fötter som vanligt, för att vara säker på att få lite uppmärksamhet, hon också. Etnorna hade racelopp på gräsmattan, ivrigt påhejade av ett gäng smågluttar, Chihuahuor ! Drottningmodern själv, Saga, talade om att hon minsann var dräktig och INTE alls tänkte flänga omkring som en annan vildhund. Hon la sig i trädgårdssoffan på altanen med frambenen i kors och övervakade allsmäktigt vad som hände. Inne i valprummet bodde det två rara änglar...Tiny och Tofee. Pyttesmå Italienska vinthundsvalpar, så osannolikt söta ! När vi fikade satt dom två Etnasessorna och skvallrade och fnissade. Dom är så olika fast dom är systrar !

Väl i bilen igen på väg hem trodde jag Samanta skulle somna tvärt, men hon satt i baksätet med en tänkande min och tittade ut genom fönstret. "- Det är väl ok att sitta där Samanta ?" frågade jag och kikade på henne i backspegeln. "- Ok ?! De här e rena lyxen ju !" sa Samanta och tryckte nosen mot rutan. "- Helt perfekt..."

Nu har jag suttit här och försökt föra in youtube klipp i ett inlägg, utan resultat ! Tänkte roa och/eller trösta några lite ledsna själar där ute...

Men till slut hittade jag en bild från i våras i mitt eget album. Ett gäng kennelpojkar ordnar grillfest i lite vågad klädsel...vi kvinnfolk tittade på och suckade...hmmm var det verkligen dom där vi träffade för 25 år sen !? Var är tvättbrädemagarna ??

Sen kollade vi in varandra...och bytte kvickt samtalsämne.

 Boys ! We love you dearly !

Nu är tröskorna i full gång på åkrarna som omger vårt lilla Rosenhill. Det dammar och brummar och traktorer med släp kör skytteltrafik för att tömma tröskorna på det härliga, nyttiga "guldet" ! Sen ska det bakas goa bullar och nyttigt bröd som man kan njuta av med en kopp te i höstmörkret...Hösten ja, många medmänniskor, ja allra helst dom som lider av liknande sjukdomar som jag själv, sjunker djupare ner i depressioner nu när mörkret närmar sig. Långsamt blir livet svårare att uthärda. Inget är roligt längre. Det som förr var lättsamt att ta sig för blir ibland helt oövervinnerligt. Då är det skönt att ha en familj som står en nära, vänner som förstår om man t.ex plötsligt inte svarar i telefonen, och så hundarna förstås. Dom måste alltid ha sitt. Dom behöver alltid kärlek och skötsel. Många gånger är det just ett par förväntansfulla hundögon och en viftande svans, som får en att masa sig upp ur sängen och trots allt börja dagen. Mina barn och jag har en mycket kärleksfull relation, dom är mycket måna om mig och att jag ska ha det bra.  

 Själv hör jag till dom som verkligen avskyr de allra mörkaste månaderna på året men blir som "sjukast" under vårvintern. Märkligt hur våra kroppar och sinnen är skapta !

Eftersom åkrarna är tröskade nu, frågar vi bonden vilka det är ok att klampa omkring på med hundflocken. Helt nya vidder öppnar sig ju plötsligt och hundarna bara älskar det ! Man kan gå annorlunda långpromenader och om vi blir "trötta" i benen,  bara snedda över någonstans ! Vårt hus har åkrar på tre sidor och hage på framsidan.

Idag när vi kommit hem från vår mycket sällsynta utflykt till IKEA, tog vi med hundarna på en sån promenad. Vi hade planerat en helt annan väg hem men ändrade oss i sista stund, och tur var väl det....för vem mötte oss om inte getmamman Anne ! Hundarna ropade "- Hjälp, en kossa e lös !" och bestämde sig för att mota hem henne.

Getmamman Anne som är en modig typ ställde sig bredbent och kennelpojken och jag snubblade iväg efter hundarna. "Nu blir det Getfäktning !"  hann jag tänka när plötsligt hundarna vände och kom tillbaka. "-Mamma den ser arg ut !" skrek dom i kör och jag höll en föreläsning om skillnaden på ko och get, medans jag kopplade hundarna och förmanade dom om hur väldans farligt det är att bråka med ett djur som har horn på huvudet. "- Jag hade vågat!" påstod Samanta och sa att i hennes ras hemland, DÄR sysslar man med tjurfäktning ! Alla tittade storögt på Samanta tills kloka Giffe talade om att det var i SPANIEN man tjurfäktades...."-Etnor kommer från ITALIEN !"

