Snön har ju bara fortsatt att falla från himlen och alldeles nära vårt hus, inom synhåll vill säga har vi en "kurva" som ser ut ungefär så här : Z . Varje vinter med snö brukar bilar fastna i just dom där tvära vecken, och eftersom Upplandsslätten har sitt högsäte här, driver vägarna igen på nolltid om det finns BÅDE snö och blåst. Igår var det storm...med vågrätt snöfall... ajaj det dröjde inte länge förrän vi hade 5 bilar ståendes utanför husknuten. Kennelpojken hade strax innan bestämt sig för att åka och hämta hundmat, på min avrådan, men han kom ganska snabbt hem igen..."-Ingen idé !" sa han. "-Snövallarna var halvmeterhöga !" Det var det andra som inte observerat så därför stod dom nu fast i snödrivorna. Plogbilen kom till slut och hjälpte till med att både få bilar ur diket och snön bort från vägen. Medans dom jobbade med det föreslog Kennelpojken att jag skulle gå ut och erbjuda dom varmt kaffe till ockerpris...jag kontrade med att han skulle göra ett korttrick eller en liten pantomim samtidigt, men det ville han inte så det blev varken kaffe eller underhållning för dom stackars bilisterna...och om man ser det så, så kanske dom rentav hade tur i oturen..!     

En liten Blåmes bestämde sig idag för att ta en genväg...genom vårat hus. Han förstod inte att det var glasrutor emellan och hamnade med huvudet före, som en liten störtad raket, i en snöhög under fönstret på altanen.  Trots att vi med allehanda medel försökt få fåglarna att fatta att det inte är sååå himla lämpligt att flyga genom fönstrena, händer det då och då iaf. Antagligen ser dom tvärs igenom till ett annat fönster och satsar för fullt.    En del flyger genast iväg igen medans andra får lov att vila ut från hjärnskakning och flyga iväg efter en stund igen. Den lilla kraken som vi fick omhänderta idag fick sig en ordentlig knock, nästan så jag trodde att han dog, och hundarna var mycket intresserade av det lilla tickande livet i min hand. Samanta provade att blåsa på honom och när det inte funkade tryckte hon näsan mot hans lilla rygg i ett försök att starta hjärt-lungräddning. Pixi och Sunny nosade men tyckte inte den lilla fågeln var särskilt intressant..Siv däremot, supermamman, tyckte att jag gott och väl kunde lägga den på hennes mage så skulle hon kurera det lilla livet. Giffe suckade och påminde Siv om att fåglar INTE kan dia, dom har ju näbb ! Santos frågade om han inte kunde få äta upp den som den var, med hull och...fjädrar, men då protesterade dom andra ! "- Äckligt !" ropade Chimmy och kröp ner i sin soffhörna igen för att eventuellt slippa se eländet. Efter en liten stund kvicknade herr Blåmes till, tittade på mig lite uppfodrande och sa "- Släpp ut mig !"

Jag öppnade handen utanför altandörren och han flög upp i en av björkarna, alldeles pigg igen, och jag blev påmind om att fylla på mat åt vildfåglarna.

Se det var dagens drama här ute på landet..ett litet liv räddades och alla vi fick varsin stjärna i himlen !