Imorse skuttade vi upp som vanligt strax efter 7 och dom dagliga rutinerna med hundar som ska ut, genomfördes på ett proffsigt sätt av Kennelpojken ! Alla kom ut i "rätt blandning"...Giffe ska gå först och lilla Santos Spindelben måste hållas tillbaka lite för att inte bli översprungen av skäggiga gänget....annar blir det pip och grin och Santos klagar över sina burdusa rumskamrater. Samanta ligger som vanligt kvar i sängen och masar sig ut sisådär en kvart senare. Sist av alla går Siv ut, sådär mellan kl 12-13 ! Hon har en egen rosa kudde (bredvid min) som hon behagfullt kurar ner sig i och ämnar inte lätta därifrån i onödan inte...Jag drog på mig paltorna och gick ut i köket för att fixa kaffe o tevatten. Då fick jag se ett hos oss återkommande vårtecken som jag trots det varje år lyckas förtränga...svartmyror ! Svartmyror på köksbänken, diskbänken, golvet, på terrariet, i diskhon...som givetvis var full av disk...(diskmaskin är onödig lyx !) Jag beordrade Kennelpojken ner i källaren för att hämta GIFT ! Han kom upp med en ledsen min och rapporterade att det var slut...  

Jaha det var bara att utrusta sig med MrMuscle spray och en rulle papper och påbörja massmordet..jag har ingenting emot myror, nej då...men INTE INNE I MITT HUS !

Hundarna kom in igen och jag visade Pixi dom små svarta rackarna som sprang på golvet..festligt, tyckte hon och började sin egen lilla masslakt. Samanta hjälpte till men inte genom att ÄTA dom utan bara trampa på dom...2 stycken ungefär, sen påstod Samanta att dom pyttesmå kräken skrek HJÄLP och ville springa hem till mammorna. Pixi lyssnade medans hon med stor skicklighet snodde runt med tungan i sitt eget skägg för att få tag på myr-rymlingar som försökte smita.

Giffe kom och trampade på några också och talade om för alla som ville veta att myror minsann inte kunde prata. "-De e bara hundar och människor som kan det !" sa han och Santos nickade. Jag höll med men nu hade Samantas tankar vandrat iväg på annat håll..."-Måste vi ha begravning nu ?" undrade hon. Griffontanterna fick skrattfnatt och sa i kör att det var väl verkligen inte nödvändigt ! Inte alls, tyckte jag och efter frukost packade jag in hundarna i min lilla blåa bil, och vi susade iväg till Västerås där vi såklart inhandlade 3 burkar med myrgift.

På väg hem satt Pixi och såg lite fundersam ut...Samanta la en tass på hennes huvud och konstaterade att hon kanske var lite sjuk. Pixi, som inte brukar bli åksjuk, sa att det kändes konstigt i magen....det kryllade liksom...!

Samanta fattade direkt...Pixi hade ju minst 138 myror i sin mage !

"-Fyyy va äckligt !" sa Samanta med avsmak och tog sin tass från Pixi.

"-Himla myrsmaskare !" utbrast hon och det var precis vad Pixi fått heta resten av dagen...