Alla suckade och vi gick hem med både Get och hundar i koppel.

"- Mamma kan du ta fram en karta när vi kommer hem ?" sa Samanta. Visst kan vi kolla på kartan..hurså ?

"- Jag tror Italien är en liten by i Spanien !" sa Samanta bestämt och Giffe och jag fick ett fnissanfall...yes sure !  

Idag var vi på utställning igen...denna gång i Sandviken. Inte så långt från där vi bor. Det regnade inte men en tjock jacka var skön att ha på sig. Giffe-piffe-kungen skuttade ur buren och var på ett strålande humör ! Kickan däremot hade varit lite åksjuk så hon var lite svårflörtad men kom till slut på att godis vankades om man stod och gick "rätt" ! Samanta var med som en liten mascot och det funkade ! Giffe blev BIR för den tjusiga Italienska mannen som dömde ! Hurra, hurra  ! Samanta kollade som vanligt om det fanns några skojiga typer att leka med. En och annan hittade hon men som vanligt stod dom och gapade när hon började skutta runt, hoppandes jämnfota ! En dam som vi mötte kastade sig Samanta över och ropade "- HEEEEEJ ! Dig har jag inte sett på länge ju !" Den snälla, och tursamt nog djurvänliga damen tog sig tid att prata med Samanta och lyckan var total.

 Sen kom vi hem, efter att först kört hem Sara till Gävle, och alla smaskade i sig mat, ja t.o.m Giffe som vanligtvis INTE kastar i sig mat ! Sen hade lilla Kråkan-kattkusin uppfunnit en ny lek som han roat sig själv och Tim med under dagen. "Katten syns inte......" hette den och innebar att katten var inuti ett tomt, ja såklart, cornflakespaket. Runt omkring spanade alla hundarna. Intensivt stirrande och tasspetande både inifrån och utifrån lådan blev det ! Den enda som vågade ta i med hårdhandskarna mot lådan och dess mysko innehåll, var Tim. Han hoppade på den, grävde på och runt den, försökte krypa in och till slut skälla och morra argt för att skrämma katt-kusin därifrån. Men icke....den katten är totalt orädd och/eller osmart och stannade kvar i sin lilla gömma. Vi konstaterade efter en hel kvälls skratt åt knasbollarna, att vi nog inte behöver åka till Elgiganten och sukta efter en sån där stooooor TV.....mycket bättre program på köksgolvet !

Septembermånen kastar sitt bleka sken över trädgården ikväll och hundarna ser spöken överallt i buskarna. Det har regnat hela dagen men dagen livades upp av kärt besök av goa vänner. Vi lämnade över lite priser som ska vara på Riesenschnauzerklubbens inoff. på söndag till Lisbet och Janne, Kennel Explosiv. Lisbet är en klippa när det gäller ALLA frågor om träning av hundar. Hon har varit aktiv med sina PoS Riesen sen urminnes tider och på senare år även med Dvärgar. Jag återkommer alltid till henne med frågor av allehanda slag när det gäller hundarna...parning, valpning...ja allt !Jag har sett henne ta i hundar som varit hemliga och misstänksamma och efter en stund dyrkas hon som en gudinna, av dom ! Cecar Milan, släng dig i väggen !

                                                  
**********

Senare på dagen dök Rosie och Pier, Midnight´s kennel, upp och jag kunde överlämna en present som en liten extra tacksam tanke för att dom var hundvakt åt halva vår hundflock i somras. Vi hann också planera för utställningarna i höst. Rosie är en människa som sprider glädje omkring sig !

Hundarna älskar henne och hon har alltid en hand över för att stryka en hund eller katt över ryggen. Också full av erfarenhet av de flesta djur, då det ingår i hennes arbete och för att det finns djur av väldigt många arter hemma hos henne och Pier. Jag har t.ex aldrig sett en sån lydig gris som Rosies Ulla ! Och då ska ni veta att Ulla är stoooor...som en Folkabuss ungefär....och Rosie är liten. Underbara, härliga människor !

