Ja inte blir det mycket bloggande nuförtiden..! Hm, jag har väl liksom inte mått så bra ...tillbringade ett kort tag på sjukhuset, men där ville jag inte stanna alltför länge..hu ! Nu har jag nya piller i min låda, så nu hoppas vi att "allt" ska vända igen.

Jag har blivit grundligt utskälld av en av dom s.k "vännerna" mina. Jag fanns nämligen inte på plats, jour givetvis, och svarade i mobilen på hennes frågor vid en valpning. 1. Jag svarar ALDRIG på frågor som rör veterinärernas område, vill INTE ta det ansvaret. 2. När jag är borta, eller har något annat att göra, ja då ger jag faen i att mobilen ringer ! Ja ni som har läst min blogg har ju hört det förut... Jag har verkligen ingen skyldighet att vara ihopväxt med min mobil UTIFALLATT nån skulle vilja fråga om något, trams ! Och att sen få en hel tunna skit för det...jaja, det säger väl bara mer om henne än om mig, eller ?

Nu när det våras återkommer ett gäng tävlingscyklister till att passera utanför vårt staket flera ggr i veckan. Det borde inte vara tillåtet, tycker hundarna...Samanta , som den urhund hon är, ser dom på långt håll och rusar som en gasell och springer sen skällandes efter dom så långt hon kan. Griffonerna hänger med givetvis men måste nästa vara på plats för att hinna springa med och skälla en liten bit. Pixi skriker "-Ta dom, syrran !" och Tim, som är snabbast av dom skäggiga, försöker hjälpa till och ta fast en av dom. Vilka fåntrattar !

Jag har lagt intresseanmälan på en ny hund...hihi, en hemlis än så länge men nåt alldeles extra och lite galet är det !    Den kommer att passa in alldeles perfekt här i flocken, det är jag helt säker på !

Giffe-Kungen säger att det räcker med hundar i huset, men när han fick höra att det givetvis är en söt liten flicka som isf flyttar in, ja då ändrade han sig och såg belåten ut. Ett stort harem är väl vad alla hanar önskar sig ?!  Samanta och Pixi kollade nyfiket in bilder på underverkets mamma, och tyckte det skulle bli kul med en "ny" liten syster...dom har redan glömt vassa valptänder i benen..ajaj !   

Idag åkte jag till en kär vän som jag känt i 30 år. Vi tittade på hundar, givetvis, och hennes familj med barn och barnbarn var där. Allihopa, sköna människor med stora hjärtan. Vi hade båda lite planer på framtidens hundliv och det var skönt att få prata bort en stund. När jag kom hem hade Kennelpojken och hundarna "städat" i rabatterna. Ja inte ALLA, det är ett himla jobb men just i den där det INTE skulle städas....jag hade andra planer för just det stället. Men vet du vad...jag sa inget...jag vet precis hur det känns att få skäll alldeles i onödan..

Puss, min älskade make ! Vilken tur att Du finns    !