Idag är det 71 år sedan det Finska vinterkriget startade. Så länge sen, men det finns fortfarande människor ibland oss som minns...som VET, hur det var.

Jag har träffat flera av dom under mina år men den viktigaste är min egen Far.

Han är snart 89 år gammal med ett glasklart sinne och med en stor lust att berätta.

varje gång vi träffas berättar han nåt från kriget, fortfarande efter alla dessa år...då förstår man hur något så hemskt och vidrigt kan etsa sig fast i en människas minne under hela hans liv. Min Far har dödat flera andra människor....bara tänka tanken är ofattbar....min Far, den mest generösa människa man kan träffa !?

Han har t.ex berättat hur han frös så mycket att han dödade en rysk soldat för att kunna ta hans kläder och kängor.....ofattbart.

Han har berättat hur han tvingats gömma sig i en hög av lik, för att undkomma fienden.....hur han sett en "bro" över en älv....gjord av döda kroppar.....ofattbart.

Hemska saker som ibland är helt outhärdliga att ens tänka på...och min Far har LEVT i dessa minnen hela sitt liv.

Min far blev rikligt dekorerad efter kriget, för sina specialinsatser, klen "tröst" kan tyckas...men

han överlevde, kom till Sverige när Sverige ropade efter arbetskraft i början på 60-talet. Han överlevde men hur många av hans bröder, landsmän och kamrater offrade sina liv för Finlands självständighet ?

Stolta finska män med stora hjärtan fyllda av den finska sisun....  vi får aldrig glömma dom !