                                               ***********

Sist men definitivt inte minst vill jag berätta om Siv, Kennel Boromir. Hon bor här strax intill, 1 km ungefär, i ett litet hemtrevligt hus fullt av Lundehundar och en Bullterrier. Hon älskar sina hundar högt och är mycket noga med hur dom mår och vad dom kan tänkas behöva för stunden. Dom har en enorm kontakt och hon har verkligen förstått urhundarnas speciella väsen. När vi pratar om Lundehundarna känner jag igen mycket av Samantas klurigheter och Siv skrattar igenkännande ! Lundehundar står absolut numera på min lista över favoritraser ! Har ni sett deras blick ? Titta noga nästa gång ni har turen att få se en...fantastiska !

                                                 ***********

Tim har lyckats doppa skägget i en färgburk ! Han nådde precis över kanten när han skulle lukta lite nyfiket. Precis så att skägget blev doppat ! Dom andra hundarna, ja allra helst Samanta, skrattade så mycket att dom låg och höll sig om magen. "- Moooahahaha ...va löjlig han ser ut ! " skrek dom allihop och Tim tittade på mig och undrade vad som hänt. - Kom lilla Tim ska jag torka skägget, sa jag, och Tim som är en duktig liten valp kom emot mig...det var bara det att han efter 5 steg fick syn på kattungen Kråkan under en stol...."- Kattkusin !!" skek han glatt och rusade in och tog nacksving på katten. Kattkusin är svart i vanliga fall....numera med ett litet vitt krås i nacken. Och Tim hade i stort lyckats bli av med all extra skäggfärg. Samanta och gänget hade redan skrattat sig medvetslösa och jag fick fånga in Kattkusin för att få bort det värsta.

- Imorgon ställer jag färgburken på en stol ! sa jag högt för mig själv, men innan meningen var sagd till punkt, hade Tim doppat skägget IGEN ....!

Men då var Kattkusin utom synhåll och ingen av dom andra hundarna skrattade längre... jag hörde bara mammorna sucka: "- Jobbiga unge...!"

Resan till utställningen i Estland var lyckad om man ser till resultatet för Giffes del. Cert, cacib och Baltisk Vinnare. Jag tror inte titeln är officiell i Sverige men ändå...en stooor rosett och en 14 cm hög pokal fick vi för det. Bästa tik och bästa hane i varje ras fick titeln. Det var kul att spana in en hel del ryska hundar som var där. Både Griffoner och andra. Väldigt olika trimstilar och kvalitet på hundarna. Jag såg en svart hane, Belge alltså, boendes i Finland, som jag blev väldigt förtjust i. Unghund var han så det ska bli kul att se honom framöver. För övrigt var vädret bra och mycket är väldigt billigt. Jag köpte med mig hem lite "njutningsvaror" till kennelpojken och vänner. Nej, jag var INTE i mån sexshop och handlade utan det var njutningsvaror i form av flytande och cigaretter !

Människorna är trevliga där och hela staden Tallin var full av turister. Det var 5:e gången jag besökte den vackra staden och jag åker säkert tillbaka igen nån dag !

Jag känner mig inte på nåt strålande humör för tillfället. En nyfunnen vän visade sig vara en helt annan människa än vad jag trodde. Jag är inge vidare människokännare, jag vet, men det är alltid tråkigt när ens illusioner om en långvarig vänskap, försvinner när man upptäcker lögner.  Sen när det uppdagas, bli påhoppad om personliga saker som inte alls hade med saken att göra. Trist. Jag lyssnade inte på olyckskorparna, tycker alla människor förtjänar en chans att visa vem dom är, men nu kraxar dom "vad var det vi sa..." 

Här i trädgården finns många träd, över 40 st, men det finns också ett litet familjeäppelträd. Samanta har upptäckt att hon är en stooor hund som kan plocka äpplen själv ! Runt om i gräset hittar jag äpplen med små Etnatuggor i...jag sa åt Samanta att det är bättre hon tar en tugga och sen ger dom till mig så kan vi göra äppelpaj istället. Det tyckte dom andra hundarna var en jättebra idé "-Mums va gott !" sa dom i kör och hoppade upp och ner. Samanta funderade: "-Gott !? Jag trodde det var en leksak !"  Hallå Samanta ALLT är inte lek här i världen ! Lilla valpen Tim tycker i alla fall att äpplena är roliga, även om han inte kan bära iväg med dom ännu. Men det hjälper den lilla Etna-sessan så gärna till med. Hon tar ett och travar iväg och den lilla pluttgriffonen hänger efter. Fyrtornet och Släpvagnen, jojo....!